Tills vidare.

Tills jag har kommit underfull med det nya på denna bloggadress så kommer jag bara att finnas på min tvillingblogg: http://uffeviking.wordpress.com/ Men kommer du därifrån och vill (mot förmodan) läsa gammalt, så hoppa till mitten av oktober 2011.

Ombyggnation.

Nu bygger dom om den här bloggen igen och jag får upp meddelanden om byte av webbläsare. Det verkar bara som om google crome duger. Jag blir lite less, men jag betalar ju inte nåt så då får jag väl ta det som kommer. Men jag kan inte längre få till radbyten och stycken i texten, och det irriterar. Gratistjänster får väl vara så, men jag vet inte om jag ids hålla denna backup igång. Jag startade min tvilling blogg på World Press just för att gardera mig mot såna här ändringar. För webben är föränderlig och det vore tråkigt om nån helt sonika drog ur kontakten.

Det gick upp ett ljus.

Varför kan jag inte bara se det som finns.
Ok för det mesta så gillar jag mitt snurriga huvud, men ibland så undrar jag.
Jag gick för att titta på en lampa, eller en lampskärm om vi ska vara petiga, för själva lampan kan jag lika gärna göra själv.
Men jag hann bara in i affären så började mina tankar vandra. Roliga former och finurliga fästen, belysta kanter och halvrunda vinklar.
Jag hade redan efter några meter fått inspiration och idéer till en massa andra saker än lampor.
Höll på glömma varför jag gick in, men jo jag hittade eventuellt en skärm men inte riktigt den jag ville ha.
Sen svängde jag förbi byggvaruhuset för att köpa en moj och en grunka.
Och där på en hylla hittade jag små enliters hinkar i valsad galvad plåt med ett klassisk rundat handtag, så då startade min hjärna igen, dom skulle ju passa perfekt som lampskärmar.
Så nu vet jag inte, lampan jag tänkte bygga, en trebent golvlampa får nog vänta.
Jag måste nog testa iden med hinkarna först, men då snackar vi mysbelysning ovan på mitt lilla linneskåp.
Ja det är väl fel årstid att bygga lampor, men startar jag nu så är dom klara innan mörkret faller till hösten i alla fall.

Moment 22 igen.

Antingen har jag kvar min gamla trygga, stora bil, som visserligen drar onödigt mycke bensin, typ en liter per mil, men knappt minskar i värde.
Vara en sån där miljöbov och gnälla på bensinpriset.
Eller så investerar jag för framtiden och köper en lite nyare miljöklassad bil som drar mycket mindre soppa, men då får jag en femdubblad värdeminskning på köpet.
Hmm. Nån sa att en bil förlorar halva sitt värde på tre år, och den tummregeln kan nog stämma ganska bra.
Så ska jag räkna krasst på kostnaden så är jag en vinnare med min gamla bensinslukare, faktiskt så pass att jag kan köra tvåtusen extra mil med trotjänaren utan att sabba uträkningen.
Och det är räknat på halverad förbrukning och minimal skatt.
Det är ett faktum att inköp av en begagnad småbil inte lönar sig för mig förrän bensinen kostar över 80 kr/ liter!!!
Men man ska inte räkna på bilkostnaderna, man blir bara trött, det är alltid för dyrt i förhållande till annat här i livet.
Som Emil sa: – När jag inte har råd att låna pengar så kan jag inte köpa miljöbil, och när jag har råd att låna pengar så lönar det sig inte att köpa miljöbil. När i hundan ska jag köpa miljöbil?

Du ska inte tro.

Jaha, nu är det snöstorm, fattades bara det.
Alltså det blir ju inte sommar ifall inte nån sätter fart, och jag kan ju inte dra hela lasset själv.
Att göra lite somrigt och hela kohagen grön är ju omöjligt så länge som nån motarbetar med snö. Va?
Jag har gjort mycket vatten i bäcken, men det räcker ju inte. Svalorna vägrar ju att svala när det fortfarande är svalare, fatta, det blir inga fågelbon.
Och barnen blir utan smultron och alla andra roliga saker som passar när barnen är små.
Vem är det som missunnar små barn att få springa omkring med benen fulla av spring och vara fulla med sommar?
Men ok då, det är väl lite tidigt att tjuvstarta, våren har ju bara kommit halvvägs här uppe. Det är fortfarande en månad kvar innan det börjar bli grönt.
Jag får väl schå mig, inte sätta fart, inte göra somrigt.
Kanske anamma dom sista snöflingorna, springa ut och fånga dom på tungan.
Eller så fixar jag en kopp choklad och kryper upp i soffan under en filt, för i kväll blir inte himlen vacker och alldeles skär.

Huvet på skaft.

Jag läste en så härlig fråga i en tidning på flyget, eller kanske var det svaret som jag tyckte var roligt.
Frågan handlade om film och hur lätt det verkar att vrida nacken av någon, bara sådär med ett knyck. Ni vet Steven Seagal style. – Är inte det svårt?
Svaret kom från Tobias Gelius på rättsmedicinalverket. – Det är inte svårt . . . det är omöjligt.
Svaret var längre men kontentan var att det kanske skulle vara möjligt om personen var medvetslös så musklerna inte håller emot, men det skulle ändå behövas en oerhörd kraft.
Känns skönt att veta ifall vinden tar tag i kepsen och vrider runt, det blir bara nackspärr då.

Gaaasvarniiing.

MrMuscle loves the jobs you hate.
Jo då, mm, jasså, jo tjena, jag hatar mister muskel också.
Hur kan man få sälja en produkt som är så hälsofarlig till vanligt folk? Halva flaskan är en enda stor varningstext, och den behövs, för här pratar vi inte miljö.
Vi snackar extremt brandfarlig och frätande, vi pratar om en produkt som rekommenderar skyddskläder, skyddsglasögon och handskar, god ventilation och att hålla andan.
Jag sprayar i ugnen och plötsligt är hela köket förbjudet område, ångorna letar sig ut i hallen och jag famlar mig ner i trappen för att ta ett friskt andetag.
Jag står där och flämtar, väntar att det värsta ska lägga sig.
Men produkten ska verka i en timme, en timme i gaskammaren.
Tur att jag redan har andats i dag, det får räcka för den närmsta timmen, jag kommer inte att offra några av mina röda blodkroppar på MrMuscle.