Ta det lugnt.

Jag är inte gjord för att dricka alkohol. Jag har länge sagt att jag nog saknar den där enzymen för att bryta ner alkohol, precis som indianerna. Jag sover otroligt dåligt och blir rätt så knäckt efteråt, ofta flera dagar.
Så jag brukar ta det lugnt med drickandet. Men igår blev det nog så mycket. Det är nästan alltid nån som ska bjuda på snaps, och när jag redan tappat omdömet av ett par cider så säger jag ju inte emot.
Men det var trevligt, trots regnet. Glada vänner och grillat är aldrig fel. Tur att jag slapp åka karusell, men jag köpte en omgång lotter i ett stånd med kexchoklad. Och vann, den minsta kexchoklad som går att uppbringa.
Man får vara lycklig för det lilla.

Superhjältekraft. – Att ha en dagen efter dag.

Andra bullar.

Jag bakade wienerbröd idag. Det är ju lite tjafsigt när man ska kavla och vika och kavla och vika och in och ut ur kylskåpet, allt för att hålla degen kall. Men jag har i alla fall försökt.
Jag fyllde dom med mandelmassa och gjorde kammar, fast jag vet inte, blev dom bra? Njae, lite konstiga. Lite sega och smaklösa. Jag var väl inte tillräckligt noga med kavlingen, och så borde jag nog ha haft mer fyllning.
Fast det är väl som med allt annat, jag har ju i alla fall lärt mig nåt.

Superhjältekraft. – Att försöka lyxa till det.

Blött.

Min dotter fyller arton i dag. Så jag bad till gudarna om bra väder, men det var bara Poseidon som lyssnade.

Superhjältekraft. – Att gilla ett stilla sommar regn.

Sprängaren.

Jag jobbade några år på ett kafé med bake off. Vi bakade bröd och gjorde bakelser, bredde mackor och gräddade halvfärdiga pizzor.
Bakom kassorna och bröddiskarna var det ett kök med ugn, jäs ugn, arbetsbänkar, kylar och frysskåp. Bakom det fanns personalkök och omklädningsrum.
Som på alla ställen med mat så är det som mest att göra vid lunchtid, så också där.
En dag satte jag en kastrull med vatten på spisen i personalköket och stoppade ner ett gäng ägg. Vi gjorde fantastiska räkmackor på stora tekakor, så det gick åt ett antal kokta ägg varje dag.
Den här lunchen blev lika stressig som alla andra och jag står i kassan och servar en lång kö när jag hör en explosion. Inte tjof eller pang, inte futt eller poff, Utan ett kraftigt boom.
Jag vänder mig snabbt om och hinner se att nånting flyger genom köket bakom mig. Jag tar ett par steg mot personalköket och nån annan som står bredvid mig tittar också dit när det exploderar igen. Boom, en riktig tryckvåg slår emot mig. Det flyger nåt obestämbart genom personalköket.
Jag vet inte vad jag tänkte, men jag vet att min hjärna gick på högvarv och adrenalinet flödade.
Jag tittar försiktigt in runt dörrkarmen och ser en panna där det ligger några ägg, som för länge sedan kokat torrt. Dom studsar på värmen i en vidbränd kastrull på en glödande platta, och två av dom har redan detonerat.
Det är ägg överallt, på väggarna, på skåparna, på golvet och i taket.
Hur länge dom legat där med plattan på högsta värme vet jag inte, men jag vet att den inneboende kraften i ett kokt ägg kan dekorera ett helt rum på mindre än en sekund.
Jag fick lite extra jobb den dan med att städa bort allt, fast jag nådde inte upp i taket. Där hängde bevisen kvar så länge som jag jobbade där.

Superhjältekraft. – Att göra äggfyrverkeri.

Jag fattar inte.

Hur kan vi, som säger oss vara det smartaste djuret på den här planeten, slösa så med tillgångarna?
Den samlade militärbudgeten i världen beräknas uppgå till 12 000 000 000 000 kr. Det enda område som inte har känt av konjunkturnedgången.
Till död finns del alltid pengar, livet får kämpa med smulorna som blir över.
Visst borde vi kunna göra annat med dom pengarna?
Tolv billioner kronor, ett svårgripbart tal. Men om vi växlar in summan i femhundrakronorssedlar och sprider ut dom i ett jämntjockt lager på en fotbollsplan, så blir det 4,13 meter tjockt!
Om vi staplar femhundringarna på varandra blir högen tvåtusen fyrahundra kilometer hög, det är sju vändor upp till rymdstationen ISS! Det är helt galet mycke pengar.
Tänk om vi kunde prioritera livet istället.
Det borde införas en ”ja till livet skatt” på all krigsmateriel som tillverkas. Vi borde kanske till och med lägga ansvaret för all sjukvård på krigsmakten, efter som det är dom som står för en stor del av lidandet i världen och så saknar dom aldrig resurser.
Jordens hela befolkning skulle i ett slag få tillgång till gratis sjukvård, fina sjukhus, mediciner och läkare. Dom skulle aldrig behöva lägga ner avdelningar, förlänga köerna och prioritera.
Alla AIDS sjuka skulle få bromsmedicin och kancerforskningen skulle sätta fart.
Men det är väl bara naiva och barnsliga tankar. Krig är väl förståss mycket viktigare. Forskare som försöker bota sjukdomar får alltid kämpa för sina anslag, men pengar till militären finns det alltid.

Superhjältekraft. – Att inte förstå.

Kör inte så nära.

Yngre dottern har flyttat hem för sommaren så det blir nog inte så mycket skrivet ett tag framöver, tror jag. Vi sysselpysslar med annat dom dagar hon bor hos mig. Det är mysigt.
Och som omväxling så blir det lagat riktig mat varje dag här hemma.
Men det är mer som ska göras i sommar. Hon fyller strax arton, så det är dags för lite seriös körkortsförberedelse, det betyder övningskörning en stund mest varje dag.
Och det har gått fantasiskt bra, fast bilisterna i den här stan inte ens kan dom grundläggande trafikreglerna.
Jag är ju van att inte lita på andra, men en ovan förare kan lätt få för sig att högerregeln ska gälla. Eller att man kan byta fil om man bara ser sig för och blinkar.
Man kan ju lätt tro att den som är inne i rondellen har företräde eller att blinkersen är till för att visa andra trafikanter vad man har tänkt att göra.
Men inte i den här staden, här råder en mild form av anarki.
Långa gator har företräde mot korta gator, filbyte får man bara göra om man är ensam på vägen och rondeller är en samlingsplats för alla dom som i hemlighet ville bli matadorer.
Sen verkar blinkersen sitta fast monterad i ratten på dom bilar som levereras hit, för bilarna här blinkar bara om hjulen har börjat vridas. Och sånt kan vara förvirrande, även för en van förare som mig.
Tur det är relativt lite trafik, annars blev det nog kaos.

Superhjältekraft. – Att bromsa utan bromspedal.

Flytta från två rum till fyra kvadrat.

Har du nån gång funderat var alla dammråttor kommer ifrån? Nu vet jag.
Jag har varit och besökt den plats där alla dammråttor föds. En plats där dom skapas, växer och förökar sig, där dom växer sig stora och starka för att sedan sprida sig över världen. Jag har besökt ett elevinternat.
Detta internat består av en lång barack med fyra korridorer och sammanlagt sextio små rum, fyra kök, två tv-rum och ett gäng toaletter och duschar.
Det finns bevisligen en dammsugare i huset men jag tror inte att nån av dom inneboende har körkort på den.
Min dotter slutar nu andra året på gymnasiet, vilket betyder att hon ska flytta ut från internatet till en liten lägenhet istället. Jag har hjälpt henne att flytta ut.
Problemet är att hon inte får flytta in förrän skolan börjar om till hösten. Så alla hennes grejor ska magasineras till dess. Och jag säger ALLA hennes grejor.
Det är helt galet hur mycket man kan rymma i ett rum på tolv kvadratmeter. Och till på köpet var det två rum som skulle dela på det lilla förrådet.
Det kändes som om vi flyttade från västerländsk tjugofyra kvadrat, till japansk fyra kvadrat.
Men det gick, och det blev till och med en glugg över så en tredje polare fick stoppa in lite av sina saker.

Superhjältekraft. – Att stoppa en badboll i en tändsticksask.