Utland, snö och madrassval.

I dag blev det en liten rockad med göromålen. Minus nitton utomhus, så då får man ju passa på att avfrosta frysen. Och avfrostar man frysen så kan man ju dra fram och städa bakom, det händer inte så ofta.
Sen betsa skivan en sista vändan på skänken och grundlacka stegen till våningssängen.
Jag stökade lite i köket och upptäckte att jag inte kommer att rymma hyllan där jag har haft mina hobbyprylar. Typiskt, måste hitta en ny lösning på det.
Så då har jag ännu en möbel som ska på loppis.
Jag var på IKEA igår. Tre vänner följde och det blev en trevlig tur.
Dom hade madrassdagar och en naprapat som hjälpte till med goda råd vid val av madrass. Det passade ju mig perfekt, trodde jag.
Jag hade ju sett ut en madrass i förväg som jag trodde att jag ville ha, men det kändes inte riktigt rätt när jag provlåg.
Så kom naprapaten. Han snackade och viftade med händerna, pratade om kotor och avlastning, zoner och stöd.
Sen demonstrerade han sin tes på mitt resesällskap, hon fick provligga flera sängar och han letade kotor och tryckte och pekade. Han verkade lite småstressad för det var mycke folk i farten, och det fanns gott om sängspekulanter.
När han förstod att det bara var jag som var ute efter säng så sa han att jag kunde välja vilken madrass jag ville för jag var kille, och vi är ju rätt så raka i figuren. Han sa det två gånger, jag fick välja vilken madrass jag ville för jag var kille. Hm, inte mycket till hjälp.
Jag köpte några sänglampor, det var allt. Mina vänner skulle köpa bokhyllor, men dom var slut i lager.
Så vi åkte en sväng utomlands istället. Jag har hört att man kan fly den nordiska vintern med en tur till främmande land. Men jag kan säga att det var precis lika kallt i Torneå som i Haparanda. Och inte lockades jag att köpa nåt värmande heller.
Det blev lite godis från den gigantiska godisaffären innan vi begav oss hemåt.
Det flisstrade lite när vi åkte ut ur Haparanda men det var mest bara kallt, och vi blev förvånade när vi mötte plogbilar. Vi häcklade dom två plogbilarna, för snödjupet på vägen var noll och i kanten mindre än två centimeter. Plogstålet skrapade i asfalten så gnistorna yrde.
Men vi fick snart smaka vrede från vinterguden Ull. Det började snöa på riktigt och snöröken blev snart ogenomtränglig.
Jag hatar snörök. Det finns egentligen bara en säker hastighet då, noll kilometer i timmen.
Fast vi skulle ju hem, så jag körde på helspänn och försökte hålla hjulspåren som syntes typ tio meter framåt. Tur att det gav sig när vi passerat Kalix. Det är en rätt så lång resa hem från Haparanda, även utan skitväder.
Jag har nu sovit på saken och beslutat mig för att beställa en madrass, en av dom andra som jag provade, jag kan inte gruva mig längre och jag vill inte ha kvar min gamla smala madrass.
Ja där har jag ytterligare en grej att sälja, jag måste nog snart annonsera.
Om jag kan hålla balansen på möbleriet i min lägenhet med devisen ”en sak in, en sak ut” så vore det bra.

Superhjältekraft. – Att få hjälp till självhjälp.

Femtio mil för en köttbulle.

Det blir till att åka bil till IKEA i morgon, jag bara måste få veta om deras madrass är ett alternativ. Och just nu har dom en kampanj så dom kör hem den gratis.
Fast jag har ju hittat en bokhylla och ett skrivbord också.
Jag har lite dille på skrivbord, det blir ett i mitt sovrum, ett i tjejernas rum och två i köket. Ja köket är ju inte bara kök, det blir ju kök och hobbyrum, så bordsyta är bra.
I mitt sovrum börjar bitarna falla på plats. Bröstpanelen sitter på plats och sänggaveln är färdig, den ska bara klarlackas ett varv. Och idag har jag betsat skivan på skänken, sen ska den få vita sidor och lådor.
Så det tar sig, även om det känns gå långsamt.
Det stora som är kvar är att bygga underredet till madrassen och att måla det, plus målning av skänken såklart.
Synd att jag inte äger min lägenhet, för mitt sovrum ska ju få lite blandning av New England, Kolonial, Marin tema, typ. Så i taket skulle jag vilja måla en två meter stor kompassros i en lite blekgrå nyans, men jag vet inte om eventuella nya hyresgäster skulle uppskatta det.
Så jag får väl fixa en matta istället.

Superhjältekraft. – Att tvingas kompromissa med alla idéer.

Varde ljus.

Det brukar alltid vara trasiga lampor i alla juljus som man tar fram ur förrådet. Men som omväxling så lyste julstjärnorna i år.
Däremot så fattas det en lampa i min adventsljusstake.
När jag packade ihop grejorna förra året så rymdes inte ljusstaken riktigt så jag skruvade ur topplampan. Sen lade jag den säkert på nåt listigt ställe, väldigt listigt.
Jag har letat på alla smarta ställen, alla logiska ställen, alla kanske ställen, alla konstiga ställen men den är borta. Den borde ju ha varit i kartongen med allt annat jul, men så enkelt fungerar inte min listighet.
Nu blir det en tripp till affären, hoppas dom har rätt sort. Smålampor tillverkas i en babiljon olika varianter, för det finns ingen svensk standard i dom kinesiska stakarna.

Superhjältekraft. – Att stoppa upp ett ljus i mörkret.

Pys på dig.

För en vecka sedan var Bravida hit och slutbesiktade värmesystemet. Sedan dess har jag suttit och frusit, och i kväll behövde jag en tjock jacka för att hålla värmen.
Det stod på lappen jag fick i brevlådan att dom skulle göra sista justeringen och lufta elementen.
Jag har varit lite misstänksam på termostaterna, men vi har inte fått nån info om hur det här nya funkar med givare och så. Man tänker ju att det kanske ska vara så hädanefter, givaren inställd på knappt nittongrader för att spara pengar.
Men nu var det kallare än så, så i kväll tog jag fram en kylklabb ur frysen och la den på termostaten till elementet i vardagsrummet, jag tänkte tvinga igång lite cirkulation.
Och nog hände det nåt, jag hörde hur luften började röra på sig. Då blev jag less och tog fram en skruvmejsel och ett glas, sen gick jag runt och luftade alla elementen.
Pyyyyyyyyysssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss.
Så mycket luft bildas det inte i ett system som har blivit luftat en vecka tidigare. Jag gissar att jag har släppt ut tjugo liter luft, elementen var nog bara halvfulla.
Det är typiskt att Bravida har anställt Pellejöns och hans polare, och att just dom två hade ansvar att lufta hemma hos mig.
Eller hade dom lagt ut det på entreprenad så det var Fixarfrasse och Lången som skulle komma. Men dom kanske istället satt utanför systemet och klämde en bira.
”– A de é lugnt, det fixar jag”.
Det går fan inte lita på lejdfolk.

Superhjältekraft. – Att måsta bryta upp parketten och elda för kråkorna.

På g.

Äntligen har jag börjat måla, bröstpanelen har fått ett varv vit grundfärg.
Det känns förståss bra, men den ska torka i sexton timmar.
Jag vill måla klart nu. Det kliar i hela kroppen att få nåt klart, nu.
Det blir istället lite middag, risgrynsgröt tror jag.
Om ni orkar vara vaken så kan jag rekommendera en underbar film ikväll, Brazil som sänds på svt2. Terry Gilliam har som vanligt dragit historien ett steg till, synd att den börjar så sent.

Superhjältekraft. – Att se på färg som torkar.

Just nu.

Jag hinner inte det jag vill. Jag hinner ingenting. Det känns i alla fall så, för det är fler än en som vill ha hjälp och jag säger som vanligt ja.
Jag hade en tanke att min lägenhet skulle vara klar innan jul, men nu känns inte det som en möjlighet. Allt drar ut på tiden och jag vill inte göra nåt som stör mina grannar efter nio på kvällen.
Sen ska jag försöka sköta om min kropp med lite träning också, fast det känns oändligt jobbigt när jag har annat som hänger över mig.
Skulle ha börjat måla bröstpanelen, skulle ha byggt klar sängen, skulle ha målat skänken och bokhyllan, skulle ha bytt tyg på mina pallar, skulle ha flyttat om i köket, skulle ha städat klart efter byggjobbarna och bonat golvet på toa, skulle ha hälsat på mina vänner, skulle ha bytt olja på bilen, skulle ha bakat, skulle ha köpt julklappar och börjat pynta.
Ja förutom att lösa alla jävla problem som mina chefer envetet fyller mina dagar med.
Jag är tidsoptimist, har alltid varit. Och jag brukar kunna hålla uppe farten om jag bara får vara ifred. Men nu verkar det hopplöst.
Jag har tappat lite ork och lust också, min fritid känns lika ostrukturerad som mitt jobb. Katastrof.
Jag har ingen bra pysventil och jag känner att jag blir lite lättretad och sur.
Så jag har blivit en tidspessimist, ser inte nåt ljus i änden på tunneln.
Det är kanske bra föresten, han som såg ljuset blev ju överkörd av tåget.

Superhjältekraft. – Att acceptera längden på nuet.

Next step, anal probe.

Så här skriver Jonas Högberg i en artikel i Aftonbladet.

”Xbox 360-kameran Kinect ser och hör allt du gör. Övervakarsamhället har nått nästa steg i utvecklingen – tack vare Microsofts rörelsekänsliga kamera Kinect.
Trodde du att allt var frid och fröjd nu när du installerat din Kinect, slängt handkontrollerna och börjat leva i framtiden?
Tänk om. Nu avslöjar nämligen Microsoft att den känsliga kameran inte bara kan känna igen den som spelar utan även läsa av dennes rum och kläder för att på så sätt skaffa sig ett hum om personens intressen.
Och framför allt, den hör vad du säger och har möjligheten att registrera dina ord.
”Flertal affärsmöjligheter”
På ett affärsmöte i förra veckan ska Xbox-divisionens ekonomiske chef Dennis Durkin ha spekulerat i de ”möjligheter” den här graden av övervakning medför, rapporterar Wall Street Journal.
– Vi kan anpassa innehållet vi presenterar till dig beroende på vem du är, sa Durkin. Hur många finns i rummet när en reklamannons visas? Hur många människor är närvarande när ett visst spel spelas?
När du tillför en sån här apparat till ett vardagsrum uppenbaras ett flertal affärsmöjligheter som en direkt följd.
Grovt inkräktande. Personligt riktad reklam är ingen nyhet, Facebook gör det hela tiden, men den här typen av scanning och avlyssning skulle onekligen av vissa användare uppfattas som en kränkning av privatlivet.
Frågetecken uppstår kring vad som skulle hända om systemet skulle göras tillgängligt för allehanda säkerhetstjänster eller andra, mer tveksamma organisationer.
Men Microsoft var också snabba med att skicka ut en skriftlig dementi i efterhand och påpeka att även om Kinect kan läsa av ditt hem i annonseringssyfte (eller något annat syfte) så använder man sig inte av den informationen. Inte än i alla fall.
Det hindrar inte George Orwell från att vända sig i sin grav.”

Vad ska man säga? Hela världen verkar styras av reklamförsäljning. Allt jag gör på internet registreras, alla sidor jag tittar på, alla sökord som jag knappar in, all e-post, alla sms och alla samtal övervakas och registreras. Det bara är så.
Den mesta registreringen görs för att nån vill sälja en reklamplats som är riktad just till mig. Men kan det vara hela sanningen?
Finns det oändligt med pengar i världens samlade reklambudget? Eller är det bara en täckmantel.
Det går ju rykten om spionprogram som kan sätta igång webbkameran på en dator utan att det märks, och nyss så visades ett kryphål som gör det möjligt att se och lyssna genom andras iphone. Klart att det finns andra än reklamkillarna som är intresserad av mig, och särskilt om jag har några suspekta hobbys eller några extrema åsikter.
Så det kommer ju inte direkt som nån överraskning att ett oskyldigt tillbehör till en spelkonsol kan användas i rent underrättelsesyfte.
Har vi nån gräns för vad vi kallar integritet eller är vi så beroende av digital bekräftelse, nu när vi lägger ut hela vårt liv på internet, att vi skiter i det?

Superhjältekraft. – Att bli avslöjad med fingrarna i chipspåsen.