Häggmjäll.

Vid min balkong står det en stor hägg. Den är nog åtta, nio meter hög, och en del av grenarna sträcker sig in på och över min balkong.
Just nu blommar den för fullt. Doften är bedövande, det är svårt att sitta ute. Men den är ju otroligt vacker.
Den har sju stammar, varav två är lite smalare, vi kan säga sex grova stammar.
På varje stam sitter ungefär femton grenar. På varje gren sitter det tio kvistar. På varje kvist sitter det fyrtio blomställningar. På varje blomställning sitter det tjugofem blommor. På varje blomma sitter det fem vita små kronblad. På min balkong har jag lagt ut en mjuk härlig mörkgrå matta.
Jaha, och vad har min matta med häggen att göra?
Jo, om några dagar börjar fyramiljoner femhundratusen små vita snöflingor singla ner och lägga sig på den plats där det är lä. Och var är den platsen? Just det.

Superhjältekraft. – Att jaga natur med snabeldraken.

Det slår blixtar från min åskledare.

Bilklädseln i min bil skapar urladdningar så det slår långa blixtar. Varje gång jag stiger ur och ska stänga dörren så smäller det i fingertopparna, ibland gör det riktigt ont.
Idag hade min parkeringsplatsgranne parkerat lite snett så det blev väldigt trångt på min plats. Och då vädret behagade vara lite ruggigt, så hade jag min fleecekofta på mig.
Fleece gör inte saken bättre.
När det blev så lite plats att öppna dörren så blev min urstigning mer lik en streetdansare i ultra slowmotion.
Jag fällde ut vänster ben i det glep som var och tog stöd mot marken. Böjde knäet i nån konstig vinkel och gned mig längs sätet för att åla mig ut.
Precis när rumpan rundade dörrlåset så kom en av mina mest framstående kroppsdelar i kontakt med dörrens plåt.
Jag hann räkna till tre innan mullret nådde mina öron, men blixten hade redan gått genom mina brallor och tänt alla julgransljusen.
Antingen blev jag permanent steril eller så kommer mina simmare att åka fast i nästa dopingkontroll.
Vilken smäll, jag kommer att vara pigg hela kvällen.

Superhjältekraft. – Att pissa på kostängsel är för amatörer.

Okunniga kommentarer.

Blev tvungen att kommentera Lisa Magnusson, en av Aftonbladets bloggare.
Men egentligen så kommenterade jag inte hennes inlägg, för det var bara ett uttryck av den frustration många unga känner när dom blir behandlade som skit av taskiga arbetsgivare. Och facken som inte känns kämpa för deras problem när en stor klick i samhället har slutat tänka i form av VI, utan tänker JAG.
Nej jag kommenterade kommentarerna.
Det är fantastiskt hur lätt historien går förlorad. Jag har växt upp i ett samhälle där vi hade alla dom skyddsnät som andra har kämpat för, därför så tar jag dom förgivet.
Nu monteras dom ner bit för bit, och många tycker att det är bra. Vi ska inte ha någon arbetsrätt, vi ska inte ha A-kassa för det gör bara att människor inte vill arbeta.
Det finns folk som på allvar tror att vi får en bättre värld om alla fritt konkurerar med alla om allt. Den starke överlever och alla andra ska vi skita i.
Ja, vi är kanske tvungen att hamna där innan vi är beredda att protestera igen.

Superhjältekraft. – Att veta att kraften finns bara om vi går samman tillsammans.

Rött eller vitt?

Jag sa på jobbet att jag skulle ha middagsgäster, och la till att jag skulle koka palt. Det kom direkt en snabb kommentar. – Det är i alla fall ingen tjej du ska bjuda.
Hur kunde dom veta det? Vad var det som avslöjade mig? Var det att jag sa gäster i plural? Eller var det valet av maträtt?
Kan man inte bjuda hem en tjej på palt? Palt och lite vin, mysigt.
Fast då är frågan, vilket vin serverar man till palt? Rött eller vitt? En Domaine Gerovassiliou Viognier från 2003 kanske? Passar till fläskkött, och vinklubben säger att det har en underbar smörig touch. Bingo. Smör ska man ju ha till palt.
Fast näe, kanske inte, palt är väl ingen romantisk mat direkt.
Men det passade bra idag för gästerna var inte ett dugg romantiska, bara hungriga.

Superhjältekraft. – Att få till en äkta paltkoma.

Tajt, tajtare, tajtast.

Det kom en lastbilschaufför till jobbet idag. Han skulle lasta fem pallar och ett kolli. Men hade nog egentligen bara plats för tre.
Vi stod och resonerade och mätte ett tag, lastbilen var nästan full och det utrymme som var ledigt på flaket var inte stort och där stod också några låga trälådor.
Men killen, en sävlig norrlänning i femtifem års åldern, hade kommit på en plan. Jag skakade på huvudet mot våran traktorförare, det här går aldrig.
Killen började gestikulera och snart var dom tunga trälådorna vridna med traktorhjälp. Vi tråcklade och mixtrade en stund.
Den första pallen passade så precis att den tunna sträckfilmen gned på båda sidor mot annat gods, sen nästa pall ovanpå trälådorna och nästa och nästa. Tur vi har en duktig traktorchaffis.
Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt så stod alla pallarna på flaket.
Lastbilschauffören skrattade, tittade på mig och sa. – Dom säger att man kan knulla en katt, bara man vet hur man ska göra.

Superhjältekraft. – Att tro det ska gå, är halva jobbet.

Ensam vid pennan.

Varför skriver jag? Tro inte att jag är nån dyster grubblare, eller nån krånglig typ som analyserar allt och alla. Jag är bara som en av Hollywood tjejerna. Jag har för mycket fritid att fylla.
Men jag har ingen veckopeng att köpa tofsar för, eller nåt hembiträde som jag kan terrorisera med städnoja. Jag fyller lite tid vid tangentbordet för jag tycker det är roligt att skriva.
Då och då försöker jag att göra nåt vettigt av det, oftast bara nåt ovettigt.
Jag har tidigare sagt att jag bara skriver för min egen skull, men det är ju en lögn. I så fall hade jag väl inte lagt ut mina tankar till allmän beskådan.
Jag är väl lite fåfäng som alla andra, vill att nån annan ska tycka att jag är läsvärd, kanske till och med så pass att jag får en kommentar. Det känns inte så ensamt då.
Här slog jag kanske huvet på spiken. – Känns inte så ensamt. Konstig sak att säga när jag sitter ensam framför min dator. Nä nu blev jag den där dystra grubblaren, jag ska nog inte sitta här när jag är trött.

Superhjältekraft, – Att ha vett att säga god natt.

Skärpning Lill Lindfors.

På mitt jobb envisas dom med att vrida radion på P4. Och jag borde väl vara målgruppen, men jag blir galen på alla pellejönsar som ringer in och vill berätta om ditt och datt och blatt.
Och sen har vi musiken som spelas, det är långt mellan guldkornen. Blandningen är total, och allt från dragspelssnoa med KurtEriks till R&B med Beyonce ska avverkas på en dag.
Men så dyker Lill Lindfors upp, och sjunger en sång om vänsterprassel och knullkompisar, och att degradera män till sexobjekt som brukas och förbrukas när helst hon vill ha tillfredsställelse.
Det här måste vi reda ut, så här kan vi bara inte ha det.
Vi tar det bit för bit, vers och refräng.

Va' en man kan vara härlig,
och så plötsligt så besvärlig,
ärligt sagt förfärlig, ja ni vet.
Lite prassel följs av trassel,
snick och snack och tissel tassel,
och det är trist man längtar
att få va' i ensamhet.

Här måste vi då stoppa. Pratar hon verkligen om en man? Det verkar som om dom första textraderna kan handla om PMS.
Sen blir det då otrohet med alla lögner som hör till. Och den delen är väl könsneutral, det finns skithögar i båda lägren.
Den sista raden är väl ett klokt beslut, hellre ensam än att bli illa behandlad.

Tänk dej att ha en man i byrån,
i en ask bland andra grejor.
När som helst du får lust
så plockar du fram din ask.
Tänk dej att ha en man i byrån,
i en ask bland andra grejor.
När som helst du får lust
så plockar du fram din ask.

Stopp, stopp, stopp. Här är vi ute på djupt vatten.
Skrevs den här låten som en reklamjingel för vibrerande penisattrapper? Ska vi tolka det som om hon har sin dildo i byrån?
Eller menar hon att mannen bara är en grej bland andra grejor, en ägodel? Hon pratar alltså om prostitution.
Det är väl bra om hon bejakar sin sexualitet, men tänker hon då att mannen alltid ska vara redo att behaga. Konstant stånd. Viagragröt till frukost.

Känner du dej ensam syster,
lite kelsjuk eller dyster
har du alltid asken att ta till.
Sen har du kul tills det blir tråkigt
blir det obekvämt och bråkigt
stoppar du bara ner din ask i lådan när du vill.

Jo, jo här dyker det upp. Mannen har ingen annan funktion än att fylla ut lite ensamhet, och kanske kela lite. En omskrivning för att knulla.
Men han verkar också kunna bota nedstämdhet. Eller är det bara knullandet som botar nedstämdheten?
Ja där har hon förståss lite rätt, man blir på bättre humör av att idka sexuellt umgänge, eller hur?
Men sen verkar denna grälsjuka kvinna alltid hitta en anledning till bråk. Det är väl inte samma man som hon lämnade i första versen, för då blir jag riktigt förbannad.

Tänk dej att ha en man i byrån,
i en ask bland andra grejor.
När som helst du får lust
så plockar du fram din ask.
Tänk dej att ha en man i byrån,
i en ask bland andra grejor.
När som helst du får lust
så plockar du fram din ask.

Då är vi tillbaka till den stora frågan. Är mannen död och kremerad? Och vad har hon honom till då?
Hallå. Vad känner man för lustar när en ask aska kan få en på bättre humör? Hm. Det är förståss den otrogne idioten från första versen som fått sista smörjelsen, och det kan jag ju förstå att hon är glad för.

Snälla Lill sjung inte såna provocerande texter, jag blir ju tvungen att anmäla dig till radionämnden.

Superhjältekraft. – Att inte bli lurad av en klämkäck melodi.