Kontakt.

Jag har skapat en profil på en sån där kontaktsida här på nätet.
Lite motvilligt måste jag säga, för jag tycker fortfarande det är lite knepigt. Ja knepigt på det sättet att man blir förfärligt ytlig, sållar friskt bland användare som har bild, ratar dom som inte har det.
Och visst, man ska ju attraheras av personen, men en bild säger faktiskt inte alltid mer än tusen ord.
Många har otroligt usla bilder på sig själva, en del skulle nog ha större tur om dom tog bort bilden, inte för deras utseende skull, bara för att bilden lagt på tjugo år och visar en sur och suddig gumma istället för en glad och trevlig fyrtiofemåring.
Ja jag sa fyrtiofem för jag letar som alla andra lite neråt, inte uppåt. Fördomsfullt? Javisst, detta är internetdejting i ett nötskal.
De tjejer som har tittat in på min sida har ofta varit fem, sex år äldre än mig, så alla kollar neråt, alla känner vi oss yngre än vi är.
Ja ja fortfarande full av fördomar, jag erkänner. Jag skulle säkert inte bry mig om ålder ifall vi träffades i verkligheten, det är ju det jag säger, det är lite knepigt det här.
Sen så blir ju en första kontakt ofta väldigt krystad, alla vet att man bara har några få rader på sig att väcka lite intresse och få mottagaren att i alla fall svara. Inte för öppen, inte för på, inte för torftigt, inte för frågvis, inte en avhandling utan rätt och lagom.
Omöjligt? Kanske, jag har ju bara börjat.
Nej jag är kanske lite för skeptisk till detta för att det ska lyckas, men håll med om att min bild är suverän.

Superhjältekraft. – Att fånga en första blick.