Pang på musen.

Nån som vet hur handikappad man blir när man inte har en villig mus att pilla på?
Oerhört, frustrerande och med ett genuint abstinensbesvär kan jag berätta.
När jag fruktlöst kupar min hand över, och helt omfamnar den mjuka kullen medans mina fingrar går på upptäcktsfärd. När mitt finger oförtrutet försöker beröra, smeka, rulla och cirkla runt av gammal vana, men alla försök är helt utan reaktion och mening.
Då får jag musångest.
Igår fick min tangentbordslåda en omedveten knuff så att musen kom i kläm och scrollhjulet trycktes in.
Detta resulterade i att funktionen gick förlorad och jag kastades tillbaka till en forntid då en datormus bara hade två knappar.
Panik.
Hur gjorde man på den tiden? Jag blev nästan tvungen att trycka F1. Kände instinktivt och direkt att det här tvåknapparslivet var passerat för länge sedan, jag måste få pilla.
Så med en backup plan som hette Teknikmagasinet gav jag mig på musen med en skruvmejsel i högsta hugg.
Jag särade varsamt på halvorna, letade försiktigt efter problemet och hittade en hård utstickande del som inte låg rätt i sin skåra.
Hm, kanske jag ska säga tack till en högre makt eller var det bara mina superkrafter som fixade alltihop, hur som helst, nu funkar den igen.
Pill pill, tryck och smek, så välbekant, så rogivande.
Hoppas musen också uppskattar mitt engagemang för dess välbefinnande.

Superhjältekraft. – Att behålla sin fingerfärdighet.