Inga avslöjanden.

Om jag träffar en tjej som jag verkligen känner för så kommer jag aldrig att berätta något personligt om henne eller om vår eventuella relation här på nätet. Bara så ni vet.

Och bara så du vet.

En rosa plastsax???

Jag får också ToysRus katalogen. En orgie i färgad plast och stereotypa könsroller.
Om jag bara snabbt bläddrar igenom den så slås jag av en sak, plast och mera plast, allt verkar vara tillverkat i plast.
Det här är konsumtionssamhället i ett nötskal, massor av halvgenomtänkta prylar som nån stackars kines har tillverkat på ett av sina tolvtimmars skift, som sedan ska fylla en banankartong i källaren i tron att något framtida barnbarn kommer att leka mer med den än detta års julklappsmottagare.
Jag vet att det pågår en diskussion om dom anorexismala dockorna, och i denna katalog finns det nästan inga andra. Obegripligt odugliga dockor som inte kan stå, vars händer inte kan hålla i något, och där kroppsproportionerna förvridits så att dom smala vaderna är längre än bålen.
Dom heter bara lite olika men alla lever på Barbiedockans orubbliga status, och jag fattar ärligt inte varför just Barbie ska skonas i denna diskussion.
Nä tacka vetja Lego och Playmobil, figurer som kan göra saker, som kan hålla i saker, som kan sättas in i en situation och som trotts sitt mystiskt funktionella knopphuvud ändå har en verkligare kroppsform än både Bratz och MT.
Jag vet inte ens om det är värt besväret att prata könsroller och ToysRus katalogen i samma mening, för här finns bara den uråldriga ug ug jag Tarzan du Jane mentaliteten beskriven.
De enda områden i katalogen där killar och tjejer möts är på spelsidorna. Tydligen kan både tjejer och killar spela Fia med knuff, all annan lek sker på olika villkor.
Jo jag vet att mina tjejer också hade att gäng av huvudlösa Barbies i en låda, men tack och lov så hade dom konkurens av både bankande i snickarboden och allt skapande pyssel som fyllde övervåningen.
Jag hoppas att ni sållar hårt i leksaksdjungelns skräptävling och tänker efter en sekund innan julklappsinköpen.
Tur att jag inte har några småbarn längre.

Superhjältekraft. – Att leka lika.

Vänligheten själv.

Nu när jag har opererat bort min gallblåsa så kan jag ju inte ”spy galla” över allt som jag tycker är fel och orättvist längre.
Jag kommer att bli en supersnäll ja-sägare.
Ingen skugga ska falla över dom som flyttar pengar till skatteparadis men som ändå vill nyttja svenska socialförsäkringssystemet.
Jag tror på alla Moderater som säger att dom är det nya arbetarpartiet och som bedyrar att dom alltid varit förkämpar i kampen för rösträtt och jämlikhet.
Jag kommer också att lita på att alla företag alltid betalar sina anställda en rimlig lön även om man saknar kollektivavtal och arbetskraften är fattiga papperslösa.
Jag tror att vapentillverkare egentligen vill ha fred.
Jag kan inte säga nåt argt när nätverk av sliskiga idioter utnyttjar barn i sexuellt syfte, eller när ligor sätter sexslavar i nån skitig lägenhet och tvingar dom till otänkbara handlingar.
Jag kommer alltid att tro att all droghandel sköts av skummisar på motorcykel och inte flotta kostymnissar med lägenheter på strandvägen.
Jag tycker inte att det är fel när samhällets tillgångar flyttar ner i privata fickor eller att våran folkvalda rivningsrobot just nu håller på att göra Sverige till ett socialt uland där var man ska ta hand om sig själv.
Det är väl bra om vi alla får en egen sjukförsäkring, tänk vilken konkurrens det blir, alla försäkringsbolag skulle fajtas om dom friska. Och jag som just utnyttjat flera hundratusenkronor kanske skulle få en rejäl premiehöjning.
Men sånt kan jag inte längre tycka illa om. Jag har ju ingen galla kvar.

Superhjältekraft. – Att alltid bara tro på sanningen.

Smärtan sätter gränsen.

Kom hem från lassa i dag vid lunch. Har fyra prydliga hål på magen, en raspig hals och är lite vimsig av för lite sömn.
Hålet i mellangärdet är det som gör ont. Läkaren sa bara: – Inga restriktioner, smärtan sätter gränsen.
Och smärtan finns när jag kraxar, hostar, rapar, böjer mig, snyter mig, lägger mig och ställer mig. Ja allt som involverar magmuskel och tarmrörelse, som om hela min kropp satt fast i solarplexus.
När jag kom hem så kokade jag en Varma koppen och rostade några frallor, satte mig framför tv:n och tryckte på on knappen. Brittisk stå upp.
En kille som skojade om skottar. Jag fick ett skrattanfall och smärtan fick mig bara att skratta mer, jag fumlade med fjärren för att få bort dåren, men det gjorde för ont.
Jag försökte att hitta lugnet, nöp ihop ögonen, men killen bara fortsatte i mina öron. Varje skratt skickade en stöt rakt upp i hjärnan och jag försökta vika mig i nån konstig vinkel för att avlasta magen. Gick inge bra.
Smärta, panik och hysteriskt skratt. Jag fick till slut slut på luft och lyckades byta kanal. Men skrattet fanns ändå kvar en god stund, inte kul.
En lärdom rikare, smärtan sätter gränsen, inget mer stå upp idag.

Superhjältekraft. – Att ha roligt en annan dag.

Kallelse med P-bot.

Jag fick en parkeringsbot av Q-Park, ja fick och fick, den kostar ju trehundrafemtiokronor förståss.
Lite onödigt tycker jag och jag skyller på den som har författat min kallelse till kirurgen.
På papperet står det Inläggning på kir avd i rubriken. Längre ner så hälsas jag välkommen till provtagning och läkarsamtal kl 12.30 den 3/11.
Efter det så får jag veta att operationen är planerad till den 7/11 och info om återbud och bla bla bla. Sen står det att inskrivningsdagen kommer provtagning och läkarsamtalet vara klart vid 16-tiden och att jag får sova hemma dagen före operation.
I min värld så var detta olika saker, men i verkligheten så var Inläggning, Provtagning och Inskrivning samma sak.
Så i stället för att köpa biljett för fyra timmar hade jag bara puttat in parkeringspengar för två och en halv, och Q-Park hade vänligheten att komma förbi och titta till min bil tio minuter före mig.
Jag ville inte förlänga väntan inne på lassa med att smita ifrån och betala mer, men den förkortningen kostade trehundrafemtiokronor. Onödigt.
Tur att man kan välja hur man ska reagera, jag konstaterade bara fakta, tittade på den långa gula bötesremsan och skrattade åt dom tio minuter som förhindrade mig från att få behålla mina pengar.

Superhjältekraft. – Att låta andra göra sitt jobb, utan att svära.

Min date.

Oj vad jag ogillar ordet ”dejt”, det upphöjer nåt så enkelt till en komplicerad procedur med underförstådda regler och påtvingat rollspel.
Detta för att alla medier är fulla med proffs, förståsigpåare och experter som vill berätta hur jag ska bli en duktigare dejtare, men jag som enbart glider runt med ögonen och läser rubrikerna blir bara stressad.
Det är ingen tävling, fattar Tv-producenterna det? Ja jag kanske borde säga deltagarna i ensamma bönder som söker mammor som söker singlar som söker. Men det är inte deltagarna, det är producenten som klipper ihop det som en sportsändning, vinnare och förlorare.
Och jag kan omöjligt passera genom allt detta utan att bli påverkad.
Jag var konstigt nog inte nervös före, men jag blev det i samma ögonblick som jag såg henne.
Jag har ju sagt att jag sållade bara bland tjejer som hade bild på kontaktsidans profil, och jag valde att säga hej till den med roligast beskrivning men också den med finaste bilden. Och hon är ännu snyggare i verkligheten.
Dom säger att snygga tjejer gör oss killar dumma, vi kopplar om våra hjärnor och tappar fokus. Det är nog 100% sant.
Jag hade inte förberett mig det minsta, ja annat än att ta på mig en schysst t-shirt, och blev kanske därför lite virrig och oklar när jag skulle berätta nåt om mig själv.
Hon är självsäker och självklar, en befriande tydlig och stark tjej som besitter en massa egenskaper som jag verkligen uppskattar.
Vi sa att vi skulle hitta på nåt igen, men jag vet inte. Vi spelar inte i samma liga om man så säger, jag lattjar på grusplanen bakom gympasalen och hon springer över det nyklippta gräset med fullsatta läktare.
Inte så att hon har näsan i vädret, nej tvärt om, hon är en väldigt öppen och ärlig person med massor av närvaro.
Har faktiskt lite svårt att förstå var den känslan kommer ifrån, men det saknas ett ”klick”.
Det var i alla fall en trevlig fikastund och vi gick inte förrän dom började släcka lyset i lokalen.

Superhjältekraft. - Att koppla hjärnan rätt igen.

Nä jag har inte dött.

Jag har bara inte känt mig i skrivform. Kanske lite stressad av sånt som jag inte har kontroll över. Kanske bara för att veckan varit välfylld.
Så förutom att jag vaknat av min klockradio 05.35 och inte kommit i säng före 23.10 en enda kväll så har jag:

Måndag – Silversmide. Hann inte det som jag hade planerat, tidsoptimisten är i högform.

Tisdag – Träning och hemmastök. Båda lika nödvändiga.

Onsdag – Dejt.

Torsdag – Preoperationinformation på lassa halva dagen och Smideskurs på kvällen. Det blev en hasp.

Fredag – Träning. En Guinness på puben med jobbarkompisar före den sedvanliga herrmiddagen. Jag tycker verkligen inte om öl, men Guinness går bra. Konstigt.

Superhjältekraft. – Att fylla fullt.