Jag får också ToysRus katalogen. En orgie i färgad plast och stereotypa könsroller.
Om jag bara snabbt bläddrar igenom den så slås jag av en sak, plast och mera plast, allt verkar vara tillverkat i plast.
Det här är konsumtionssamhället i ett nötskal, massor av halvgenomtänkta prylar som nån stackars kines har tillverkat på ett av sina tolvtimmars skift, som sedan ska fylla en banankartong i källaren i tron att något framtida barnbarn kommer att leka mer med den än detta års julklappsmottagare.
Jag vet att det pågår en diskussion om dom anorexismala dockorna, och i denna katalog finns det nästan inga andra. Obegripligt odugliga dockor som inte kan stå, vars händer inte kan hålla i något, och där kroppsproportionerna förvridits så att dom smala vaderna är längre än bålen.
Dom heter bara lite olika men alla lever på Barbiedockans orubbliga status, och jag fattar ärligt inte varför just Barbie ska skonas i denna diskussion.
Nä tacka vetja Lego och Playmobil, figurer som kan göra saker, som kan hålla i saker, som kan sättas in i en situation och som trotts sitt mystiskt funktionella knopphuvud ändå har en verkligare kroppsform än både Bratz och MT.
Jag vet inte ens om det är värt besväret att prata könsroller och ToysRus katalogen i samma mening, för här finns bara den uråldriga ug ug jag Tarzan du Jane mentaliteten beskriven.
De enda områden i katalogen där killar och tjejer möts är på spelsidorna. Tydligen kan både tjejer och killar spela Fia med knuff, all annan lek sker på olika villkor.
Jo jag vet att mina tjejer också hade att gäng av huvudlösa Barbies i en låda, men tack och lov så hade dom konkurens av både bankande i snickarboden och allt skapande pyssel som fyllde övervåningen.
Jag hoppas att ni sållar hårt i leksaksdjungelns skräptävling och tänker efter en sekund innan julklappsinköpen.
Tur att jag inte har några småbarn längre.
Superhjältekraft. – Att leka lika.
onsdag 9 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar