I skuggan av ett askmoln.

Det ligger en doft av rök över min lägenhet. Att bo hundra meter från ett nerbrunnet hyreshus känns sådär. Man blir verkligen påmind om hur snabbt allt kan ändras.
Tänker såklart på hur lätt det kunnat vara det här huset, hur lätt det kunnat vara jag som förlorat alla mina ägodelar. Inte kul.
Det blåste inte åt mitt håll i går när det brann, men nån gång i natt så vände väl vinden, eller så slutade det kanske bara att blåsa helt. I alla fall så har min ventilation sugit in lite av den äckliga lukten och den verkar vara omöjlig att vädra ut igen.
Sitter här och huttrar medans den regnvåta nattluften slingrar sig runt mina ben i ett försök att få in lite blomdoftande midsommarluft från en vidöppen balkongdörr.
Kanske regnet kan städa undan lite oönskad odör med sin tydligt sommarförknippade ozondoft.

Superhjältekraft. – Att se på katastrofen räcker, jag behöver inte lukta på den också.