Fotoalbum.

Man planerar ju inte att man ska skilja sig, men då så många äktenskap går i kras kanske man borde göra så.
Som det här med fotoalbum, hur många har två? Ingen såklart, och det är ju kanske lättare att ordna nuförtiden med digitala tekniken.
Men vi har fjortonhundra bilder på gamla hederliga analoga negativ.
Det är varken snabbfixat eller billigt att ordna ett nytt fotoalbum så här i efterskott, men det känns som nåt jag vill ha och nu har jag påbörjat processen. Ja det känns som en process.
Först så försökte jag att gå igenom alla negativ i tron att jag skulle kunna sortera ut dom bästa bilderna, men jag insåg snabbt att det inte är rimligt utan specialutrustning, så alla bilder lämnades in för skanning.
Eftersom det kostar lika mycket att skanna som att ta ut bilderna direkt kändes det som ett bättre alternativ, då har jag ju möjlighet att photoshopa några av dom extrafina bilderna.
Att sen ta ut foton på papper och ordna i album blir ju det stora jobbet, men dit har jag inte kommit än. Och att lämna dom i digital form törs jag inte, jag har redan slarvat bort en massa bilder när jag tidigare bytt datorer.
Att få bilderna att hamna i kronologisk ordning är såklart en omöjlighet med mitt minne som enda almanacka, men det är väl inte det viktigaste.
Jag kommer garanterat ha klister på fingrarna hela vintern, och mitt minne kommer att säkert att gå i baklås när jag ska identifiera alla halvkända människor som dykt upp vid skolavslutningar och majbrasor.
Tur att inte alla bilder är bra, men det räcker väl om det är tre, fyrahundra som ska fotoalbumas. Jag får väl signa upp till några scrapbooking kurser så det blir lite stil på hela projektet.

Superhjältekraft. – Att se bakåt för framtidens vinterpyssel.