Man ska aldrig visa sin svaghet.

Då jag inte blev paketerad och nergrävd så ska jag inte beklaga mig. Och det är nog sant att killar överlag är lite blödigare än tjejer, men det beror nog mest på att tjejer vägrar att visa sig svaga, särskilt i grupp.
Dom säger att kvinnor har en högre smärttröskel, och det är säkert sant men smärta är också så individuellt.
Jag ska nog undvika samtalsämnet i kvinnligt sällskap annars så får man sig en dos av:

– När jag gick med mitt tredje barn så hade jag sån foglossning att benen domnade bort, men inte kunde jag ta det lugnt för det, jag har ju ett jobb som ingen annan kan sköta så jag var tvungen att jobba övertid så jag skulle ligga lite före och föresten så var det på hösten så jag hade ett potatisland som skulle grävas upp.
Med två små därhemma och sju tvättmaskiner som ska köras varje dag, kalsonger som ska stärkas och strykas, trägolv som ska såpskuras, bär som ska plockas, syltas och saftas, rabatter som ska rensas, kakor som ska gräddas, ben som ska rakas.
Hur skulle jag ha tid att känna efter, nä det är bara att bita ihop.
Och sen så går det ju inte lämna ens den minsta syssla till gubben, han skulle bara göra allt bak och fram och stöka till.
När vattnet gick så stod jag högst upp på stegen och putsade sovrumsfönster, men inte hade jag tid att åka till lasarettet, jag var ju tvungen att laga sjuttio matlådor så familjen skulle klara sig.
Och i fjol när min blidtarm blev inflammerad, inte gick det att lämna jobbet hur som helst, jag är den enda som gör rätt i vårt dataprogram.
Så jag fick operera själv medans jag svarade i telefon och sprang mellan skrivaren och postrummet. Tur att jag har sytt alla barnens kläder för hand så jag är flink med nål och tråd.
Är det nåt jag ska beklaga mig över så är det att jag nu mer inte kan gå på badstranden för min kropp inte längre passar i bikini, och trots att jag noga smörjer in mig med Oil of Olay så är jag rynkigare än någonsin.
Att jag varit nära döden några gånger är inget jämfört med gäddhänget som totalt utesluter ärmlösa toppar.

Jag menar bara att smärta är relativt, jag orkar inte känna smärta när jag står framför spegeln, det är som det är.
Men när inälvorna exploderar så säger jag Aj, och det står jag för.

Superhjältekraft. – Att inte säga aj, när man kan säga . . .