Min första bil var en VW Bubbla, en otroligt rolig och enkel bil att ha och göra med. En ljusblå sextiosjua med ormbo och rallystolar som köptes på annons sex mil hemifrån.
Jag hade min far och min morbror med mig när affären gjordes upp och bilen skulle köras hem, för jag hade ännu inget körkort. Min morbror körde hem och jag satt bredvid och kände total lycka.
Den blänkte så förföriskt där den stod parkerad på vår uteplats framför huset, och jag vet inte hur många gånger jag startade den bara för att få höra det dova puttrandet av väntande frihet.
Då jag köpte bilen så var den riktigt fin men liksom alla andra bilar som tillverkades under sextiotalet så ville rosten nåt annat. Men före det totala förfallet så hade jag en massa skoj med den.
Innan slutet så hade den bytt färg och klädsel ett antal gånger, fått frakta allt möjligt och ibland omöjligt, varit på upptäcktsfärd längs okörbara skogsstigar och fått fungera som bostad för två en partyhelg i obygden.
Bubblan är ju designad av Ferdinand Porsche nån gång på trettiotalet med allt vad det innebär, total avsaknad av deformationszoner, trång insida, tung svansföring och ett konstig krängningscentrum.
Men att en viss rikskansler var inblandad märks tydligt på det luriga värmesystemet för kupén.
När en gammal välplågad luftkyld folkamotor får oljeläckage på cylindrarna så förvandlas bilen till en rullande gaskammare varje gång man öppnar värmespjällen, tack för det Adolf.
Detta ledde såklart till att jag aldrig öppnade spjällen dom sista åren, och värmen är också den enda vettiga ventilation som finns.
Så för dig som aldrig har kört gammal Bubbla i iskall snövirvlande vinter så kan du här få en manual.
1. Skrapa rutorna på utsidan före start.
2. Se till att du är klädd för den temperatur som råder utomhus, den temperaturen kommer också att råda inne i bilen.
3. Innan du påbörjar körningen så se till att du håller en fungerande isskrapa i höger hand.
4. Andas bara genom höger mungipa för att minimera isbildningen på vindrutan, ty den fuktiga utandningsluften kommer obönhörligen att förvandlas till iskristaller på insidan av rutorna.
5. Undvik att svettas eller att transportera svettiga eller blöta träningskläder (se punkt 4).
6 Upprätthåll goda siktförhållanden under hela färden genom att hela tiden skrapa bort frostbildning från insidan av framruta och sidorutor.
7. ”Hela tiden” betyder var tionde sekund.
8. Eftersom rutorna alltid är kalla så kommer ingen snö att smälta på utsidan, täta stopp för att rensa torkarblad och rutor är därför extra nödvändiga.
Lägg sen till det mörker som sprids av dom två stearinljusen som Ferdinand kallade för strålkastare och den olyckligt sladdvilliga utformningen så får du en riktigt galen körupplevelse.
Så tack för den Adolf Hitler, jag vill inte ha den ogjord.
Superhjältekraft. – Att knappt se längre än näsan räcker.
onsdag 5 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha,ha... känner att manualen skulle ha passat på min caleforniavita Amazon från -65. Dessutom kunde det vintertid plötsligt inte gå att blända ner helljuset (som tack och lov också motsvarade två stearinljus) för att det blivit is på golvet där man med foten bländade på och av med en knapp till vänster om alla pedalerna =)
Såldes -90, gick som ett spjut....hrm* eller den rullade i alla fall...några år till.
Ja, det var tider det...
Skicka en kommentar