Du måste vara perfekt in i minsta detalj.

http://www.youtube.com/watch?v=RfAkG5wAQGY
(Videon är blockerad från inbäddning, så du får bara en länk.)

Jag blir lite rädd när jag läser en kravlista på någons nästa potentiella date.
Det finns tjejer som har funderat länge på det här, kanske för länge.
Visst är det väl bra om man vet vad man vill, men om kravlistan är uppdelad i tio delar med en sammanfattning längst bak så finns nog risken att man blir ensam resten av livet.
Mannen ska vara mellan 182 och 184 cm, välklädd men inte snobbig, talför men inte påträngande, ha vuxna barn, vältränad men inte någon gymbroiler, ha självdistans, ingen utpräglad dialekt, självsäker, inte från något annat land, ha ett välbetalt arbete, trygg, vara välutrustad men inte för stor, ha humor, gärna en hantverkare, känslig men ingen fjant, aktiv, intellektuell men ingen besserwisser, viril, bla bla bla, sida upp och sida ner.
Visst har jag också tankar i mitt huvud om den jag tror mig vilja möta, men jag tror inte kärleken beställs på blankett 114b.
Jag tror den kommer i en helt annan skepnad när man minst anar det.
Fast jag kan ha fel, det finns nu så många dejingsajter som alla lovar att uppfylla mina förväntningar, så jag vet inte längre.
Jag kanske också ska fylla i en blankett.
Önskar träffa kvinna. Krav: Glad och mysig.

Superhjältekraft. – Att inte bli ratad under sektion fyra, paragraf sexton, punkt nio.

Som betalning tänker jag sparka dig mellan benen.

Och som vanligt så blir man förbannad när man hör hur McDonalds behandlar sina anställda. Ja nu är det inte bara McD som utnyttjar den som är i underläge. Dom har flera allierade inom servicesektorn.
Men när man hör hur mycket pengar som har delats ut till de företag som har många yngre anställda, i form av minskade arbetsgivaravgifter, och hur få anställningar det i slutändan har gett så blir jag ännu argare.
Det är inte bara kundernas pengar, utan också skattepengar som fyller företagens välfyllda vinstrapporter, samtidigt som man behandlar sina anställda som slavar med osäkra anställningar och obetald arbetstid.
Men alla partier verkar ju ha gått på samma lögner, att låga löner och försämrat anställningsskydd skapar jobb, inte bara alliansen som ju ivrigt sprider dessa villfarelser.
Och den yngre generationen är ju också så lat förståss.
Likväl som vi vill ha miljövänligare varor och rättvisemärkta produkter så måste vi också aktivt välja att handla hos företag som behandlar sina anställda ok.
Alla som har missat dom två senaste programmen från Dokument Inifrån måste genast gå in på SVT Play och titta. Alla unga måste vara förberedda och vi som är lite äldre måste vara medvetna så vi kan tvinga politiker och arbetsgivare att göra nånting.
Och sluta för faan att käka på McDonalds tills dom har skärpt sig.

Superhjältekraft. – Att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

The Big C.

Av alla nonsensserier, alla djupa och obegripliga serier och av alla krångliga relationsserier som går på tv så dyker det ibland upp ett guldkorn.
Jag kan varmt rekommendera The Big C. Den brottas med ett allvarligt ämne, men gör det på ett så varmt, underhållande, frågande och tänkvärt sätt att jag blev beroende direkt.
Det har ju bara gått två avsnitt än, och jag hoppas att den kan hålla sig på spåret, för jag gillar infallsvinkeln och jag får skratta åt nåt som jag kanske är lite rädd för.
För den som vill se hela serien så finns den på SVT Play.

Superhjältekraft. – Att ställa livet på högkant.

Hej läsare, det är jag som är vikingen.

Vad ska jag säga om killen som ritar mig? Hjulet snurrar men hamstern är död, ja du förstår vad jag menar.
Han envisas med blyertspennor när rymdåldern redan är passerad. Hallå, är det nån hemma? Dator, pixlar, ettor och nollor, hallå.
Tänk om han bara kunde engagera sig lite, jag skulle ju hur lätt som helst få liv i ett animeringsprogram. Tänk att få bli renderad, kanske 3D modellerad med lite schyst raytracing. Det skulle kännas bra.
Men killen har inga studieskulder, om du förstår vad jag menar. Han gläfsar på med målarfärg och pappersmallar, tror kanske att vi lever i stenåldern med grottmålningar som det yttersta beviset på kultur.
Otroligt, killen har definitivt inte alla indianer i kanoten. Alltså hans antenn får inte in alla kanaler om jag så säger.
Det är fel någonstans, men inte är det i knäna. Kan jag säga det tydligare?
Det är inte skottat ända fram. Han saknar några knappar på sin fjärrkontroll. Osten har glidit av kexet och jag hoppas att det inte blir sämre, för nästa steg är väl fingerfärg utan pensel.

Superhjältekraft. – Att komma över inlärningströskeln.

Gullivers resor.

Jag var på bio igår och jag glömde nästan att jag tänkt skriva om det. Inte för att filmen var kass, men den var väl inget underverk heller.
Jag gillar Jack Black när han, som i denna filmen, har en lite lågmäld roll. Då blir han trovärdigare och lättare att ta till sig.
Jag har inte fattat det tidigare men storyn är ovanligt samhällskritisk. En obetydlig liten människa som ljuger ihop en story och som sedan hamnar i en sits där han räddar en hel nation med sina förmågor och plötsligt blir behandlad som en kung, helt utan att någon ifrågasätter.
Det finns väl fler än en börsanalytiker som känner igen situationen.
När sedan storheten stiger honom åt huvudet och fasaden rämnar så blir han banlyst och utkastad. Han blir bara en liten marionett hos dom ”stora drakarna”.
Och här blir väl verkligheten tydlig, den som utmanar den sittande maktstrukturen blir inspärrad och förlöjligad.
Men filmen är gullig och lagom fantasifull, och slutet är ju som i alla sagor. Men inget slut utan det obligatoriska sång och dans numret, synkroniserad spontandans i storslagen massförpackning.
Sånt älskar jänkarna. Sånt hatar jag.
Filmen var i 3D och jag vet inte, tillför det här nånting? Tveksamt på vanlig spelfilm, hellre på animerat där man kan anpassa hela filmen för det här formatet.

Superhjältekraft. – Att nöja sig med en liten popcornsmeny.

Inte så långrandig.

När man inte har tid eller ork att se en hel långfilm så finns alltid sammanfattningen på nätet.

Superhjältekraft. – Att förkorta lidandet lite.

Pensionärer går bärsärk igen.

Jag läser i tidningen att:

”Kumla kommun lät fem PRO-medlemmar i en trädbeskärningskurs öva med sekatör på päronträden på Hästens förskola i måndags. Det gick väldigt snett.”

Snett? Hur kan det gå snett? Vad kan hända när fem stycken försvagade seniorer får varsin sax? Klipp klipp i smala grenar, det kan ju inte hända nåt eller? Jojo, underskatta inte den lättuggade frukostgröten som serveras på äldreboendet, den innehåller nog lite flugsvamp. För artikeln fortsätter:

” – Efter ett tag hörde vi att de körde med motorsågar. De sade att trädet var farligt för barnen, eftersom det var ruttet. Efter lunch var det bara en stubbe kvar, berättar Anninger Skoog.”

Hade dom inte bara sekatörer? Vem gav dom en motorsåg?
En motorsåg i händerna på ett gäng huliganer i sjuttiplusligan är ingen leksak, de var ju den generationen som uppfann kalhygget.

”När trädet väl var nersågat visade det sig att det var helt friskt.”

Jaha, det var ju inte förvånande, det är ju inte trädets fel, felet är att nån idiot tankade en motorsåg och lånade ut den till bärsärkarna.
Dom skulle ju ha saxar! Saxar! Sekatörer som klipper smala grenar, klipp klipp!
Fast alla gubbar över sextiofem har väl en motorsåg i garderoben och en trave ved under sängen, så tanken att släppa dom i närheten av nåt som kan bli en potentiell vedhög var ju förståss oövertänkt.

”Ledare för PRO:s trädbeskärningskurs Torgny Buske säger: – Det vart lite kraftigt. Men så är det med bedömningar, man kan väl göra sina missar.”

Missar? Jo skillnaden mellan klipp klipp och wroom wroom är ju hårfin. Skillnaden mellan en liten pinne och ett helt träd är ju svår att se när den gröna starren står som spön i backen.

”Nu är barnen ledsna. – Det var jättegoda päron som vi åt på hösten, berättar barnskötaren Anninger Skoog.”

Mm, det lär barnen att akta sig för fula gubbar. Trädgårdsteknikern på Kumla kommun tänker aldrig släppa in PRO igen. Tro det.
Vad är roligast i denna historia? Att man anlitade ett gäng förbrukade ASSI Domän gubbar till päronträdstrimmning, eller att dom inblandade heter Skoog och Buske?

Superhjältekraft. – Att inte visa DIE HARD efter sittgympan.

AAAAAIIIIIEEEIIAAAAAOOOIIIIIIIIAAAA!

Är det för tidigt att släppa loss ett vårskrik?
Min promenad denna dag blev som min förra, en liten missberäkning av temperaturen. Men den här gången var jag för mycket klädd. Så otroligt härligt med mjuknande snö, droppande istappar och värmande solstrålar.
Jag blev tvungen att föreviga ögonblicket, snö som smälter har jag inte sett sen i oktober. Fast det är såklart en månad för tidigt för ett vårskrik, än ska det snöa, än ska det vara minus tjugo på nätterna, än ska jag gnälla på kylan som tränger igenom mina handskar.
AAAAAAAAEEEEEEIIIIIOOOOOOOOEEEEEAAAAAAAUIIIIIIIII! Hoppsan var kom det där ifrån?
Min balkong har tinat av och termometern där visar tretton grader varmt, jag kan bara säga att mitt inre tinar i samma takt. Jag ska väl inte ta ut någon seger i förskott men denna långa vinter kommer att få ge sig, kanske inte än på några veckor, men snart, garanterat snart.
Varför inte jaga iväg den med ett befriande vrål. Ronja har rätt, man bara måste få släppa ut det, vårskriket.
AAAAAIIIIEEEEIIIOOOOOAAAEEEAAAAIIIIOOOO!

Superhjältekraft. – Att AAAAIIIOOOEEEOOOIIIAAA!

Gardell.

I går kväll så satt jag och min mor prydligt parkerade på stolsrad arton, strax under taket och såg på Jonas Gardell.
Jonas är i mitt tycke underbart rolig, och han sviker inte denna gången heller. Med sin mimik och sitt egna sätt blandar han stå upp, teater och poesi med ren och skär galenskap.
Vi tröga norrlänningar hinner inte alltid med i hans tvära kast, och då får vi veta det. Extra kul när han trackar folk i publiken och det inte riktigt går som han tänkt.
Och för en gångs skull så var det inte det vanliga kulturfolket som satt i publiken, utan en väldigt brokig skara i alla åldrar från typ femton och uppåt. Kul.

Superhjältekraft. – Att få en lektion i HBTQLAI.

Kallblodig.

I morse lämnade jag blod, i afton gick jag på gymmet. Hur smart var det på en skala? Otroligt korkat.
Men det kändes inte riktigt som jag trodde, jag förväntade mig ett bultande hjärta som förgäves skulle försöka pumpa runt ett gäng decimerade blodkroppar. Men istället så slog mitt hjärta så svagt att jag blev lite fundersam, och jag blev aldrig riktigt varm heller.
Men jag visste ju att det skulle bli ett lugnt träningspass, och nu blev det till största delen promenad på band.
Man ska inte låta smartheten ta över, det kan vara förödande, bättre att låta dumheten lysa i all sin prakt.

Superhjältekraft. – Att göra hjärngympa utan blodtillförsel.

Måndag.

Ibland så blir en måndag aldrig bättre.
Jag satte aldrig igång min väckare igår, vilket resulterade i en försovning såklart.
Sen hann jag bara börja jobba när jag kapade sönder dom specialtillverkade och i enkom lackade bitarna som promt skulle ha behövt vara klara idag. Efter det så har jag legat lågt och försökt att inte skapa mer oreda.
När en dag börjar så så vet man att den inte kommer att vända utan ett mirakel, så det är bara att gilla läget.
Jag har suttit och ritat en stund men det blir inte så bra, så nu tänker jag slösa bort resten av kvällen i tv soffan.
Först lite Vetenskapens Värld på 2:an sen Världen på Kunskapskanalen.
Efter det så borde jag gå och lägga mig, men som med så mycket annat som jag borde göra så skiter jag i det och avslutar dagen med Magnus Betnérs show på 5:an.
Det blir garanterat dagens höjdpunkt.

Superhjältekraft. – Att inte ge vika för måndagssyndromet.

Det nya Sverige.

Såg ni dokument inifrån? Om inte så gå genast till SVT Play och titta, boka upp eran tid och kolla nästa vecka också.
Det här berör alla, den nya arbetsmarknaden, som naturligtvis främst drabbar den som är på väg in, men som snabbt också kommer att beröra alla vi andra också.
Om man kan utnyttja ungdomar till att arbeta 250 timmar för en lön på 11 000 kronor före skatt, varför skulle någon betala mer åt någon annan? Är vi så dumma så vi tror att vi inte kommer att bli drabbade? Är det därför som vi håller käften?
I takt med att folk blir utförsäkrade och ställs vid sidan om, och i den takt som nuvarande regering förändrar spelreglerna, så kommer alla att bli förlorare.
Programmet handlar om The Phone House men det ploppar ständigt upp arbetsgivare som vill ha gratis arbetskraft, och den sittande regeringen gör allt för att tillmötesgå dessa. Det kallas för ” en dynamisk arbetsmarknad”.
Likväl som aktiemarknaden har slagit ut företag som inte varit tillräkligt lönsamma så har fackens krav slagit ut företag som inte kunnat betala en rimlig ersättning till sina anställda.
Detta har varit den nordiska modellen och alla har haft glädje av den, fattig och rik har alla levt i ett tryggt samhälle där folk har litat på varandra och ställt upp för varandra. Vi har varit så pass jämställda att alla kunnat utbilda sig, vilket har betytt att arbetsgivarna har haft tillgång till välutbildad personal. Och alla har haft tak över huvudet och mat på bordet, vilket i sin tur har skapat ett mänskligt Sverige med de värderingar som vi kallar ”våran kultur”.
Nu växer ett nytt samhälle fram, det går snabbt att ändra villkoren. Skrupelfria människor finns det överallt och Alliansen är inte sen att heja på.
Det sorgliga är att så många av dom som röstade blått inte vill se sanningen, dom säger ”– Så ska det ju inte vara”, ”– Det är inte möjligt att det är så”, ”– Ingen ska bli behandlad så”. Men det är deras egna kollegor som lagt fram motionerna, det är Alliansens medvetna politik som öppnar upp för den här framtiden.
Det krävs ingen uppoffring för att behandla folk som skit, så hjärtligt välkommen till den nya framtiden allihopa.

Superhjältekraft. – Att inte räcka ett finger åt nån som tar hela handen, bara räcka fingret.

Below zero.

I´m freezing like a shaved beagle. God damn it, it´s cold.
I dressed up in all my clothes and went out for a walk. But I didn´t get far.
When I closed the front door my hand froze stuck on to the doorknob, I tugged and pulled but the only outcome was pain.
Then I thought some heat will dissolve it, so I bent over, opened my mouth wide, and took some deep breaths. It only resulted in a thick layer of rime ice.
What options did I have, I needed to get loose. So I fumbled with my trousers, took out my penis and tried to pee on my hand.
My glasses were so full of frost, so it was not aiming right. I peed all over the place and everything froze up.
I was standing outside my locked door with one hand frozen on to the doorknob and the other frozen on the tiny icicles that previously were my penis.
The panic was spreading and I screamed for help, and when I screamed, I opened up my eyes wide and my eyeballs froze solid on to my glasses.
Total panic.
If the postman had not come I wouldn´t be sitting here today.
How will i survive this winter? Will it never end? Please give me hope, let me see some melting ice. Please, please please.

Superheropower. – To use hibernation as an alternative. And to practise some more on my poor english.

Ibland så undrar man.

När jag åkte till jobbet i går morse, så låg det en människa mitt på vägen.
Jag blev förståss orolig och körde försiktigt fram bilen, men när jag närmade mig så vände personen på sig och ställde sig på alla fyra.
Killen hade en svart skinnjacka och ett par lågskurna jeans som fick nymånen att åter stiga upp.
Jag öppnade bildörren och frågade om killen var ok och undrade hur det var med honom. Då sträckte han en ostadig arm upp i luften och sa ”– du kan schussa mig”, killen var full som en alika, totalt packad, klapp kanon, på gränsen till redlös.
Det är tjugofyragrader kallt, klockan är 06:36 och han ligger på knä i snön utan varken mössa eller handskar.
Man ska älska sin nästa, men jag kan säga att jag blev skitförbannad. Vad skulle du ha gjort?

Superhjältekraft. – ?

Skit i andra och sköt dig själv.

Skulle jag vara beredd att offra livet för att bekämpa orättvisor, korruption och tyranni? Hur kuvad skulle jag behöva bli innan jag skulle gå mot skarpladdade vapen?
Jag lever i ett litet avskilt hörn i den stora världens utkant, där jag inte behöver ställas inför den frågan eller göra det valet.
Min ilska mot Alliansens kalla avsaknad av medmänsklighet ter sig fjuttig i jämförelse med det uppror som nu sker i några icke demokratiska länder i söder. Superhjältarna står som spön i backen och många ger sitt liv i kampen.
Demokrati finns i många former och är i många fall en vinglig balansgång på en skör lina, och det finns hela tiden starka krafter som vill nånting annat. Även här hemma manipuleras demokratin för att passa vissa intressen när korruptionen brer ut sig.
Vi tar vår demokrati för given, men i takt med att partierna tappar medlemmar och få vill engagera sig, och när hela vårt föreningsliv riskerar att gå i graven för ingen längre vill ställa upp och jobba ideellt, så öppnas spelfältet för helt andra krafter i lilla Sverige.
Tyvärr så är jag inte bättre än någon annan, och Bengt Göransson säger det så tydligt när han angriper vågen av självförverkligande som svept över landet dom senaste trettio åren.

”– Satsa på sig själv det kan kanske 80 % procent av befolkningen göra 80 % av tiden, det behövs bara lite självförtroende. Men att skita i andra, det kan 100 % av befolkningen göra 100 % av tiden”.

Superhjältekraft. – Att vara en superhjälte.

Istid både ute och inne.

I går var jag på hockey, jag har varit och sett en match tidigare och jag trodde att jag hade bockat av ishockeymatch på min lista ”saker att göra innan jag dör” men det fanns visst plats för en till.
Nu var det ju inget jag hade planerat, för jag blev bjuden, och klockan tio på förmiddagen trodde jag fortfarande att kvällen skulle spenderas i tv soffan.
Jag har ju tidigare nämnt att jag inte är särskilt intresserad av sport, men hockey är ändå rätt kul. Och stämningen i hallen gör ju förståss upplevelsen större. Nu var det ju en ovanligt rolig match också, så det var inte bortkastad tid.
Men jag undrar om hejaklacken har audition á la Idol för deltagaruttagningar till klacken?
Kravet är att man kan skrika i tre gånger tjugo minuter, kunna skrika i takt med den omskolade galär trummisen, monotont kunna mässa enklare ramsor utan att falla i trans, hålla sig inom lämpligt tonomfång (typ bas till baryton), naturligtvis äga rätt klädsel och kunna så pass mycket hockey att man kan häckla motståndarna med otroligt långsökta pikar.
Sen gärna kunna hinka så pass mycket öl att artikulationen kommer ner till en behagligt mjuk och otydlig nivå.
Förutom spelet på isen så försökte jag hänga med i ramsorna, men det blev lite rörigt när klacken skanderade ”– AIK VISA HJÄRTA KOM IGEN KROSSA HV” och mina öron hörde ”– AIK VISA HJÄRTA KOM IGEN OCH KAMMA HÅRET” ???

Superhjältekraft. – Att sätta sig i en tjugofyragrader kall bil för att ta sig hem.

Blodfyllda hjärtan.

Så var middagen på alla hjärtans dag avklarad. Vad äter man då? Blodpudding så klart, vad annars. Skulle kanske ha stansat ut hjärtan med en pepparkaksform för att tydliggöra kopplingen.
Fast det är inte blodpudding jag är mest sugen på, jag är i stället så jäkla godissugen.
Har ju hela veckan fått reklamblad som tycker att jag ska handla söta sockrade hjärtan till denna dag. Men jag har inte handlat annat godis än mörk choklad sen jul, jag försöker trappa ner med ett tillfälligt totalstopp.
Men det är inte lätt, särkilt när kroppen skriker efter kalorier. Då måste man ha nåt bra substitut, och det som funkar bäst för mig är sötmandel.
Jag inbillar mig att det är bättre, kanske lika mycket energi, men bättre. Och sen så har jag fyllt fruktförrådet, det funkar ju nästan alltid.
Godisgrisen i mig har fått ha alldeles för lösa tyglar under en alltför lång tid, så nu gör jag som våra kraftbolag och satsar på grön energi.
Ja i alla fall tills min karaktär viker sig.
För jag kan motstå allt, utom frestelser.

Superhjältekraft. – Att bara äta nyttiga onyttigheter.

Inneboende.

Så här på alla hjärtans dag kan det vara läge att städa i mitt hjärta, för lite bråte som skulle behöva kastas bär jag väl runt på.
Så jag har försökt stöka undan lite, men mitt i röran fick jag syn på en dörr. Jag trodde det var ett övergivet gästrum, men när jag gläntade på dörren såg jag att det var inrett, det bor någon där.
Det är inrett med stort hjärta, massor av humor. Det är både stökigt och välordnat, en del detaljer är helt galna och mycket provocerande men allt skapat med stor omtanke. Och det är väldigt vackert.
Om rummet bara är resterna av en illusion och skapat av en tillfällig känslostorm spelar ingen roll. Jag tycker ändå om att rummet finns.
Så ha en mysig alla hjärtans dag, alla ni som väntar på att möta den rätte, alla som längtar och alla som har en oöppnad förpackning av varma känslor.
Och ni som vårdar kärlekens sköra låga, njut av den.
Men underskatta heller inte obesvarad eller olycklig kärlek. Känslan kan till och med hålla en gammal vikingagrinchs skrumpna hjärta vid liv.

Superhjältekraft. – Att hitta glömda känslor.

Kakakakakallt.

Jag blev lite lurad av termometern när jag skulle gå ut. Kan det verkligen vara så att solen värmer redan?
Så följden blev att jag klädde mig för lite, och det enda receptet är då att gå ännu fortare för att hålla värmen. Och jag som inte promenerat på flera månader, så du kan lita på att jag kommer att ha träningsvärk i morgon.
Jag gick till museet och tittade på konst . . . eller vad det nu var. I ena hallen hade Lars Tunbjörk en serie fotografier.
Vad ska jag säga om det? En svit med foton av tomma arbetsplatser i Los Angeles, ett övergivet kontorshus med små sterila kontor, sparsamt möblerade och tragiska på nåt sätt. Det hade lika gärna kunnat vara Ryssland, utan fönster, småslitet och stramt.
Den andra serien var tagna i vår vardag, kassorna på ICA, Willys och City Gross. Jag blir lite fundersam, bilderna berättar ju en historia om vår samtid och saker som jag aldrig tänker på får en annan form genom kameralinsen.
Men vem sätter ett sådant foto på väggen? För bilderna är till salu, endast femtiniotusenkronor styck. 59 000 svenska kronor för ett fotografi på en grå kassaapparat!!?
Jag gick över till andra hallen.
Susanna Edwards visar ett videoverk som frågar vad det kvinnliga står för idag. Hon försöker provocera, och i sina bästa stunder gör hon väl också det, men jag blir som vanligt mest förvirrad, var är den röda tråden och varför sjunger kvinnan en så entonig och störig melodi?
Inne på museet var det såklart varmt och jag blev lite svettig av min snabba promenad, det fick jag lida för på vägen hem.
Kallare än kallt, promenaden förvandlades till en jakt på värme.
Jag bröt mot alla hastighetsbegränsningar och benhinnornas påtagliga klagan lämnades utan åtgärd.
Nu ska jag se vad jag kan göra med några kycklingfiléer, lök, paprika, grädde och råris.
Det kanske blir middag eller ett konstverk, vi får se.

Superhjältekraft. – Att fly från bilden av en kontorsstol.

Lyrik.

Jag brukar inte läsa poesi och dikter, men jag tycker ändå att det kan vara roligt när nån vrider och vänder på språket.
Som mitt förra inlägg, jag vet inte vart citatet kommer ifrån, det låter lite som Robert Broberg, och det stal jag för jag tyckte det var lite fyndigt.
Men jag brukar faktiskt läsa en blogg som skrivs i nån slags diktform, ”Utsikt från en navel”, och den är så pass välskriven att jag följer den.
Här ett smakprov.

”man kan visst bli fri
från kvalster i sängen
jag kan dock inte annat
än förkasta alla tips
då jag ju faktiskt också
vill ligga med någon” / Nea

Superhjältekraft. – Att inte läsa in sig i ett hörn.

Vill du bli min legobit?

Jag är så avundsjuk på legobitar, för dom har så lätt att hitta nån att passa ihop med.

Superhjältekraft. – Att vara röd, kantig och bara ha en knopp.

Försvinnande små.

Äntligen verkar det gå upp ett Liljeholmens för småpartierna i alliansen. Dom har under lång tid gått i stramt strypkoppel under Moderaternas jakt på oönskade i samhället.
Sjuka och arbetslösa har fått ta en så hård smäll att trovärdigheten hos Centern, Kristdemokrater och Folkpartisterna gått helt förlorad.
Moderaterna har ju alltid fört den här sortens politik så där infrias ju bara mina förväntningar.
Jag har tidigare sagt att allianspolitik, från höger eller vänster, bara gör politiken tråkig och likriktad. Om fyra olika partiledare står i tv och säger samma sak så har vi alla förlorat.
Och nu ser vi hur några partier får ta konsekvenserna, och även om jag inte gillar den samhällssyn som dom representerar så vore det olyckligt om dom försvann och lämnade brädet öppet för Moderaterna att helt oemotsagda skjuta Sverige i sank.
Kristdemokraterna är dom första att fatta det här, tyvärr kanske lite för sent.
Att ställa sig upp och stångas med Moderaterna i så stora frågor som sjukpensionering och kanske till och med reservera sig i den stenhårda arbetslinjen, kommer naturligtvis inte göra sig ostraffat.
Men jag säger heja heja heja Kristdemokrater, kämpa för den lilla människan. För gudarna ska veta att Moderaterna skiter i dom. Och om ni på vägen får fler anhängare så är det er väl förunnat.

Superhjältekraft. – Att välja människan.

Matporr.

Nån hade räknat till över sjuttio matlagningsprogram i svensk tv på en vecka. Hallå, är vi verkligen så intresserade av matlagning? Sist jag hörde en siffra sa dom att vi spenderar i snitt femton minuter per dag på matlagning, totalt. Då blir det minsann inga stordåd.
Men mat är ju inte bara för magen, det är ju såklart för alla sinnen.
Och likväl som att den late kan kolla på sport, så kan väl mikrougnarnas konung kolla på Top Chef, Masterchef och alla andra chefar.
Det finns arga kockar, tjocka kockar, kockar på motorcykel och fulla kockar. Melker, Jan, Nigella, Per, Gordon, Jamie, Tina och Keith.
Sen såklart Rachael Ray, Oprah, Ellen och alla morgonsoffor som så klart har en egen kock.
Så det finns gott om porr för den som tänder på matlagning.
Jag kan fastna om jag zappar förbi Gordon och hans räddning av skabbiga hak, men annars så är jag ingen konsument av mat tv. Jag är ju ingen kung vid spisen, inte ens en prins och matlagning kommer oftast långt ner på prioriteringsordningen.
Att baka är roligare, så den vackra Leila är mer i min smak, om man så säger. Och på tal om det, nu ska jag äta en bulle till.

Superhjältekraft. – Att snabbt slänga ihop en Kastanjetäckt rådjursfilé med rotselleripuré och mangoldrulle i mockasås.

På kanelen.

Tog mig i kragen och bakade lite bullar, jag har varit utan alldelens för länge.
Som min mor brukar säga. – Den som har kanelbullar i frysen är inte fattig. Och det förklarar en hel del, det är därför bankkontot jämt är tomt, jag har inte haft bullar i frysen.
Nu blev det åttiotre stycken stora och välgräddade, ja nu är det bara åttio stycken kvar. För bullar är ju till för att ätas upp. Och faran är påtaglig för att min plan med magrutor till sommaren går käpprätt åt skogen.
Men det är väl risker man får ta.
Jag snålade inte utan bakade av en hel liter, får se om dom ryms i frysen.
Annars får jag väl äta några till.

Superhjältekraft. – Att göra en hurtbulle till en bullbulle.

Silversmide.

Jag har ju under hösten gått en kurs i silversmide. Det är riktigt kul, kan rekommenderas. Vi har fyllt på med extra dagar nu i vår också.
Det är fem tjejer och så jag. Ganska typiskt faktiskt, alla kurser jag har gått har samma könsfördelning. Men jag klagar inte, att slippa vardagens manliga miljö och få umgås med ett gäng trevliga och snygga tjejer säger man ju inte nej till.
Det tillverkas ringar, armband och halssmycken på löpande band, och när andra är kreativa så blir man inspirerad. Flera av tjejerna är riktigt duktiga, men alla gör fina grejor.
Silver har ju den egenskapen att allt blir glänsande vackert och blankt, även det som är krokigt, felsågat och gropigt. Och man behöver inte ha några speciella talanger för att göra fina saker.
Jag tycker att det svåra är att hitta på vad jag ska göra, smycken är ju inget jag använder.
Röret med ringar är tänkt som ett halssmycke och ska sitta på ett lädersnöre, pusselbiten är en av fyra som passar ihop och som blev julklappar. Döskallen med eldsflammor är bara ett test på min förmåga. Men stålmannens S är väl ett smycke som kan passa på en kille va? tillräckligt macho eller hur? Den ska bara få en ögla till halskedjan först.
Men jag har ändå kvar silver, så fantasin måste ånyo sättas på prov, och fler kvällar ska spenderas i sällskap med Ag tämjande nymfer i den heta och svettiga smedjan.

Superhjältekraft. – Att inte förledas av glitter och glamour.

Metmask eller latmask.

Skönt att ha gjort veckans träning. Det är i och för sig dags att utöka dosen om jag ska ha magrutor till sommaren.
Beach 2011 du vet, sprätta runt i minimala speedos, redan brunbränd av krämer och lysrör . . . . . . . . . . eller inte.
Nä jag tror inte stränderna är redo för en riktig viking.
Men jag skulle behöva mer vardagsmotion, jag har definitivt tappat flås i vinter.
Det är så lätt att hitta anledningar till att skippa den där promenaden när det är vinter och snö. För kallt, för halkigt, blåser, mörkt, oskottat, varmt och skönt inne. Och sen saknar jag ju gångsällskap.
Den där latmasken trivs verkligen på vintern. För jag är benägen att hålla med min kompis när han säger att –Latmasken är det perfekta husdjuret.
Om jag tänker på det så låter det ju klokt.
Latmasken kommer att vara dig trogen resten av livet, den vill inte gå långa promenader i ruskväder, ja helst inte i något väder.
Den hårar inte och kommer aldrig att tugga på möbler.
Den kräks inte hårbollar och pissar inte på grannens hammock.
Du behöver inte byta vatten eller klippa klor.
Du behöver inga bajspåsar i jackfickan och han luktar inte när han blir blöt.
Dina veterinärkostnader kommer att vara noll, fattar du hur bra den är?
Möjligen så kan en välgödd latmask tvinga dig själv att uppsöka veterinären, men vilket husdjur kommer någonsin att vara så anspråkslöst? Så en liten baksida får man väl ta.

Superhjältekraft. – Att ha speedos eller inte, det är frågan.