Silversmide.

Jag har ju under hösten gått en kurs i silversmide. Det är riktigt kul, kan rekommenderas. Vi har fyllt på med extra dagar nu i vår också.
Det är fem tjejer och så jag. Ganska typiskt faktiskt, alla kurser jag har gått har samma könsfördelning. Men jag klagar inte, att slippa vardagens manliga miljö och få umgås med ett gäng trevliga och snygga tjejer säger man ju inte nej till.
Det tillverkas ringar, armband och halssmycken på löpande band, och när andra är kreativa så blir man inspirerad. Flera av tjejerna är riktigt duktiga, men alla gör fina grejor.
Silver har ju den egenskapen att allt blir glänsande vackert och blankt, även det som är krokigt, felsågat och gropigt. Och man behöver inte ha några speciella talanger för att göra fina saker.
Jag tycker att det svåra är att hitta på vad jag ska göra, smycken är ju inget jag använder.
Röret med ringar är tänkt som ett halssmycke och ska sitta på ett lädersnöre, pusselbiten är en av fyra som passar ihop och som blev julklappar. Döskallen med eldsflammor är bara ett test på min förmåga. Men stålmannens S är väl ett smycke som kan passa på en kille va? tillräckligt macho eller hur? Den ska bara få en ögla till halskedjan först.
Men jag har ändå kvar silver, så fantasin måste ånyo sättas på prov, och fler kvällar ska spenderas i sällskap med Ag tämjande nymfer i den heta och svettiga smedjan.

Superhjältekraft. – Att inte förledas av glitter och glamour.