Aja Maja med B.

Min jacka dog bajamajadöden. Det är nåt med offentliga toaletter och mig som inte passar ihop.
I förrgår så blev det ju en tur in till festivalen, och hur man än gör så måste man ju pinka minst en gång på en sån kväll.
Så kosan styrdes mot dom blå utedassen i plast, men köerna till bajamajorna var långa, ogrediga och fulla av dom som tränger sig före, så när jag äntligen fick komma in var jag lagom stressad.
I tron om att temperaturen skulle sjunka, och för att inte upprepa förra årets frostskador, så hade jag min vita jackan med mig. Nu var det så varmt att jag inte kunde ha jackan på mig utan bar den i handen.
Inte smart.
Och min maja hade förståss en tvåa i besiktningsprotokollet, den gick inte att låsa.
Inte bra.
Kombinationen av mycket pissnödig man, jacka i handen, trasigt lås och skitig bajamaja blev för mycket.
Då majan inte gick att låsa så lyste ju handtaget grönt på utsidan, vilket fick andra att vilja slita i dörren hela tiden.
Så jag höll fast dörren med väster hand medans jag klämde fast jackan med benet och fumlade med gylf och kalsonger med högerhand.
Fråga mig inte hur jag hade tänkt fixa allt detta synkroniserade simultankoreograferande, för mitt i tömningen så tappade jag kontrollen över jackan och den lade sig prydligt i det blöta slafset på golvet.
Inte inte bra.
Jag gick ut med jackan, tittade på den geggiga utsidan, försökte vika ihop den så att smutsen hamnade inåt.
Hmm. Jag stod där i några sekunder och funderade hur rädd jag var om jackan och om jag skulle orka bära omkring på det skitiga knytet resten av kvällen.
Nej ingen ork, jackan fick försvinna ner i en grön tunna för brännbart material. Det verkar som om allmänna toaletter har ett ont öga till mig.
Men Robyn överglänste alla förtretligheter, hennes konsert får full poäng. Hon är ett energiknippe utan dess like.
Fantastisk.

Superhjältekraft. – Att lösa sina festivalbehov.