Lägenhetsvisning x 4.

Det finns olika grader i helvetet, idag så kollade jag in den klart sunkigaste av dom lägenheter jag har varit och kollat på.
Ingenting bytt sen huset byggdes, jo kanske spisen förresten. Allt gulnat, nött, inrökt, fult, trasigt, mörkt och tragiskt.
Jag sitter här och luktar rök, efter bara tio minuter lägenhetstitt.
Det är lite svårt att tänka bort allt det där när man ska försöka se vilken potential som finns.
I går så tittade jag på tre andra, alla i olika grader av förfall. En som hade den mest perfekta balkong man kan tänka sig, fast som hade en lite svåranvänd planlösning.
En som hade uteplatsen instängd bakom ett högt staket och en skuggande husgavel, men som hade ett jättelyxigt badrum med klinker och golvvärme.
Och den sista som nog skulle passa mig rätt bra, övervåning med fin balkong i väster och utsikt över ett lugnt grönområde, fast den hade också ett gigantiskt renoveringsbehov.
Lägenheten har kvar all inredning från sjuttiotalet och borde kanske kulturminnemärkas.
Med andra ord, den behöver allt, nya golv, nya ytskikt, nya dörrar, nya lister, den behöver ett helt nytt badrum och en ny köksinredning plus vitvaror och toalettporslin.
Men visst finns det potential, obegränsade möjligheter att få det som jag vill. Om jag lyckas pricka in en storvinst på triss förståss.
Jag är inte så säker att man kan räkna hem en så stor renovering i det kvarteret, det blir i så fall ett projekt som jag gör för mitt eget välbefinnandesskull. Men kanske en mer tveksam investering, i alla fall på kort sikt, tål att funderas på.
Det hade känts bättre om nåt rum varit fräscht så man sluppit att flytta till nåt som bara kommer att vara en enda stor byggarbetsplats under flera månader.

Superhjältekraft. – Att se skönheten bakom.