Då mina kompisar pratar om film så dyker det upp filmer som Matrix, Apokalyps now, Die Hard, Pulp fiction och andra action och krigsfilmer. Missförstå mig rätt, jag uppskattar alltid en schysst actionrulle och jag formligen älskar sciencefiction, men blir jag tvingad att välja en favoritfilm så kan det hända att blir det en romantisk komedi.
Jag har alltid varit blödig för såna filmer. Alltså, vad är det för fel på mig? Du kanske tror att jag är romantisk? Det tror inte jag. Jag är inte känd för några uppvaktande blommor eller tjusiga restaurangbesök. Om nu det är romantik?
Så varför gillar jag när filmvärldens hunkar uppvaktar några av Hollywoods snyggaste?
Kan det vara så enkelt att jag vill ligga med Drew och Zooey? Det är väl klart jag vill. Varför fäller jag en tår när Gwyneth, Meg, och Kate spyr ut sentimentala och banala floskler? Vill jag ligga med dom också? Klart jag vill. Kan det vara så att jag använder kuken som filmrecensent?
Låter jag dom trigga min nedärvda instinkt, att föra mina gener vidare, eller? Jag borde kanske fråga en etolog.
Jag tror inte det skulle vara så spännande att möta dom här tjejerna i verkligheten. Det är ju rollfigurerna jag blir charmad av.
Det sitter alltså en liten skit till manusförfattare nånstans och jävlas med mina känslor. Säkert nån ovårdad, kedjerökande, coca-coladrickande tjockis som borde behöva en tuff omgång i Biggest loser.
Fan så irriterande att jag är så lätt att manipulera. Undrar om författarna har ens ett uns av sina skapelser i sig. Eller drömmer de bara som vi andra.
Det är klart att det ofta är lätt att tycka om karaktärerna. Förutom att dom är snygga så är dom fria, spontana och är lagom galna med mer fritid än dom kan göra av med.
Fast dom säger att vi som gillar romantiska komedier har orealistiska förväntningar på förhållanden. Jag vet inte, är jag är så långt upp i det blå när jag varken tror på ödet, eller det där med att hitta sin själsfrände.
Men jag tror definitivt på förälskelse och kärlek, fast naturen ordnat så att det ofta är de farliga och lite skumma killarna som hamnar högst på liggalistan. Jag kan säga att det är svårt att vara en aning mystisk och farlig när man gråter åt The Holiday.
Superhjältekraft – Att leva i verkligheten.
söndag 7 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar