Déjà vy.

Andra kursdagen var igår, samma toalett, samma mörker.
Den här gången mötte jag mörkerterroristen, han kom ut från toan och ställde sig att tvätta händerna när jag låste in mig. Han måste ha stått och väntat på skvalet, för i samma ögonblick blev det mörkt.
Kanske är det hotellet som anställt folk att spara ström, så dom går runt på måfå och släcker lite här och där. Den här energifascisten visste då helt klart att jag var därinne.

Superhjältekraft. – Att veta att man har en mobil som lyser.