Hus av tyg.

Jag har precis fått SCR katalogen i min brevlåda och genast så kommer känslan tillbaka. Om jag blundar kan jag inbilla mig dofter, ljud och roligheten av att tälta.
Allteftersom jag blir äldre så blir jag bekvämare och jag vet inte om jag idag skulle åka land och rike runt med bara tält utan backup med campingstuga eller hotell om det regnar. Men att tälta är ju super kul.
Jag har tältat massor av gånger, till och med inomhus när tjejerna var små, hela köret med tält, luftmadrass, sovsäck, ficklampa, och campingmat. Mysigt.
Utomhus är regn en kampares värsta fiende, så det gäller att ha en trimmad organisation om man ska resa tält i trökväder, alla ska veta vad som ska göras.
Många gånger kommer man in på campingen sent på kvällen och en del av camparna har redan lagt sig så man vill inte störa i onödan och i södra Sverige får man inte mycke hjälp av solen. Då blir hela projektet förvandlat till en militär nattövning som under tystnad och med stor precision upprättar en förläggning och stabsplats med tillhörande marketenteri.
Det ska inte ta mer än tjugo minuter att resa tält, blåsa madrasser, bädda och stöka fram lite kvällsfika, så utan att veta om det har jag hållit på med Lean Produktion i många år.
Men välj din tältplats med en liten tanke, ibland lutar det överallt och den slätaste ytan kan vara i en grobba, men det är ingen bra plats om det börjar regna. Vid vattnet är det mysigt men också alltid kallt. Vatten kan också betyda gäss och änder, och tältduken är ju inte ett under av ljudisolering klockan halv fyra på morgonen.
Jag vill helst ha morgonskugga för tältet blir snabbt en bastu när solen går upp och det behövs förvånande lite lutning för att det ska kännas knas och då måste man vända så man får fötterna deråt. Det finns en massa andra saker som man lär sig efter ett par tältningar.
Sen har vi det här med luftmadrass, som är en slags vetenskap jag aldrig riktigt fått grepp om. Den blir alltid för mjuk eller för hård och ger jag den inbyggda kudden ett blås för mycket så får jag nackspärr. Och varför är det alltid pyspunka på minst en madrass, och varför är det alltid min? Jag har också provat campa med sånna tjocka madrasser typ gästsängar och dom är helt lyxigt perfekta att ligga på men ett helvete att blåsa upp, så dom är ett bra alternativ för den som har ett par starka barnarbetare som pumpar.
Jag sover som en stock i tält men det kan ta ett tag att somna, jag ligger ofta och lyssnar på alla ljud, och sovsäck är inte den bekvämaste pyjamas jag har, när jag har vänt mig några gånger så ligger jag plötsligt på den kalla dragkedjan, och mitt i natten fryser jag alltid så då fumlar jag runt med en förvriden tvångströja och letar efter min mössa. På morgonen är det likadant fast tvärt om, varmt och svettigt.
Fattar ni nu varför det är så kul? Allt det här hör till, och att vakna till fågelkvitter och höra löven prassla medans några förtvivlade myggor försöker ta sig in genom myggnätet är underbart, då känner jag mig så ledig som det bara går.

Superhjältekraft. – Att glädjas av små, små äventyr.