Fånga en ren i flykten.

Min bror har varit uppe och hälsat på hos min mor några dagar.
I går så gjorde vi en utflykt runt inlandet och först till loppisen i Hej.
Jag hittade faktiskt nåt att köpa, en tavla med sjöbodar och klipphällar, fläskigt inramad i krusidulliskt guld. Tänkte ha den i mitt marina sovrum.
Vi bestämde att vi skulle köra en annan väg hem och kanske hitta till nybyggargården i Gallejaur.
På vår färd så kom vi ut på en lite längre raksträcka, och min bror som satt i passagerarsätet bredvid mig, fick syn på renen långt före mig. En fullvuxen rentjur med jättestora horn spatserade längre fram på vägen.
Jag började sakta in och min bror kom på att han skulle ta ett kort med mobilen.
Nu kom det också en lastbil runt kröken från motsatt håll så renen började småspringa mot oss.
Jag saktade in ännu mer då renen vek av i direkt kollisionskurs mot vår bil, men den sprang såklart ner i diket alldelens framför oss.
Min bror fumlade med mobilen och fönsterveven, och blev väl stressad av den snabba kursändring som rentjuren gjorde, men precis som renens arsle försvann in i snåren lyckas han knäppa av ett kort.
Förvånat tittade han på bilden och sa. – Men det är ju jag?
Jag vred på huvudet och tittade på hans mobil, bilden var tagen utifrån och in, och det enda han lyckades fotografera var ett prydligt självporträtt.
Vi fick båda ett hysteriskt skrattanfall och vi skrattade så tårarna rann.
Det händer att han är lite disträ och gör lite knasiga saker, och den här gången fick jag sitta på första parkett.

Superhjältekraft. – Att veta skillnaden på fram och bak.