Det lönar sig aldrig att bli arg.

Jag blir nästan aldrig arg, jag menar riktigt arg, inte bara irriterad. Ett par tre gånger per år kanske.
Jag har hört att killar också lider av PMS, fast av andra hormoner såklart, så det kan ju förklara en del och det kanske jag ska skylla på nästa gång.
Jag väljer faktiskt medvetet bort att bli arg för den enda som mår dåligt av det är ju jag själv, och det tar så mycket ork och kraft, energi som jag hellre använder till annat.
Och dom gånger jag blir riktigt arg så känns det inte bra för det är inte den personen jag vill vara, det finns andra sätt att hantera en situation.
Idag borde jag kanske ha blivit arg när jag blev prejad av en förvirrad kepsklädd bilförare i rondellen på väg hem, men ingen plåt skrynklades och ingen lack bytte ägare så det fick bero.
En del sätter sig i bilen och genast så ska hela innehållet i Okvädesordslexikon A-Ö proklameras i ett långt evangelium tillägnat alla andra trafikanter. Och visst blir jag också irriterad när någon otänkt person inte ser sig för, men jag är inte ofelbar heller, så varför bli arg?
De gånger som jag blir upprörd på medtrafikanters beteende är ofta när någon är i vägen då jag har bråttom, och det beror ju på att jag inte startade i tid, så jag blir egentligen mest arg på mig själv, ja kanske inte arg, mer frustrerad.
Jag vet däremot av erfarenhet att jag blir arg när jag blir riktigt rädd, en felkoppling i hjärnan antar jag, och nåt som inte tillför nånting heller.
Men jag blev faktiskt arg på målarkluddarna som hade sagt att dom skulle komma och måla mina fönster för några veckor sedan.
Dom ville att jag skulle plocka ner gardinerna, flytta möbler och röja så att deras arbete skulle underlättas, och i min lägenhet betyder det en massa stök.
En vecka gick och jag började undra, så jag försökte få tag i nån ansvarig men det var ju på en fredag så det blev tillslut bara ett SMS. Inget svar och inga målare veckan efter heller, och då började min irritation stiga.
Jag fick äntligen tag i en av målarna och han visste att dom missat min lägenhet och sa att dom inte skulle komma i år. Jag tyckte att dom kunde ha meddelat mig det och han bad om ursäkt för den missen.
När jag hade lagt på luren och stod i mitt meningslöst stökiga vardagsrum så brann min stubin in i krutdurken och jag blev arg på riktigt, och då gäller det ju att bli arg på rätt person.
Så det blev en del författande på fredagskvällen och letandes av mejladresser, mitt mejl var ovanligt frispråkigt kan jag säga.
Sen tänkte jag inte mer på det förrän på tisdagen när en mycket skamsen chef ringde och smörade, bad dubbelt om ursäkt och ville kompensera för mitt omak.
Så nu har jag ett välfyllt biokort i min ägo, och om det dyker upp nån tjej som vill följa mig på bio så kan vi gå gratis flera gånger om.
Detta var undantaget som bekräftade regeln, det kan löna sig att bli arg.

Superhjältekraft. - Att alltid behålla sin värdighet.