Tillslut till slut.

Jag läser några av mina gamla inlägg och såklart så blir jag kritisk, syftningsfel, krångliga omskrivningar och en massa särskrivningar.
Jag är en mästare på särskrivning och många uppfattar sådana skrivfel som okunskap och brist på utbildning, och då uppfattar ni läget helt rätt.
Svenska var inte mitt ämne, om man så säger, varken i grundskolan eller gymnasium. Men det betyder inte att jag är oberörd av sådana fel.
Jag är och blir alltmer kritisk mot mig själv och andra, särskilt när någon ska försöka vara tydlig och sprida information, det finns många som är sämre än jag där ute.

Jag sitter på ett café och äter en bakelse med blå bär, skönt att det sitter skyltar som säger: Rök fritt. Caféet är byggt på en sjö nära tomt, vackert.
Bredvid mig sitter en brun hårig sjuk sköterska, hon diskuterar med sin väninna att det är slut rea på H&M. – Jag tänkte köpa lite barn under kläder till Jonnas 1 årskalas.
– Och vi har ju vår rensning på Lindex.
– Jag känner söt sug, var hittade du bakelsen? Hon frågar mig och jag svarar att fatet står bakom en ljus stake.
Någonstans ringer en mobil telefon, jag ställer bort brickan och betalar med mitt visa kort innan jag går vidare.
Jag ska gå och se en mobil utställning med ödlor och gift orm, det känns annorlunda och kul.

Fast hopskrivningar kan ju också vara roliga, som när man blir erbjuden ett tillgodokvitto som räcker i sexmånader. Undrar vilka av årets tolv som är dom med sex?
Nu har ju bara språket en funktion i grunden, att vi ska förstå varandra. Så jag ska väl inte lägga ner mer energi på det än vad det är värt, det finns saker som är viktigare här i livet.
Hoppas ni har förståelse.

Superhjältekraft. – Att micra en skum tomte.