Dom finns, nu vet jag.

I går så ringde det på dörren och jag, som väntade på killarna från Bravida som ska besikta värmesystemet, öppnade såklart dörren i en icke smickrande mundering.
Men vad jag bedrog mig, gud hade skickat en ängel i stället.
Jag har inte varit säker på att dom finns, och jag har inte heller Lynx Excite i badrumsskåpet, så jag blev lite vilsen och virrig när hon plötsligt stod på min tröskel.
Ja, hon hade inga vingar men den glödande auran gick inte att ta miste på.
Hon frågade om jag trodde på henne, vad skulle jag säga? Hon ville veta om jag hade tänk på henne och om jag hade några planer för vår gemensamma framtid, om jag kände detsamma som henne.
Jag vet inte vad jag svarade, jag drunknade just då i hennes ögon. Och jag vet inte vad det är med mig som hela tiden passar vid dessa tillfällen, blir jag så skrämd av skönhet? Eller var det hennes utomjordiska uppenbarelse?
Men vi växlade några blyga meningar, vi öppnade kanske för fortsatta träffar, jag vet inte.
Men jag kan säga att Jehovas har fattat det som Mormonerna inte har fattat, det behövs bara en bedårande vacker tjej för att övertyga en obeslutsam.
I dag är jag en ny människa, jag har mött en ängel.

Superhjältekraft. – Att tro på sina egna ögon.