Jag brukar inte gå vilse för min inbyggda kompass är hyfsat funktionsduglig även efter alla dessa år.
Men såklart händer det ibland att man tappar riktningen i livet och känner sig lite bortkommen.
Och visst vore det enkelt om det fanns en hänvisningstavla som berättar vart jag är och vilka vägval som finns. Men det enda som den gröna pricken berättar är vart jag står nu, allt annat måste jag ta reda på själv.
Framtiden är inte utstakad och människor som så tvärsäkert säger sig veta vad dom vill brukar också hamna någon annanstans i slutändan.
Känslan av att dom små besluten gör den största skillnaden är alltid närvarande, för det är väl så vi stakar ut vår egen hänvisningstavla.
Ett litet streck i taget.
Superhjältekraft. – Att se runt nästa hörn.
2 kommentarer:
Ibland skulle en sådan hänvisningstavla vara bra att ha. men å andra sidan då är det ju inte dina egna val du följer. Att bli hänvisad i sitt eget liv och dess val låter inte så kul. Nä, det är nog som du skriver man måste våga titta runt hörnen för att komma vidare. Tänk att hela tiden i sitt liv återkomma till samma gröna hänsvisningsprick, val efter val. Här är du, här är du fortfarande, var inte du här nyss....usch så hemskt.
Det vore ju tragiskt om pricken alltid stod still. Jag tänkte bara vända lite på den eviga frågan om slumpen och ödet.
Skicka en kommentar