Ljud julen låter sig inte tystas.

Gick på stan några dagar före jul och in på leksaksaffären för att kolla lite på spel, men jag gick också en vända runt alla hyllor bara för att det är trevligt.
Det finns en klart positiv känsla där bland all färgad plast.
Jag lät mina ögon glida längs raderna av leksaksbilar, nåt som alltid stod på min lista när jag var liten. Men jag kollade också på en liten skitfräck docka som jag faktiskt kände ett sug att köpa.
Den var så tidstypisk, så stylad med nutid och så vansinnigt proportionsförvriden att jag vet inte vad. Precis allt det som denna tidsepok kommer att vara känd för.
Dockan kommer garanterat att ha ett samlarvärde i oöppnad kartong om femtio år, och nån leksaksexpert på antikrundan kommer att få ett kalsongskott om alla accessoarer finns bevarade.
Men jag lät den stå kvar, jag är ju inte här om femtio år.
Framför en hylla stod en ung tjej och tryckte igång en batteridriven ljudexplosion, riktigt vad det var vet jag inte, men det blev att fasligt liv och det blinkade både fram och bak.
Mm tänkte jag, här har vi en tjej utan egna barn, hon handlar säkert till syskonbarn för ingen förälder i världen köper såna leksaker till sina egna. Jag gissar att batterierna plockades ut redan på juldagsmorgonen, eller så fick den en klassisk behandling som badleksak. "– Men oj vad synd, tålde den inte att bli blöt."
Nu har väl leksaksaffärerna summerat julhandeln och några skulle säkert kunna ha stängt dom första elva månaderna i år, för julhandeln ökade ju lite i år också.
Typ sextiofem miljarder kronor omsattes till glatt inslagna paket med omodernt krulliga snören.
65 000 000 000 kronor, hmmm, borde man inte kunna kapa en bit av den kakan nästa år, kanske dags att plocka fram någon lagom galen idé, för det verkar ju alltid finnas utrymme för fler paket.

Superhjältekraft. – Att ge tomten ryggskott.