Vad spelar roll?

Hamnade i en lite rolig diskussion härom kvällen.
Flera i sällskapet hade åter igen sett filmen ”Tomten är far till alla barnen” och frågan började med hur skulle man reagera om ens tjej skulle göra en insemination utan att man fick vara med i beslutet?
Skulle förtroendet vara förverkat även om båda ville och var inställda på att skaffa barn?
Sen vandrade diskussionen vidare till bonusbarn och biologiska barn.
En förenklad tanke, typ så här.
Vad blir man och hur känner man om man träffar och tar ihop det med en separerad tjej med ett litet barn?
Vad blir man och hur känner man om man flyttar ihop med en änka som har ett litet barn? Någon skillnad?
Vad blir man och hur känner man om man träffar en tjej som är gravid i femte månaden? Skulle man känna olika och blir man olika i sin föräldraroll?
Diskussionen är väl baserad på tankarna runt allt strul i filmen och med ett gäng diskuterande som fått något glas innanför västen. Men när betyder det nåt att man faktiskt är biologisk far till barnet?
Jag vill hävda att det här tjafset pågått ända sen Josef inte blev kallad för pappa till Jesus, ett solklart fall av 100% föräldraskap.
För var finns annars skillnaden? Jag vet inte.
Mina tjejer är ibland så underbart olika att man inte skulle gissa på samma gener, men i annat så otroligt lika att det kanske ändå finns en chans.
(Här suddade jag sista raden för den innehöll för mycket av den där smoschiga känslan som finns mellan en far och sina döttrar, men ni fattar.)

Superhjältekraft. – Att plocka äppelpäron från päronäppelträdet.