Att vara lite slö i skallen.

Helt plötsligt står det en charmig tjej i min hall och ger mig ledtrådar om att hon är singel. Fattar jag de sublima meddelandena? Neej. Jag babblar på som vanligt. Jag tror jag kom på mig själv morgonen efter. Fan jag vet ju inte vem hon är eller var hon bor.
Det här är inget nytt för mig. Jag ser och hör allt men det verkar ta lång tid för min hjärna att processa all information.
Att uppfatta kvinnors kodade små tecken är inte min grej. Vill nån mig nåt så borde dom ta ett blädderblock och en tjock svart tuschpenna. Alternativt kan dom helt enkelt slå mig i skallen med en träpåk och släpa mig hem till grottan. Jag har inga problem med min manlighet, tjejer får göra så med mig.
Det är nog fler än en gång i min ungdom som jag gått miste om ett ligg för att jag inte uppfattat situationen rätt. Det är väl förstås inte bara min hjärna, det är väl också min självbild. Vill nån ha mig? Varför?
Jag måste definitivt skärpa till mig. Tänk om hon medvetet försökte ge mig hintar för hon tyckte jag verkade ok. Det kan ju bara vara min fantasi som skenar. Hon var trevlig och så lätt att prata med, men varför skulle hon inte vara det? Hon är säkert alltid trevlig. Vi pratade i en minut, eller mindre, jag vet inte. Men hon har fastnat i mitt huvud. Det enda jag vet är att hon bor någonstans i närheten. Jag får hoppas på att vi stöter ihop i framtiden. Då ska jag definitivt plocka upp en av trådarna hon räckte till mig.
Den här egenskapen att vara lite slö i skallen ligger mig i fatet vid andra tillfällen också. Jag har suttit med vid flera löneförhandlingar på min arbetsplats och du kan lita på att det sägs konstiga saker där och det är då jag skulle vilja kunna reagera direkt. Att bli förbannad, att blixtsnabbt kunna replikera och säga emot dumheterna.
Men det har ju en fördel också. Jag vräker ju aldrig ur mig saker som jag sen ångrar. Det är jag ju glad för men visst hade det varit roligt att inte alltid vara den som kommer på den dräpande kommentaren en timme försent.
Varför det står en obekant tjej i min hall och ser mysig ut? Jo jag hade köpt jultidningar av hennes dotter och dottern hade rest bort.
Så utan förvarning och utan blädderblock står det en homosapiens i min hall med en helt annan kromosomuppsättning än min. Tro mig, min hjärna fick lite kortslutning då.

Superhjältekraft – Att kunna läsa kroppsspråk.