Stressade pensionärer

Kvinnan kör kundvagnen. Först kör hon upp i bakhasorna på mig, sen tar hon omkörningsfilen. Båda kassorna vid min utgång är inte öppna så mannen går och ställer sig vid den som är stängd. Han står där som ett fån och räknar med att hans närvaro ska framkalla en kassörska.
Kvinnan har nu kört upp halvvägs vid sidan om min vagn. Mannen står kvar och trummar otåligt med skinnhandskarna mot sitt ben. Jag är kundvagn nummer tre i kön och kvinnan har nu kommit jämsides med mig och jag låter medvetet luckan framför mig växa. Jag tänker se om hon helt fräckt kör om mig.
Mannen ger upp, ingen kassörska har materialiserats, han kommer tillbaka. Kvinnan påtalar för honom att dom ska hinna förbi en annan matvaruaffär och jag förstår att det är extrapris på nåt och det är anledningen till den hastigt inplanerade åkturen till andra sidan stan, men dom har bråttom, det finns en annan tid att passa.
Han är lika stressad som hon, mannen har redan knäppt rocken och han har handskarna på sig, vi står fortfarande i kö.
Undrar om hennes prat om extrapris var menat att få mig att låta henne gå före? Jag kanske borde ha gett upp min plats av omtanke, jag har ju halva livet kvar så nog har jag tid att stå en extra minut i kö.
Till slut ger hon upp omkörningen och när jag packar mina påsar så måste jag le åt mannen som försöker öppna en plastkasse med sina handskbeklädda händer.
Det här är ju inte någon enstaka händelse, jag har sett symptomen förut. Du kan ju prova att gå till en affär fem minuter innan de öppnar, vem tror du står och stampar för att hinna ta den första kundvagnen? Bråttom, bråttom.
Jag har inga problem med att visa hänsyn och respekt för äldre om dom beter sig som folk men det händer för ofta för att det ska vara en slump att man hamnar i vägen för nån hundraåring med vässade armbågar.
Dom säger att små barn har en tio gånger långsammare tidsuppfattning än en vuxen, så går tiden ytterligare tio gånger så fort när vi blir pensionärer? Det skulle ju förklara en del. Klart att jag måste vara ledig på heltid om jag ska hinna stiga upp när jag vill, ta dagen som den kommer och klämma in en eftermiddagslur också.
Om jag nån gång får uppleva privilegiet att bli pensionär så ska jag bli den mest stressade av dom alla. Fan, jag ska smörja hjulen på min rullator så jag kan avverka sträckan från ingång till kyldisk och tillbaka till kassorna på en noll fem blankt, sen ska jag fippla med rabattkuponger och femtioöringar i tio minuter.
Tänk så skönt att få bete sig lite hur som helst. Utan att nån törs säga till. Dom säger att tiden går fort när man har roligt, så många pensionärer måste ha superkul.

Superhjältekraft – Pensionär.