Kroppsbehåring.

Varför är detta arv från grottfolket så ojämnt spritt på min total läckra uppenbarelse? Det har en tendens att växa där jag inte vill ha det.
Min skäggväxt räcker knappt till en sexig tredagars stubb. Ännu mindre till ett trendigt skägg. Manligt hår på bröstet? Skulle inte tro det. Mer som små toupéer runt bröstvårtorna. Men från naveln och neråt finns det rikligt av detta bevis på släktskapet med de andra primaterna. Inte så mycket att jag kan fläta långkalsonger men ändå.
Trenden just nu är ju att vara hårlös. Jag hör om killar som rakar pungen. Ska vara sexigt.
Men här kommer då frågorna. Var slutar man? Ska man bara raka själva påsen? Eller ska man trimma runt hela paketet? Och var slutar man i så fall?
Gör man en fyrkant som ett konstverk med inramning. Det blir som en installation. Eller fortsätter man ner till knäna? Snygga knästrumpor.
Och hur stickigt blir det i brallorna två dagar senare. Det blir ett fasligt sjå att hålla den len. Det här kommer att göra badrumsbesöket varje morgon betydligt längre.
Det är inte bara att raka av sig lite gles skäggväxt, utan både skägg och pung ska trimmas. Nej vänta. Skägg, pung och näshår. Eller skägg, pung, näshår och öronhår. Och vi får inte glömma spretiga ögonbryn. Och den där jävla tofsen man har i röven. Måste nog skaffa en effektivare rakapparat.
Här behövs nog superkrafter. Eller, vänta nu. Jag kanske tänker i helt fel banor. Kanhända har jag bara gått på modeskaparnas myter. Jag ska kanske vara stolt över detta manliga attribut, hår i näsa och öron visar på en mognad och en viss pondus.
Kan det vara så att jag borde köpa lite maskara med förlängande effekt för att förstärka naturens påhitt och se om det har nån attraherande kraft hos det motsatta könet.
Här kommer killen med penselborst i öronen. Snyggt.

Superhjältekraft - Att tycka om sig själv.