Handla i Zombieland.

Jag säger till min bil att hålla sig beredd och varna mig för oförutsedda hot, sen ålar jag mig längs raderna av fientliga farkoster.
Nu kommer ett avgörande om uppdraget ska lyckas. Kundvagnsfållan är full med förvirrade zombier, är dom på väg att hämta? Lämna? Det finns så många olika poletter och plastflärpar att vara rädd om, för annars kanske dom aldrig mer kan låsa upp en kundvagn. Jag grabbar tag i första bästa vagn och sliter den ur händerna på en som också får smaka på en spark som kastar honom in i bankomaten. Jag blir direkt attackerad av två till som ska lämna sina vagnar, handtaget på min vagn sitter löst och jag använder det för att kvickt oskadliggöra dom båda, innan jag smiter mot ingången.
Precis som jag fruktade, vid ingången samlas zombies som inte har träffats sen förra gången dom handlade, dom blockerar effektivt hela ingången men är också så upptagna att jag kan ta en omväg förbi utan att väcka deras hunger.
Jag glider sakta och osynligt runt dvd hyllan, det kommer en Z från andra hållet och bara våra kundvagnar skiljer oss åt, jag gör mig beredd på attack men hon känner inte min närvaro hon är helt uppslukad av baksidan på en bok. En dubbelutgåva från Norstedts förlag, Tusen sätt att gå ner i vikt och recept på femton goda tårtor.
Nu har jag kommit så långt att en reträtt är omöjlig, jag är omringad av zombies. Vart jag än ser står där en målsökande köttätare med sin uppdragsinstruktion i handen och med laservapnet redo.
Det laservapen som fienden använder är designat så att det tömmer din hjärna på både läs och räknekunskaper. Den som blivit utsatt kan inte längre läsa en prislapp utan måste blippa för att kolla ett pris.
Jag behöver tandkräm men där samlas också köpare av hudlotion, jag gör en bakåtvolt och sliter åt mig ett tvåpack med schampo som jag använder som nunchakus och kan överaska och slå ut dom.
Om jag bara kommer förbi hyllan med glödlampor kan jag andas ut en stund. Jag rullar under hyllan med servetter och värmeljus och kommer in på matavdelningen. Nu finns ingen återvändo.
Jag behöver en avledande manöver och ger min kundvagn en rejäl knuff in bland frukt och grönt. Reaktionen är som väntat, alla zombier vänder sig om och avfyrar sina laservapen samtidigt mot min kromade korg. Laserstrålar studsar åt alla håll från det blanka stålet och zombierna själva faller som rykande bowlingkäglor.
Jag kastar mig över bananlådorna och rullar över medlemsprismärkta apelsiner i nätpåsar. Jag tror det är fritt fram till dom spanska tomaterna, men nedhukad vid mandelpotatisen står det en fiende i attackställning. Han kommer snabbt emot mig men fumlar med laservapnet, så jag trycker snabbt ner en knippe purjolök i halsen på honom. Se där, grönsaker kan förkorta ditt liv.
Vid köttdisken står en manlig Z av värsta sorten, han följer inte bara sin inprogrammerade lista, han måste också stå i ständig kontakt med avprogrammeraren, han pratar i sin mobil, – ska vi ha kotletter med eller utan ben? Han är helt radiostyrd och kan inte ta några som helst egna initiativ.
Det knastrar i min radio, min bil varnar, norrmän på intågande. Nu brådskar det, norrmän, det hade jag inte räknat med . Norrmännen fyller sina vagnar till bredden med svensk billig mat och kan skapa dom längsta kassaköer du någonsin sett.
Kylrummet är en fristad, hudens temperatur sjunker och det är inte så lätt för zombierna att känna min kroppsvärme, om jag bara följer spelreglerna. Den som går motsols blir snabbt avslöjad och uppäten.
Ånej, provsmak vid brödhyllan, zombiestockning. Jag ser min chans och rundar ostdisken och tar mig in på brödavdelningen från andra hållet. En äldre Z spärrar min väg genom att klämma på påsarna med gårdagens bröd, jag sliter åt mig en baguette och som en jediriddare fäller jag henne och ett par andra bakeoffbrödsköpare, jojo knapra på min skorpa va.
Nu står godishyllan i min väg, här behövs ammunition. Tur att jag tog några isterband från scan när jag passerade kyldisken. Jag låter korvarna komma regnande över tidningshyllan och dom briserar vid nedslag. De överlevande zombierna flyr, ingen gillar isterband nuförtiden.
Från min utsiktsplats i högen av toapapper har jag fri sikt över kassorna, nu är det farligare ån någonsin, Enda lättnanden är att dom beväpnade zombierna har en egen fålla där dom samlas för att hjärntvättas. Jag bedömer varje kassakö, hmm, hur mycket är det i varje vagn, finns det några korgar, vilka har med sig påspackarhjälp. Att ställa sig i fel kö kan snabbt bli ett ödestiget misstag.
Jag rusar fram och innan nån hinner reagera så har jag kört på den Z som står längst bak, han trycks genom gallret i min vagn som vitlök i en press, och kraften förvandlar hela kön till en seriekrock av mosade hjärnlösa. Nu stå bara en zombie i vägen, han har glömt att köpa påsar och ska betala med visakortet. Jag tar kvickt hans plastkort och mina snabba fingrar formar det liksom till en liten pil som jag trycker genom hans öga och in i tomrummet därbakom.
Jag har kontaktat min bil som nu kommer inblåsandes genom entrédörrarna så glaset yr och sladdar in i kön av stryktippsspelare, game over suckers.
Jag lämnar lokalen i ett moln av gummirök. Jag är tyvärr medveten om att jag måste till zombieland och handla nästa vecka också. Uppdraget slutfört.

Superhjältekraft. – Att inte handla när man är hungrig.