I lagens namn.

Ni har väl läst om mannen ifrån Nice som blivit dömd att betala skadestånd till sin exfru för att han haft för lite sex med henne under deras tjugo år långa äktenskap.
Fransk lag säger tydligen att man ska göra allt för kärleken, och då är sexplikt inräknad.
Dom har ju barn tillsammans så man kan väl hoppas att dom provat nån gång i alla fall, men det går ju alltid fixa på andra sätt förståss.
Men för att lagen ska kunna användas så måste det ju finnas prejudikat, antar jag. Det måste ju finnas ett mått på vad som är tillräckligt, och ett regelverk på vad som räknas som sex.
Räcker det med en snabbis i duschen eller ska det vara sju kapitel av Kama Sutra?
Pratar vi lätt beröring av dom erogena zonerna eller är det orgasmtvång?
Har ett morgonstånd på nyårsdagen fyllt hela årskvoten eller ska båda parter alltid vara med på noterna?
Ja man undrar ju hur dom tänker dom där fransoserna.
Om hon nu fått betalt för dom gånger som hon inte haft sex så pratar vi ju omvänd prostitution. Killen har betalat 100 000 kronor för att slippa ha sex.
Slutsatsen kan bara bli att hon är motbjudande och ful som stryk, och sensmoralen blir att inte gifta sig med ett förtrollat träsktroll.

Superhjältekraft. – Att stå ståndaktigt tills lagen är uppfylld.