På mitt gym har dom bytt maskiner, välbehövligt. Men det tar ett tag att vänja sig med alla nya rattar och inställningar. Och inte alla manicker faller under rubriken träningsredskap.
Om man tänker träna baksidan på låret så får man numera lägga sig på mage över en tvådelad brits, sätta den viktbelastade kudden bakom hälsenorna och böja upp kudden mot rumpan, så lång inget konstigt. Det fanns också tidigare en liknande maskin där. Men då kommer vi till självaste designen.
Den nya maskinen har ett litet tortyrredskap inbyggt, kanske inspirerat av medeltidens tortyrkammare.
Jag sa att dynan är tvådelad, en del som lutar lite framåt, där magen ska ligga. En del som lutar bakåt, nedåt där låren ska ta stöd.
I vinkeln mellan dessa dynor finns ett litet glep på fyra centimeter ungefär.
Killar har, för den som missat anatomilektionerna, både fröpåsen och själva såningsaggregatet monterat på utsidan av kroppen, och när man lägger sig ner på mage på dessa dynor så finns det bara ett utrymme för detta paket, glepan.
Nu hade ju fyra centimeter funkat rätt så bra om det inte vore för att knäna då hamnar på fel höjd. Så man måste överlista maskinen genom att utföra en liten ritual.
Jag står på golvet, rätar till shortsen så att det stramar i grenen och allt fixeras på rätt plats, (gny), lutar mig mot dynan, tar spjärn med armarna och trycker mig upp, (hgm).
I det läget så trycker jag fram bäckenet så att dom utskjutande delarna hamnar i glepan, (ah), det kan behövas lite efterjustering också, (ah ah). Sedan glider jag försiktigt nedåt tills rösten förlorar sin dova klang och hamnar i falsett, (oiii), och precis då ligger knäna i rätt höjd.
Sen böjer jag mig fram och lägger mig ner på mage, vilket ytterligare sätter press på fröbollarna, (njeehh).
När jag sedan börjar på övningen och lårens muskler börjar flexa så är kornkrossen komplett monterad, (iiahnjeeh iiahnjeeh iiahnjeeh).
Så där ligger jag, frivilligt fastjuckad i ett tortyrredskap från medeltiden och stönar med en korgosses ljusa stämma, samtidigt som hela manligheten ligger inklämd och formpressad till fyra centimeter på tvären. Det är då man verkligen känner hur bra man mår av att styrketräna.
Superhjältekraft. – Att anamma orden: – No pain no gain.
tisdag 27 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar