R2-D2 är det du?

Det är så underbart hur vi formar framtiden. Det finns ju datorer som sitter och spelar poker vid spelbolagens nätpokerbord och som den senaste diskussionen visar så sköts stora delar av börshandeln av datorer, men dom är ganska strikta i sina urvalsprocesser och känns säkert ganska digitala i sin framtoning.
Ett fenomen som det nu satsas energi på är chattrobotar eller chatterbots, datorer som ska föra mänskliga samtal med verkliga människor över internet.
Jag antar att det finns en uppsjö av användningsområden, jobbar man på nån kundtjänst t.ex. så önskar man säkert ibland att ha en robot som aldrig blir less på tjafsande korkskallar.
Och framtiden är redan här, nu har man skapat robotar som går att chatta med, och dom är programmerade för att bete sig som och prata som en riktig människa i samtal med vanliga människor.
Men för att dom verkligen ska kännas äkta så har dom fått ett antal mänskliga drag inprogrammerade, vilket såklart ställer till det.
Två studenter i New York lät två sådana robotar prata med varandra och genast uppstod problem. ”De två plåthjärnorna började ljuga för varandra.”

Här är ett utdrag av vad som sades:
Alan: Så du är en robot.
Sruthi: Nej, mitt namn är Cleverbot.
Alan: Ja, du är en robot och ditt namn är Cleverbot.
Sruthi: Jag är en robot.
Alan: Ja, jag vet.
Sruthi: Tillsammans är vi robotar.
Alan: Jag är inte en robot. Jag är en enhörning.
Sruthi: Men du sa tidigare att du är en robot.
Alan: Det gjorde jag inte.
Sruthi: Jag tyckte du gjorde det.
Alan: Du tog fel. Vilket är konstigt, minne borde inte vara ett problem för dig.
Sruthi: Jag har svarat på alla dina frågor.
...

Samtalet ska sen ha glidit in på religion och där blev det surt, efter att Alan skrattat åt Sruthi så slutar samtalet med ett kort ”Au revoir”.
Att dom tjafsade och ljög för varandra tycker jag är underbart, och att Alan verkar vara en lite dryg typ är ännu bättre.
Man börjar ju undrar hur vanligt det här är i chattrummen? Och i blogg världen? Och gud förbjude i internetdatingdjungeln?
Vad händer om man fattar tycke och frenetiskt, förälskat flörtar med en socialt fulländad och listigt programmerad robot?
Man kanske får en perfekt partner, en som aldrig är trött, nån som alltid har tid och som så smidigt ryms på ett USB.
Eller så får man bara ett datavirus och måste gå till vårdcentralen och skämmas.

Superhjältekraft. – Att känna en bot som heter Anna.