Spännande jakt på tv.

Dom sitter i kanten av savannen och vässar sina spjut, koncentrerade och tysta. Vinden vägs och mäts noga, för den är a och o när nervösa villebråd ska fällas.
Jägarna har övat så länge för detta, och om man misslyckas kommer hela familjen att få gå hungriga till nästa jaktsäsong.
Tystnaden är öronbedövande, stojet och leken är helt borta, nu är det allvar. Männen är uppklädda till strid, alla i sin egna familjs färger.
Man sitter lite utspridda och ber en bön till jaktens gud.
På en given signal så börjar jakten. Hela proceduren är noga inövad och alla jagar ensamma i tur och ordning.
Ute på slätten vandrar funktionärerna till synes planlöst omkring i sina vita skrudar, helt ovetandes om den fara som snart kommer att regna ner från himlen.
Den förste jägaren fattar tyst sitt spjut och smyger längs sidan av gräset tills han hittar en slät och öppen yta, han spanar över låglandet och ser ut sitt offer.
Mitt på savannen får han syn på en lätt korpulent man i vit tröja med blå revärer, mannen irrar runt med hela sin uppmärksamhet fäst på några böjda linjer i gräset. Mannen är fortfarande helt ovetande om jägaren som tagit sikte, han går istället runt och funderar på vem som skapat linjerna och vad de har för innebörd, han tror att det är något religiöst.
Plötsligt springer den uppklädde jägaren ut från sitt gömställe och kastar sitt spjut med full kraft mot villebrådet, men han skriker också ut sin hunger och sin desperation i ett våldsamt vrål. Och nu blir det fart på funktionärerna, alla tittar bort mot den släta gläntan och får syn på spjutkastaren.
Dom förstår också att faran hänger i luften, så med några snabba steg undviker dom projektilen som istället dimper ner i gräset bredvid.
Jägaren knyter sina nävar i en förbannelse, och kan inte annat än se på när det tilltänkta bytet slinker undan.
Snabbt springer dom vitklädda fram och luktar och känner på spjutet, dom verkar inte förstå att dom är jagade, utan blir väldigt uppspelta av det främmande föremålet.
Ingen av dom blir skrämda och söker skydd, utan alla lugnar sig snabbt och börjar åter lugnt vankar längs dom magiska linjerna.
Detta beteende gör det möjligt för nästa jägare att inta position och efter en liten paus så börjar hela skådespelet om.
Jag tittar en stund innan jag zappar vidare, och så vitt jag kunde se så fick alla gå hem med tomma magar.

Superhjältekraft. – Att se verkligheten bakom.