”Pensionerade” politiker.

Nu blev det helt plötsligt en väldans diskussion om den inkomstgaranti som ett antal avdankade politiker uppbär, som om det här vore en nyhet.
Att Sveriges alla kommuner och landsting tillsammans betalar ut 70 miljoner till folk som inte längre arbetar tycker jag är småsummor i sammanhanget. Det finns alla fall 290 kommuner och 20 landsting.
Familjen Wallenberg gör säker större representationsavdrag på gåsleverpaté. Fan, det kostar nog mer att SÄPO:s övervakar kungen när han ska gå på Nobelmiddag.
Men för att återgå till inkomstgarantin, jag tycker såklart att allt ska gå rätt till, och den som fuskar och utnyttjar systemet ska straffas. Och alla regelverk ska ju utvärderas och revideras med jämna mellanrum, så det är ju inte nåt konstigt.
Men man får akta sig för att förändra systemet så att det bara blir de välbärgade som törs ge sig in i politiken, och det är en trolig baktanke till den uppståndelse som nu blåst upp.
Om vi notoriskt säger, att dom som hoppar av ett politiskt uppdrag får bli arbetslösa och utan ersättning som alla vi andra, så har vi snart bara överklasslynglar i beslutande ställning.
Då kommer bara den rike, den som har en familjeförmögenhet att luta sig mot, att ha möjlighet att ställa upp som folkvald, och hur blir det då?
Det blir Adel, Borgare och Bönder om igen, och Moderaternas våtaste dröm går i uppfyllelse.
Jag tror att den här diskussionen har startats för att flytta fokus från andra viktigare frågor. T.ex. att vi ska sänka restaurangmomsen med 5,4 miljarder, hur många jobb kommer det att skapa?
Mitt skrovmål kommer att bli 6 kronor billigare. Om det ska göra skillnad i min plånbok så att jag går ut och äter mer så måste jag ju äta ute typ hundra gånger varje månad.
Men såklart kommer det att skapa fler arbetstillfällen på dom riktiga gourmérestaurangerna, en sjurättersmeny av utrotningshotade djur och lite gott att dricka på Grythyttans gästgifveri kommer såklart att bli åtskilliga, ja till och med hundratals riksdaler billigare. Verkligen förnämligt på min ära.
För visst är det viktigare att vi käkar kungskrabba för 5 400 000 000 kronor istället för att bygga fler studentbostäder och renovera miljonprogrammets nergångna lägenheter.
Visst är det bättre att vi får sitta i kristallkronors sken och äta med silverbestick, än att mindre bemedlade får hjälp med tandvård.
Gräddsåsfolket har makten.

Superhjältekraft. – Att inte bara låta bitter, utan vara det också.