Att vara en superhjälte.

Vem är jag? Uppväxt i en tid när allt expanderade, när allt var möjligt. Alla brydde sig om varandra och människor litade på varandra.
Gick skola i en tid när allt var hantverk och analogt. Lärde mig saker som ingen använde året efter.
Blev vuxen i en tid när allt blev kris, bostadsbubblor och arbetslöshet. Ingen litade på någon. Luras eller bli lurad. Allt jag lärt mig blev digitaliserat.
Bildade familj, villa och Volvo. Bättre tider, jobbade som fan, jobbade hemma, byggde hus, var med och startade ett dagis. Jobb. Jobb. Gjorde allt som jag trodde var viktigt. Jobb. Jobb. Reflekterade inte på vad jag egentligen ville. Jobb. Jobb. Försökte nog göra alla andra nöjda. Jobb. Jobb. Och jag blev trött och kände mig lite omodern. Jobb och mera jobb.
Tappade sugen. Min kurator sa till mig. – I vår ålder behöver man inte kunna allt. Va fan. I min ålder är det ju viktigare än någonsin att försöka hänga med. Blir jag stressad över detta? Lite eller kanske ganska, jag vet inte. Åldersnoja? Ja mycket. Skilsmässa.
Att behålla självkänslan och tycka att man är värd någonting är inte lätt. Självförtroende är lättare. Livserfarenheten har gett mig en kunskapsbank som jag litar på.
Jag borde egentligen starta om och lära mig nånting nytt men att sätta sig i skolbänken tar emot.
Så vem är jag? En viking. Singel mitt i livet. Tuffar på i den grå vardagen. Jobbar med det jag verkligen kan men efter så många år är det inte särskilt spännande, fastän mina arbetsuppgifter hela tiden förändras. Låter det som om jag är bitter? Neej. Det har nog bara fastnat en bit kryptonit i min ryggsäck.
Jag fyller istället fritiden med sånt som gör mig glad. Musik, konst, film och allsköns teknik. Försöker hitta min plats som pappa, kompis eller nåt till mina två, snart vuxna, barn. Kämpar med att variera matlagningen med mer än tio maträtter. En typisk superhjälte med andra ord. Är intresserad av det mesta. Raggar inte på krogen men längtar efter nån att krama.
Haha. Jag märker att det låter som en kontaktannons, men jag försöker bara vara ärlig.

Superhjältekraft – Att hitta sig själv.

Superhjältar

Om du var en superhjälte som jag. Vilken superhjältekraft skulle du ha då? Röntgensyn, osynlighet, kunna resa i tiden eller?
Alla utgår alltid från att man kan stänga av och på sina superhjältekrafter som man vill. Men vad säger att det är så?
Vi som är superhjältar vet att det inte är alla krafter som funkar så. En del krafter är alltid på, andra dyker upp då och då men många måste man kämpa för att få fram.
Alla som tänker, att kunna flyga, har kanske stålmannen i tankarna. När stålmannen flyger är det ju liksom på en jetstråle. Får man nånsin se vart den strålen kommer ut? Och vad händer om ”att kunna flyga” betyder att du måste flaxa med armarna för att komma nån vart? Hur kul blir det då? Sväva som en blekfet heliumballong, dyblöt i svett och med värsta träningsvärken i flaxmusklerna. Minsta vindpust kommer att driva dig flera kilometer ur kurs.
Du som vill ha röntgensyn kan ju fråga dig hur kul det är att gå omkring i ett evigt nudistparadis. Det finns ju fler än en person som man inte vill se naken. Allt detta i en värld helt utan väggar. Jobbigt att hela tiden krocka med saker man inte kan se. Kanske röntgensyn betyder att du bara ser en massa skelett i ett blåaktigt sken, som att leva i en röntgenplåt.
Och du som vill kunna klättra som spiderman. Jojo. Har du sett de små hullingarna han har i handflatorna? Du kan ju försöka torka dig i arslet med en rulle Lambi Soft och dom fingertopparna.
Du kanske vill vara snabb som blixten. Jahaja. Hur många G klarar en människa av? Typ 11. Tänk att du vaknar mitt i natten och behöver pissa. Om accelerationen från noll till ljusets hastighet går på bråkdelen av en sekund så kommer g-kraften att uppgå till flera miljarder. Du kommer att slitas sönder till atomer och människodimma kommer att fylla luften från sängen till toan. Du kommer också precis som blixten att framkalla en knall som spräcker alla fönster på flera hundra meters håll. Friktionen mot luften kommer att skapa en värme som antänder själva luften och allt annat som finns i närheten av din färdväg. Katastrof och åter katastrof.
Så alla som önskar sig övernaturliga superhjältekrafter måste verkligen tänka på konsekvenserna. Tro mig, vi har superhjältekrafter så det räcker men vi ser de inte alltid för vi tror inte på dom eller så tar vi de förgivet. Men utan våra superhjältekrafter skulle vi inte orka med vardagen och vi skulle inte kunna uträtta de stordåd som händer runtomkring oss hela tiden.
Öppna dina ögon så ska du se. Det bor superhjältar överallt. Kanske inne i dig också.