Grå papp är snyggare.

När jag tog bort pappen som skyddat mitt sovrumsgolv sen mitten på september, så såg jag hur otroligt fult golvet är.
Nu tittar jag på bilderna och upptäcker igen hur fult golvet är i mitt sovrum.
Det hade banne mig varit finare att lämna kvar pappen.
Tur att jag har en bra hyresvärd, jag fick en underhållsförfrågan i oktober och jag ska få det utbytt. Fast jag vet inte exakt när, bara att det blir gjort under nästa år.
Jag får kanske plocka fram några trasmattor tills dess, eller inte. Hade jag fickorna fulla med guld så vore heltäckningsmatta rätt läckert.
Det hade vi hemma när jag var liten, jag vill minnas att den var trendigt sjuttiotals orange. Snyggt. Eller inte inte inte.
Jag som växte upp med det orangegröna och bruna sjuttiotalet vill ju inte uppleva det igen. Men ungdomar av idag tycker det är schysst med låga teakmöbler i ranglig design, färgade toastolar, gillestugor klädda i bastupanel, färgat glas och hamrad kopparplåt, pallar med konstiga ben klädda i kamelskinn, lampor av hopvikta plastremsor och psykedeliska sammetstapeter med stora medaljonger.
Dom har ingen smak.

Superhjältekraft. – Att slippa string. . . Hylla alltså.

Ett år och två dagar.

Min blogg har fyllt år och ingen firade. Det borde ha varit tårta här hemma, för jag trodde väl inte att jag skulle hålla på så länge.
Trodde inte att min ork skulle hålla i sig. Men jag har heller inte varit så flitig vid tangentbordet här i höstvinter.
Det har ju varit lite tjafs i min lägenhet som tagit tid och ork, och det gror nåt annat i mitt huvud som snart måste komma ut.
Så utan tårta har jag istället försökt fixa i ordning mitt kök . . . eller hobbyrum, ja vilket som.
Där andra har matbord har jag ordnat arbetsyta för sånt som man i vanliga fall måste plocka undan hela tiden, yta för att rita och måla, oömma bord där man kan syssla med annat pyssel och kanske kunna meka med nåt litet projekt.
Jag blir så störd av att måsta plocka bort hela tiden, det förtar ju glädjen av att skapa. Eller hur?
Så nu slipper jag, här kan jag stöka som jag vill och ändå bjuda hem gäster. Känns lite lyxigt faktiskt.
Men om jag ska tolka det som somliga säger så verkar det vara lite provocerande att inte äta i köket. ”– Då kan du ju sitta här vid skrivbordet och äta.”
Hallå, varför??? Detta är ett hobbyrum.
Jag har ett stort matbord i vardagsrummet, och fler matplatser behöver inte jag i alla fall. Fast jag kan vara ärlig och erkänna att jag många gånger äter framför tv:n, så jag använder redan ett alternativt matbord.

Superhjältekraft. – Att ta vara på sin inspiration.

Natti natti.

Ikväll blir det provisorisk bäddning och premiärsovning i min efterlängtade säng.
Madrassen gick att bära uppför trappen, tur, för snön under balkongen ligger djup. Och på nåt konstigt vis så passade madrassen också på ramen som jag byggt.
Nu fattas bara allt annat, gardiner, tavlor, lampor, passande kuddar, lakan och ett schysst överkast.
Men det fixar sig, jag vet bara inte riktigt hur allt det ska se ut. Har inte nån exakt plan i huvudet.
Jag ska sova på saken.

Superhjältekraft. – Att akta sig för ärtor i madrassen.

Goda nyheter.

Säng, säng, säng, sova sova sova, säng, säng, säng.
Jag hade ju precis bara fått orderbekräftelsen från IKEA när dom ringde och sköt leveransdagen en dryg vecka framåt. Jag skulle ha fått min madrass före jul, men det blev försenat till den trettionde.
Och det kändes väl lite tveksamt, vem vill köra ut grejor kvällen före nyårsafton? Så jag hade förberett mig på en leverans nästa år.
Men i dag så fick jag ett samtal från speditören, dom ville köra ut i morgon istället.
Inte mig emot, då finns det en chans att första natten i min nya säng blir före nyår, och det känns faktiskt himla bra.
Måste bara köpa mig ett stort lakan så jag kan bädda.

Superhjältekraft. – Att äntligen få ligga.

Repello.

Varje jul försöker jag hitta nåt nytt roligt spel, nåt som alla kan vara med på.
Jag är inte så eggad i frågesport för jag har så dålig koll på Nobelprisförfattare och franska kungar. Men det får gärna vara lite klurigt, lite strategi eller omvänt snabbt och hetsigt.
Jag letade efter ett gammalt spel som jag har spelat tidigare, Ordrazzel eller Boggle som det heter på engelska. Fast det verkar tyvärr inte säljas nuförtiden, jag såg ett begagnat spel på tradera och budet var över femhundra så det verkar ha fått samlarstatus.
Men jag köpte Repello istället, och det var ett mycket bra köp.
Det är ett enkelt brädspel i grunden, men jäkligt klurigt i sitt upplägg.
Jag ska flytta runt min stapel på ett bräde med brickor. Alla staplar och brickor på brädet knuffar i varandra när dom kommer för nära, och det kan sätta igång långa kedjereaktioner.
Målet är att knuffa ut brickor och motståndare från spelplanen och på så vis samla poäng.
Riktigt förbaskat roligt, men ofta frustrerande och förvillande. Det är lätt att lära sig fast svårt att bemästra.
Jag ger Repello fem vikingahjälmar.

Superhjältekraft. – Att inte vara en dålig förlorare.

Sockerchock i evighet.

Kan ingen hjälpa mig att äta upp det som är kvar? Jag har ätit sedan torsdagskväll.
Det här är det som just nu finns kvar. (Egen bild med min nya kamera.)
Mina döttrar följde mig när jag handlade före helgen, och jag sa åt dom att plocka smågodis. Jag får skylla mig själv för jag sa ” mycket”, men tänkte kanske inte så här mycket.
Nu är det ju valfritt att äta ur det, och jag kan förståss låta bli. Men jag har valt att äta lite, då och då.
I går så mådde jag illa och drack Samarin för att lugna magen. Men slutar jag för det? Nej då, på`t igen.
Tur att julen är kort i år, så då får jag ställa bort det kilo som är kvar. Det räcker nog hela nyårshelgen också.

Superhjältekraft. – Att bara äta en i taget.

Kö eller?

Jag vaknade tio i åtta. Inte redo för att stiga upp men så tänkte jag på den där kameran. Så mot bättre vetande klev jag upp och stack iväg till rean.
Jag var inte ensam. Efter att ha köat i fyra köer, en inkö till butiken!, en till betjäning, en till kassan och en kö till varuutlämningen, så är jag nu lycklig ägare till en ny liten och mycket behändig digitalkamera.
Jag vet att reor alltid är ett sätt för butikerna att bli av med utgående artiklar eller att min kamera kommer att säljas ännu billigare om några månader, men man får vara nöjd med dom val man gör i den stund man gör dom.
Och i mitt fall så har jag kikat på precis denna kamera tidigare och nu så fick jag ju liksom både minneskort och fodral ”gratis”.
Jag håller på att ladda batteriet i detta nu, återkommer i ämnet senare.

Superhjältekraft. – Att spara genom att köpa???

Give me a bucket.

Så sitter jag här trettiotvåtusen kalorier senare, hoppas inte nån bjuder mig på ett mintkex.
Den tre kilometer långa kvällspromenaden hem var välbehövlig och skön. Tur att jag inte är med i viktväktarna, för dom röda prickarna skulle stå som spön i backen.
Vore jag katolik så hade jag just avverkat frosseriet i raden av dödssynder.
– Man kan inte äta sig mer än mätt, så brukar jag säga, men jag får nog ta tillbaka det.
Min kompis hade verkligen bullat upp för det stora tabberaset i Katthult, men det var en trevlig och avslappnad afton. God Jul.
Nu måste jag varva ner och låta maten sjunka lite innan läggdags.
Jag tror att jag ska stiga upp i morgon och dra iväg på rea. Har länge tänkt köpa en hyfsad liten kamera, och nu såg jag en Canon på Elgiganten som ligger i min prisklass.
Jag har en gammal digitalkamera som jag måste ladda före varje bild, så den ska få gå i pension. Jag vill egentligen ha en systemkamera men det får vänta. Har blåst alla mina besparingar på mitt sovrum.
Jag har faktiskt kvar min gamla analoga systemkamera. Varför? Ja det frågar jag mig också, den är bara så svår att göra sig av med.
Tror att jag ska göra nåt roligt av den, för värdet är ju lika med noll. Den kan antingen bli en tavla, sönderskruvad till minsta pinal, med alla delarna fastsatta bakom glas. Eller kanske en ljusstake med det uppstickande objektivet som ljushållare.
Om jag köper en julklapp till mig själv så kanske den här bloggen kan få en ansiktslyftning med lite fler bilder.

Superhjältekraft. – Att förvandlas till Mr Creosote.

God jul.

Så här i slutet på uppesittarkvällen kan jag hälsa alla en riktigt god jul. Ta det lite lungt med glöggen bara.

Superhjältekraft. - Att inte förfrysa klangspelet.

Den sista julklappen.

Ett julklappstips i sista minuten.
1. Ta en tom pappkartong och strö lite sågspån i botten.
2. Slå in den i fint julklappspapper.
3. Riv och peta upp ett litet hål i ena hörnet.
4. Lägg julklappen under granen.
När den besvikne mottagaren öppnar sitt tomma paket så behöver du bara se förvånad ut och säga. – Oj, har den rymt.

Superhjältekraft. – Att klara julklappsstressen.

En liten gourmet.

Jag har sparat en ask med fin belgisk choklad för att kunna lyxa lite så här till jul. Jag köpte den på flygplatsen i Bryssel och den var inte billig.
Ikväll är mina två döttrar hemma och vi myser i soffan och ser på julfilm. Då passar det väl bra med en lite extra njutbar kvalitetschoklad.
Så jag hämtar asken och vi knyter upp sidenrosetten, tar av papperet och öppnar locket.
En larv. En liten levande larv sitter på insidan av asken och hånler åt oss. Den vrider lite på huvudet och vi tappar aptiten helt och hållet.
Nu står den finaste chokladen ute i kylan på min balkong, jag tror inte att Belgiska larver gillar minus tjugo grader. Och oavsett om larven har smaskat på choklad eller inte så kommer nog inte vi att äta nåt av den i alla fall.

Superhjältekraft. – Att bara mata fripassagerare med det bästa.

Klapp klapp.

Det här med presenter och julklappar är ju alltid så svårt nu för tiden.
Det var enklare förr, när barnen var små och paketen billiga. Nu har jag svårt att hitta på nåt bra, för dom har ju allt dom behöver och ingen av dom har flyttat på riktigt. Studentkorridor räknas inte.
Det finns såklart saker som dom önskar sig men det är för dyrt. Och sen blir det här med klappar ju bara ett byte av pengar.
Så jag vet inte, vad borde jag hitta på?
När jag tänker på alla år som barnen var små och hur dom tillverkade julklapparna själva, så känns det kanske som om det är dags att ge igen. Nu tror jag att det blir julklappar till dom av samma slag.
Teckningar med obestämbara motiv i krita och vattenfärg.
Flörtkuletomtar med ben av äggkartong och piprensare.
Bokmärken på kartong med glitter runt kanten.
Diverse andra sneda slöjdalster.
Vi får se om mina barn uppskattar det på samma sätt som jag har gjort eller om dom sätter mig under förmyndare direkt.
Missförstå mig inte, jag är inte otacksam. För jag har verkligen älskat alla bilder och alla kreativa saker som dom har knåpat ihop.
Tjejerna har verkligen varit fulla av fantasi och skaparglädje, och glädje är väl liksom hela tanken va?

Superhjältekraft. – Att fixa egen juleglädje.

Mera must.

http://addictedtojulmust.se/

Här är en sida som alla ska lägga till i sin favoritlista.
Killen är en lite seriösare julmust konnässör än vad jag är. Dryckernas dryck förtjänar en värdig hemsida med sakliga recensioner av en äkta sybarit.

Superhjältekraft. – Att smutta på en lagrad nyckelbryggd.

Ett hjärta vid min dörr.

När jag kom hem i dag så fick jag en present.
I den nysnö som har fallit utanför min dörr, hade någon format ett stort hjärta med sin hand.
Jag tar förgivet att det bara är några barn som busar, men fotspåren runt om var inte så små. ???
Jag såg mig omkring, inga andra hade fått nåt, bara framför min dörr. Kanske nån som driver med mig, eller var det bara lite konstigt.

Superhjältekraft. – Att få ett iskallt mottagande.

Dag 13.

Superhjältekraft. - Att äta en pepparkaka och bli snäll.

Hårfint.

Det kommer att bli på det berömda håret att jag kan bära upp min nya madrass i min trappa.
Jag tyckte att jag hade mätt, men idag bar jag ut en skrivbordsskiva som jag ska såga av. Den är precis etthundrasextio centimeter och den slickade taket i min lilla hall, just där trappen tar vid. Hur ska det då gå med en madrass som också är två meter lång?
Jag ror det ska gå men jag blir lite orolig.
Men jag får väl gardera mig med några starka vänner på leveransdagen, för den går ju att hiva upp på balkongen med rep, och ta in den vägen om det kniper.
Jag har målat min skänk, och nu syns det att den är köpt på Jysk. När den var syrabetsad så märktes det inte hur sned och vind den är, men nu när den är vit så blir alla springor så tydliga.
Fast man ska ju inte haka upp sig på sånt som man inte kan påverka, den blev jäkligt fin i alla fall. Skivan är mörkbrun fast den ser svart ut på bilden.
I morgon så ska det snickras underrede till madrassen, och om jultomten hjälper mig lite så kanske jag fixar mitt sovrum innan jul i alla fall.
IKEA har ju lovat leverans dagarna före.

Superhjältekraft. – Att tro på tomten.

Bara ett litet slick.

Tänk dig ett tjockt lager av rimfrost. Ett oemotståndligt gnistrande ludet lager av vita iskristaller.
I kvicksilverlampans bleka sken får det liv, det blinkar till dig.
– Smaka på mig. Nästan som glass, du bara måste göra det. Du sträcker ut tungan och känner hur frosten liksom pirrar på tungan när den smälter, bara smaka lite.
Det finns en magi i sådana kristaller, sådana som bara bildas på iskallt järn.
Det är minus trettiotvå och värmen på din tunga rår inte på lyktstolpens förmåga att frysa vatten till is. Det tar noll komma sju sekunder för alla papiller på din tungspets att förenas med det galvaniserade järnet.
Du sitter obönhörligen fast, ensam i den klara vinterkvällen. Din andedräkt ryker och bildar nya kristaller på stolpen, halsduken, kanten på mössan och dina ögonfransar.
Du drar lite och känner hur ont det gör, törs inte dra mer av rädsla för det onda, men kylan gör också ont. Försöker värma dig lös med lovikavantarna, fast dom är blöta och fastnat också på stolpen.
Häääääälh. Paniken får ditt hjärta att slå hammarslag och tårarna rinner på dina röda kinder. Häääääälh. Du är ensam, aldrig förr så ensam.
Tungan har domnat bort och det finns inget alternativ.
Allt är över på några evighetslånga sekunder, och den biten av tunga som sitter fastfrusen på en av kommunens lyktstolpar kommer så småningom att tina lös. Fast några dagar framöver kommer den röda fläcken av slemhinna vara det stora samtalsämnet hos grannskapets alla ungar.

Det handlar inte om mig, jag var en av grannskapets ungar. Men jag behöver bara tänka tanken för att känna hur ont det gör.
Köldexperten säger att man ska kissa på tungan, jo det är lättare sagt än gjort. Kan du tänka dig hur det skulle gå till?
Påbyltad som en astronaut med snö upp till knävecken. Inte ens den vigaste strippa skulle kunna åla sig runt stolpen och pinka med sån precision.
I boken Populärmusik från Vittula så ligger huvudpersonen på knä med läpparna fastfrusna i backen, dessutom så vill jag minnas att han hade tillgång till en mugg.
Fusk.
Jag har suttit fast ett par gånger, men aldrig dragit mig lös.
En gång följde jag min mor till konsum, fast jag stannade ute i snön och lekte. När hon hade handlat klart och kom ut från affären så stod jag mycket stilla med tungan väl förankrad i det smidda trappräcket.
Jag fick en skopa varmt vatten.
Det enda min mor sa var. – Det var tur att det inte var din bror, han skulle aldrig ha väntat.

Superhjältekraft. – Att ha is i magen, eller kanske hellre varm choklad.

Alma

Här får du en liten mysryslig vinter historia.

Superhjältekraft. - Att inte vara så himla nyfiken.

Utland, snö och madrassval.

I dag blev det en liten rockad med göromålen. Minus nitton utomhus, så då får man ju passa på att avfrosta frysen. Och avfrostar man frysen så kan man ju dra fram och städa bakom, det händer inte så ofta.
Sen betsa skivan en sista vändan på skänken och grundlacka stegen till våningssängen.
Jag stökade lite i köket och upptäckte att jag inte kommer att rymma hyllan där jag har haft mina hobbyprylar. Typiskt, måste hitta en ny lösning på det.
Så då har jag ännu en möbel som ska på loppis.
Jag var på IKEA igår. Tre vänner följde och det blev en trevlig tur.
Dom hade madrassdagar och en naprapat som hjälpte till med goda råd vid val av madrass. Det passade ju mig perfekt, trodde jag.
Jag hade ju sett ut en madrass i förväg som jag trodde att jag ville ha, men det kändes inte riktigt rätt när jag provlåg.
Så kom naprapaten. Han snackade och viftade med händerna, pratade om kotor och avlastning, zoner och stöd.
Sen demonstrerade han sin tes på mitt resesällskap, hon fick provligga flera sängar och han letade kotor och tryckte och pekade. Han verkade lite småstressad för det var mycke folk i farten, och det fanns gott om sängspekulanter.
När han förstod att det bara var jag som var ute efter säng så sa han att jag kunde välja vilken madrass jag ville för jag var kille, och vi är ju rätt så raka i figuren. Han sa det två gånger, jag fick välja vilken madrass jag ville för jag var kille. Hm, inte mycket till hjälp.
Jag köpte några sänglampor, det var allt. Mina vänner skulle köpa bokhyllor, men dom var slut i lager.
Så vi åkte en sväng utomlands istället. Jag har hört att man kan fly den nordiska vintern med en tur till främmande land. Men jag kan säga att det var precis lika kallt i Torneå som i Haparanda. Och inte lockades jag att köpa nåt värmande heller.
Det blev lite godis från den gigantiska godisaffären innan vi begav oss hemåt.
Det flisstrade lite när vi åkte ut ur Haparanda men det var mest bara kallt, och vi blev förvånade när vi mötte plogbilar. Vi häcklade dom två plogbilarna, för snödjupet på vägen var noll och i kanten mindre än två centimeter. Plogstålet skrapade i asfalten så gnistorna yrde.
Men vi fick snart smaka vrede från vinterguden Ull. Det började snöa på riktigt och snöröken blev snart ogenomtränglig.
Jag hatar snörök. Det finns egentligen bara en säker hastighet då, noll kilometer i timmen.
Fast vi skulle ju hem, så jag körde på helspänn och försökte hålla hjulspåren som syntes typ tio meter framåt. Tur att det gav sig när vi passerat Kalix. Det är en rätt så lång resa hem från Haparanda, även utan skitväder.
Jag har nu sovit på saken och beslutat mig för att beställa en madrass, en av dom andra som jag provade, jag kan inte gruva mig längre och jag vill inte ha kvar min gamla smala madrass.
Ja där har jag ytterligare en grej att sälja, jag måste nog snart annonsera.
Om jag kan hålla balansen på möbleriet i min lägenhet med devisen ”en sak in, en sak ut” så vore det bra.

Superhjältekraft. – Att få hjälp till självhjälp.

Femtio mil för en köttbulle.

Det blir till att åka bil till IKEA i morgon, jag bara måste få veta om deras madrass är ett alternativ. Och just nu har dom en kampanj så dom kör hem den gratis.
Fast jag har ju hittat en bokhylla och ett skrivbord också.
Jag har lite dille på skrivbord, det blir ett i mitt sovrum, ett i tjejernas rum och två i köket. Ja köket är ju inte bara kök, det blir ju kök och hobbyrum, så bordsyta är bra.
I mitt sovrum börjar bitarna falla på plats. Bröstpanelen sitter på plats och sänggaveln är färdig, den ska bara klarlackas ett varv. Och idag har jag betsat skivan på skänken, sen ska den få vita sidor och lådor.
Så det tar sig, även om det känns gå långsamt.
Det stora som är kvar är att bygga underredet till madrassen och att måla det, plus målning av skänken såklart.
Synd att jag inte äger min lägenhet, för mitt sovrum ska ju få lite blandning av New England, Kolonial, Marin tema, typ. Så i taket skulle jag vilja måla en två meter stor kompassros i en lite blekgrå nyans, men jag vet inte om eventuella nya hyresgäster skulle uppskatta det.
Så jag får väl fixa en matta istället.

Superhjältekraft. – Att tvingas kompromissa med alla idéer.