En rynka i förstoring.

Jag hälsade på en kompis ikväll. Han är ett litet teknikfreak med eget nätverk där alla prylar är ihopkopplade och går att styra från soffan i vardagsrummet.
Jag fick en demonstration av hans nya Blue Ray spelare och vi kollade på lite bilder och en film.
Alltså, fan så läckert, jätte-tv med maximal upplösning. Visst blir jag lite avundsjuk.
Men mitt i all skärpa, mitt i alla knivskarpa detaljer, så får jag syn på nåt.
Cameron Diaz är inte så ung längre. Jag kan se alla små skavanker i hennes ansikte, och lite av glamouren faller av.
HD är skoningslöst, inte ens proffssminköserna kan trolla.
Cameron är ju bara trettioåtta och ser mycket bra ut, missförstå mig inte, normalt skulle jag inte reagera alls.
Men när man får alla detaljerna uppförstorade på femtio tum så tänker jag faktiskt på det.
På min gamla tjock tv ser alla skådisar så där släta och perfekta ut, ja alla utom Tommy Lee Jones såklart.
Så jag undrar om det här kommer att förändra Hollywood? Alla har ju sagt att skådisars livslängd är kort för att ungdom alltid går före, och skådisar över fyrtio har tufft att hitta roller.
Nu sänks kanske den medelåldern, eller så får vi vänja oss med skådisar som är lika rynkiga som oss vanliga dödliga.
Dom kanske slutar att visa närbilder helt enkelt, det är ju ett sätt att lösa det.
För vi vill väl ha våra stjärnor så ouppnåeliga som vi är vana vid? Evigt unga, snygga, släta och perfekta.
Så snälla Blue Ray, sabba inte mina orealistiska dagdrömmar.

Superhjältekraft. – Att kisa med ögonen för att behålla skimret.

Kaptenens gardiner.

Jag sitter på golvet i hallen och ströpplar med schabloner på mina sovrumsgardiner.
Jag törs ju inte måla i taket, så det får bli på gardinerna.
Det nautiska temat går igen. Det blir inte exakt som jag vill, för rosen är lite lurig att skära ut, schablonen vill liksom inte sitta ihop. Men nu ska dom bara strykas så färgen fäster.
Jag undrar hur många killar som målar på sina gardiner? Är jag konstig som tycker det är roligt?
Skit i det, det kommer att bli fint i alla fall.

Superhjältekraft. – Att hålla reda på väderstrecken.

Ockelbo + Sverige = Fred.

Undrar vad Ockelbo har för hållhake på den svenska nationen. Nåt som är viktigt nog för att vi ska gifta bort självaste kronprinsessan.
Det gör man ju bara för att förhindra krig.
Vad har Ockelbo för hemliga vapen? Dom är ju en av rikets minsta kommuner.
Jag letar på deras hemsida efter gömda ledtrådar. Tulpanutställning och älgpark, tämligen ofarligt om inte älgarna är specialtränade förståss.
Dom har gratis lokalbussar!!! Hur är det möjligt? Det bryter ju mot alla konkurrensregler, tänk om tanken sprider sig över landet, ett stort hot mot kapitalismen.
Men är hotet nog stort? Njae måste leta vidare, ledtråden finns säkert här nån stans.
Man kan utnyttja färdtjänst till klockan halv tre på lördagskvällarna, kanske Ockelbos pensionärer går på extasy och höga som höghus efter ravepartyt låter taxin vänta medans dom trashar den lokala korvkiosken. Sura över att pensionärsrabatten inte gäller för ett ”Stora Westlingmålet” med extra flåttiga stripps.
Är det här vikingabeteendet ett hot mot rikets säkerhet? Dom är bara sextusen innevånare, så så många vilda pensionärer kan det ju inte bli tal om.
Om dom inte har nån druid som lagar trolldryck förståss. Då går ju ingen säker, vi har väl alla läst våran Asterix.
Sen har dom flera flikar på hemsidan där dom noga skrivit hur långt det är till både Sandviken, Gävle, Arlanda och Stockholm. Och hur lång tid det tar att resa dit.
Är det ett förtäckt hot om en nära förestående invasion? Kommer dom åkandes på var sin orange snöskoter, Ockelbo 300? Huuuga.
Det står på hemsidan att en av de största tillgångarna är naturen, och nu kanske vi närmar oss sanningen.
Bråk om naturtillgångar är ju den största anledningen till krig. Men vad är så eftertraktat att vi måste blidka Ockelboborna?
Olja såklart. Vi har ju sett Daniels välsmorda frilla, här finns såklart det gästriska svarta guldet.
Jag hoppas att Ockelboborna nu är nöjda med arrangemanget så vi slipper kalla in Livregementets Husarer för att slå ner upprorsmakarna. Bråkstakar som blivit styrkta av hövding Sälgs övernaturliga bryggd, gjord på örter från Wij trädgårdarna. Aj aj aj.

Superhjältekraft. – Att beveka en Gästrike.

IKEA det heliga och skenheliga.

Kollar på Uppdrag Granskning och blir inte särskilt förvånad. En del uppgifter har man ju hört tidigare.
Men visst är det härligt att gubben har smugit undan hundra miljarder kronor och fortfarande har full kontroll över företaget, fast att han under så många år sagt precis tvärt om.
Tre procent av all försäljning på alla varuhus åker oskattat till Ingvars hemliga konton, så jag har nyss stoppat dit några hundra. Och alla svenska diplomater, statsråd och andra regeringshöjdare springer benen av sig för att göra Ingvar glad. Fastän företaget sedan länge är Holländskt.
Jojjo, Ingvar är ju glad, han skrattar hela vägen till banken i Liechtenstein.
Världens rikaste Ingvar får svensk pension, fast han inte bott i sverige eller betalat ett öre i svensk skatt på många, många, många år. Det är ju lite kul faktiskt.
Fast vi får väl lite reklam och åker såklart snålskjuts på IKEAs profilering som en spridare av svensk svenskhet.
Tyvärr så har jag börjat rycka på axlarna, alla stora plånböcker gör ju samma sak. Deras enda livsuppgift verkar vara att komma undan skatt.
Det skrivs stora rubriker i tidningarna när någon lyckats fiffla till sig hundra tusen i nåt bidragsfusk, och hela samhället ifrågasätter om vi verkligen ska ha ett solidariskt välfärdssystem.
Men att dom rikaste smyger undan med miljarder och massor med miljarder, det får man inte granska och ifrågasätta. För då är man avundsjuk och en Janteförespråkare. Trots att dom underminerar det skattesystem som gjort Sverige till ett framgångsland så får man inte jaga dom.
Skattesmitare kommer undan med mångt mycket mer än vad vi förlorar på bidragsfuskare. Ändå så är det bidragsfusk som ligger under lupp.
Nä, att bygga upp ett tryggt samhälle som är jämställt och som ger alla samma möjligheter, det ligger inte i tiden.
Nu är det valfrihet som gäller, valet att betala skatt eller inte betala. Men det valet har ju bara dom rika förståss.

Superhjältekraft. – Att gömma oskattade pengar i kamprads tjocka madrass.

En idiot på resa.

Håll koll på Karl Pilkington, en helt underbar resenär och hans motvilliga möte med andra kulturer.
Det finns en sån härlig skepsis hos denne påtvingade globetrotter, jag kan inte annat än tycka om honom.
Som när killen får närkontakt med Kinesiska muren, redan en klassiker.
Missa inte serien som nu går på 1:an och SVT play. Underbart rolig.

Superhjältekraft. – Att inte imponeras i onödan.

Söndag, en kort dag.

Helga vilodagen, nja kanske nästa.
Måste få sitta en stund. Fyra sopsäckar senare så har jag snart kommit i ordning här hemma. Jag har tömt dom lådor som blev packade när rördragarna var här, och fixat det sista från golvmattebytet.
När jag nu lixs hade ut en massa saker ur min klädkammare så passar jag på att sortera lite bland urtvättade kläder och annat.

I soporna åkte:
11 st T-shirts.
4 par Byxor.
2 par Shorts.
1 st Jacka.
1 st Skjorta.
6 st Kallingar.
11 par Sockar.
1 st Handduk.
1 st Pläd.
4 st Täcken.
2 st Högtalarstativ.
Diverse tomma lådor som jag sparat om nåt skulle reklameras, och lite annat junk såklart.

Nu har jag bara lite småfix kvar, och några dagars disk som behöver blötläggas.
Jag har också över en liten 14” tjock tv med inbyggd VHS och en enkel DVD spelare som jag inte riktigt har bestämt framtiden för.
På blocket försöker dom att få några hundringar för samma saker, men de är nog svårsålt. Kanske Myrorna är intresserade?
Nej det duger inte att sitta här.
Nu ska jag dammsuga en sväng, diska och tillaga en riktigt god söndagsmiddag.
Korvpizza.

Superhjältekraft. – Att sluta spara på det som borde kastas.

Lite före sin tid.

Jag tror att Lady Gaga i hemlighet har smygtittat på Ika i Rutan.

Superhjältekraft. - Att . . . ?

Hej igen.

Nu är jag online igen.
Mattläggaren var snabb men jag har varit seg.
Ny matta hade jag reda på måndagskvällen, men sen skulle jag städa ur, bära runt, skruva ihop, få lite hjälp, bära lite till, renbädda i sängen, köpa sladdförlängare och koppla ihop min dator igen.
Att få sju sladdar med skarvkontakter i ett sånt där sladdordnarhölje är inte lätt, vet inte hur det är tänkt att funka, men nu ser det någorlunda snyggt ut. Bara en tjock svart korv mellan skrivbord och bokhylla.
Men bäst är att få ligga i min nya fantastiskt sköna säng igen. Mmm, och i morgon är det ohejdad sovmorgon.
Jag gick på stan idag för att kolla om nytt sänglinne, jag vill ju ha nåt som ser lite marint ut. Så ränder i rött eller blått ligger närmast i sökfältet. Men det som på Hemtex hemsida ser rött ut fanns bara i en mer cerise variant, passar inte för en viking.
Och söker jag på nätet så hittar jag bara exklusiva boutiquer med sängkläder som kostar mer än min säng.
Jag kanske får sy mina egna.
Tjänar nog ihop till en splitterny symaskin om jag syr nya soffkuddar till vardagsrummet också.
Inredning är så himla trendigt och dyrt.

Superhjältekraft. – Att ligga som man bäddar.

Hej då.

Nu packar jag ihop min dator igen, sladdar och kontakter i en enda röra. Jag tänker inte koppla ihop den och sitta på golvet, så nu förbereder jag mig för datorabstinensen.
Mattläggaren kommer i morgon och golvjobbet tar väl två dagar, typ, hoppas det iallafall.
Det är faktiskt rätt så bra att måsta tömma sitt förråd då och då. Man hittar sånt som man borde ha slängt för länge sen.
Det svåra är att fatta rätt beslut och slänga det nu. Men om jag ska ta ställning till såna svåra frågor så måste jag ha lite bättre underlag.
Det får bli ett Excelblad med kolumner.

Inköpt år.
Antal brukartillfällen.
Använd det senaste året.
Behov.
Intresseskala 1-5.
Spara/sälja/slänga.

Eller så kallar jag in en konsult, en tjej skulle med blixtens hastighet kunna sortera bort hälften av det en kille som jag har i mina garderober och förråd.
Den förmågan besitter nästan alla honkönade homosapiens, även om hon omöjligen kan sortera i sin egen garderobsrad.

Superhjältekraft. – Att se smartheten med en laptop.

Dags att riva.

Fick ett telefonsamtal i dag, mattläggaren ringde, sovrummet ska få ny och efterlängtad golvmatta.
Jag hade aldrig trott att det skulle gå så fort. Dom kommer på måndag, och det är väl lika bra det, för jag har ju inte hunnit bära in så mycket grejor än.
Så nu ska sängen som jag nyss skruvade ihop skruvas sönder och sovrummet tömmas.
Värst är väl att det lilla förrådet i lägenheten också måste tömmas, golvmattan går in under dörren. Och dörren från sovrumssidan har jag aldrig använt så förrådet är belamrat till hundra procent mot den dörren.
Lägenheten blir förvandlad till ett katastrofområde igen, men det får väl gå den här gången också, jag börjar bli van.

Superhjältekraft. – Att se strukturen i kaos.

Lill lördag.

Så var onsdagens stora nöje avklarat, eller egentligen så var det en försenad julklapp.
En sån där kul julstädning, badrummet.
Ni vet, spraya väggarna med medel som får lungorna att vända sig ut och in. Plocka hårtovor ur vattenlås. Sen ligga på knä och skrubba sörja ur golvsifonen med gammal tandborste, mysigt.
Men när dom två varven av golvpolish har torkat och allt luktar bättre än nytt så känns det ganska bra.
Roligare än så kan en onsdagskväll knappast vara.

Superhjältekraft. – Att använda nån annans tandborste.

Stoppsladd.

Hopskruvad och i otålighet uppriggad.
Jag måste lösa den totala sladdkatastrofen men annars rätt så nöjd.

Superhjältekraft. – Att shåga och shkruva i shkev shesam.

Det luktar shesam.

Nu sitter jag på golvet igen.
Jag har flyttat datorn till golvet i mitt sovrum för skrivbordet som jag ska ha måste modifieras. Ja ja, måste och måste, som vanligt så är det bara en idé jag fick.
Skrivbordet har två små lådor på framsidan, och jag tänker bygga ihop dom till en bred.
Tanken är att jag ska få en tangentbordshylla när jag drar ut hela fronten. Då kommer bara min skärm och mina högtalare att stå på skivan, och resten av datorn blir lite gömd.
Så nu har jag sågat sönder fronten och lådorna, hoppas jag får ihop det sen.
Det är ett lite lustigt träslag det här shesam. Jättehårt och svårsågat, fullt med krokiga ådringar som klämmer om sågbladet och som vill styra kapsnittet i kringelkrokar.
Jag förstår varför allting snett, jag tror inte det finns en enda rät vinkel på den här indiska möbeln.
Det blir inte lätt att anpassa den till svenska millimetrar.
Men som det kända talesättet lyder, ”– Den som sågar i sitt skrivbord får sitta på hårda golv”.

Superhjältekraft. – Att inte få träsmak av betonggolv.

Skattevågen som väger.

Jag har inte riktigt följt debatten men jag förstår att det är någon centerpolitiker som har provocerat på sin facebooksida och föreslagit högre skatt för överviktiga.
Anledningen ska vara att överviktiga belastar sjukvården mer än andra.
Jag tycker att det låter som en bra idé.
Självklart ska det vara högre skatt för människor som använder välfärdssystemet och lägre för dom som inte använder det.
Det är dags att strama åt för alla dom som åkt snålskjuts på ett alldelens för generöst system.
Höj skatten för alla som gillar chips och godis, alla som väljer läsk istället för vatten, alla som dricker alkohol, alla som röker, alla som inte motionerar, alla som promenerar utan reflex, alla som bor i sjuka hus, alla som blir med barn, alla som sprider dåliga gener, alla som spelar korpfotboll, alla som har låg inkomst, alla ouppfostrade barn, alla som lever i taskiga förhållanden, alla som blir valda sist på gympalektionerna, alla som blir mobbade, alla som fötts med handikapp, alla som blir handikappade, alla som inte har råd med medicin, alla som bor ensamma, alla som blir äldre, alla som dör.
Och för säkerhetsskull så ska det vara högre skatt för alla som medvetet medverkar till att folk riskerar sin egen och andras hälsa också.
Så höj skatten för dom som tillverkar chips, godis, sprit, cigaretter, gräddsås, falukorv, sockrade frukostflingor, skateboards, crossmotorcyklar, sköna fåtöljer, tv-apparater, dom som tillverkar vapen, alla som steker hamburgare, alla som spelar för hög musik, alla banker som sätter folk i knipa, alla företag som inte betalar sina anställda en lön som går att leva på.
Höj skatten för alla som oskäligt har roffat åt sig ur den gemensamma kakan och därigenom ökat samhällsklyftorna, alla som säger ”jag” istället för ”vi”, höj för alla dåliga chefer, dåliga lärare, usla hyresvärdar, alla som har en bil som går fortare än hastighetsbegränsningen.
Och höj skatten för alla politiker som saknar empati och som saknar tro på ett gemensamt välfärdssystem.

Superhjältekraft. – Att vara en lågskattad superhjälte.

Min garagegranne eldar för spindlar och flugor.

Ibland så blir man riktigt förbannad på folk.
Jag har mitt garage i en lång länga med garage, varannan plats är avskiljd med ett galler. På dom flesta galler sitter det byggplast, för att hindra insyn eller drag eller. . . vad vet jag.
Men det är ett oisolerat kallgarage och väggarna är tunna.
Här under hösten så har jag sett att det alltid är tänt i garaget bredvid mitt, nåt som jag tycker är onödigt och som jag också irriterat mig på. Men det har också surrat där inifrån.
Ett surr som mycket väl kunde vara en kupéfläkt men som hade ett lite annorlunda ljud.
Så nu kunde jag inte hålla min nyfikenhet längre, jag petade ett litet hål i plasten för att se vad som pågår därinne. Vid sidan av en trave däck och en sönderskruvad Volvo står det ett konvektorelement och blåser varmluft!!!
Va fan.
Garaget är helt utan isolering, varje gång som någon öppnar en port så byts all luft ut i hela längan och ett element kan på sin höjd få rimfrosten att glittra på insidan.
Vad är tanken?
Visst, el ingår i hyran, men om alla ska suga ström ur vägguttaget så att propparna glöder kommer naturligtvis garagehyran att mångdubblas.
Idiot, jag blir så *&¤#%* upprörd.
Ok jag kanske inte är helt konsekvent, jag lämnar lysande lampor i min lägenhet när jag är ute. Men då pratar vi två fönsterlampor med lågenergi á la tre watt. Inte ett konvektorelement på tvåtusen watt som bara ger värme till övervintrande insekter.
Jag funderar på hur jag ska kunna kortsluta elementet utan att bryta mig in, och utan att starta en eldsvåda.
Var är dom elkabeltuggande kamikazehamstrarna när man behöver dom.

Superhjältekraft. – Att få överraska min korkade granne med oönskad elchocksterapi.

Bortbjuden.

Underbart med mysiga vänner.
I gårkväll så var gänget samlat, och vi blev bjudna på den godaste trerätters, underbart. Jag bugar mig ödmjukt för den köksansvarige, ja för den äkta hälften också. Tack.
Jag börjar känna mig skyldig, alla är så givmilda.
Fast jag ska köra en enkom inflyttningsfest för mitt nya sovrum så fort jag har fått lite mer ordning här hemma.
Som vanligt, och som jag tidigare nämnt, så blir det mycket snack av de mycket snacksaliga så fort första skålen är avklarad, ja före det också föresten.
Vi hinner avhandla allt från franska talesätt till hemmagjorda likkistor innan efterrätten är serverad. Och sen lite Robbie Williams såklart, ingen fest utan.
Men det är som det ska vara. Det är bara könsfördelningen som haltar, vi måste snart kvotera in några tjejer innan vi blir anmälda till JämO eller DO som det nu heter.

Superhjältekraft. – Att fira dom tre vise männen.

Opersonlig personlighet.

Varje gång jag startar min dator så dyker denna text upp ”Personliga inställningar läses in”.
Vilka då inställningar? Inställningen till livet? Eller till Kinas övertagande av världsekonomin? Ärtsoppa på torsdagar?
Kanske den läser in min inställning i abortfrågan vad vet jag?
Det är konstigt att datorn kan berätta all möjlig irrelevant information i alla dessa små rutor, men när jag verkligen vill veta varför ett program inte svarar eller varför det har utfört en förbjuden åtgärd, då får jag inte veta ett skit.
Bara att starta om.
Återigen så skannas min hjärna av och ”Peronliga inställningar läses in”.
Inställningen till Microsofts dataprogrammerare? Till författare av små informationsrutor på dataskärmen?
Jag kan minsann ställa in min personliga inställning på tjurighet om jag får fler ”kan inte utföra . . . ”, ”programmet upptaget av annan process . . .”, ” dokumentet används av annat program . . .” och allas vår favorit ”PROGRAMMET HAR UTFÖRT EN FÖRBJUDEN ÅTGÄRD OCH KOMMER ATT AVSLUTAS”.
Nån gång kommer jag också att utföra en förbjuden åtgärd, och då du, lilla datorjävul, kommer det inte att bli roligt.

Superhjältekraft. – Att lära sin zen.

Väcka vikingablodet.

Rotade runt lite på Spotify och kom in på ett gäng låtar som alla har namn som börjar på Celtic. Både av traditionellt och mer modernt snitt.
Det ledde såklart till att jag sökte efter denna häftiga videosnutt på Youtube.
För snart ett år sen så var jag och såg föreställningen Lord of the Dance, jag kan inte säga annat än att det var en helt fantastiskt show.
Ett mycket imponerande gäng dansare som så till synes enkelt misshandlade golvet på det mest spektakulära sätt.
Herr Flatley var inte med, men ensemblen var kompetent så det räckte.
Det är så läckert när dryga tjoget av dansare hamrar i parketten med den exaktaste precision, jag får gåshud.
Jag ska inte ljuga och säga att jag var oberörd av tjejerna heller, dom var så vackra, så graciösa, så underbart sensuella när dom vickade på fotlederna och så strålande av mod och styrka när dom i takt trummade med vassa klackjärn.
Den keltiska musiken talar helt klart till nån gen inne i mig, och har jag levt förut så gick jag mest troligt omkring på en ljungbeklädd hed, med ett skinn över axlarna, klädd i rutig kilt, spelandes säckpipa så alla fjolliga romare fick tinnitus och skavsår på självaste stigbygeln.

Superhjältekraft. – Att bli förförd av en liten melodi från förr.

Statistikiskt.

Är världen en bättre plats nu när vi har tillgång till all statistik?
När vi satt runt elden med ett skinn över axlarna och berättade historier från förr, så förde vi våra erfarenheter vidare till nästa generation, allt viktigt som hänt skulle stärka den som tog över.
Vi tolkade tecken i naturen och lade ihop dessa med våra erfarenheter, allt för att spå framtiden.
Det är precis samma sak nu.
Vi är ett gäng grottmänniskor som sitter runt en värmande dataskärm för att berätta om allt som har hänt, och vi försöker ta dessa erfarenheter för att spå vad som komma skall.
Jag gillar statistik, för den ljuger aldrig. Statistik är alltid sanningen, visserligen gårdagens sanning och inte alltid hela sanningen, men alltid sanningen.
Problemet är att välja ut vilka faktorer som är relevanta och hur man ska presentera statistiken. För statistik är alltid att plocka någonting ur dess sammanhang för att påvisa ett skeende eller visa en vald verklighet.
Men vilka delar man än väljer så är det alltid sanningen, någons sanning. Som mottagare måste man därför alltid ifrågasätta vad som presenteras, vem som presenterar och hur det görs, och hela tiden fråga sig vad presentatören vill med sin statistik.
För det är otroligt lätt att manipulera med statistik.
Och hur kan jag säga att all statistik är sanningen när den är så lätt att fiffla med? Jo jag tror att verklikheten alltid varit och kommer alltid att vara böjbar, det är upp till mig att vara kritisk.
Det behöver inte vara så uppenbart som att förfalska data. All statistik som plockas från underlag där många personer rapporterar data kommer att variera, och det vanligaste sättet att justera sådana variabler är att manuellt gå in och ta bort avvikelserna.
Denna manipulation gör såklart statistiken till en osäker och godtycklig samling av slump.
Det här är ett allt för vanligt sätt att rädda ett systemfel, men det brukar vara ett godtagbart sätt att justera sanningen.
För ”skit in och skit ut” brukar man ju säga, sanningen är ju alltid tolkningsbar.
Ingen person med själbevarelsedrift fattar några beslut idag utan ett väl genomarbetat underlag, ingen chef, ingen tjänsteman och ingen politiker törs göra nånting utan att ett gäng av ekonomer, statsvetare, och konsulter med fantasieggande titlar har presenterat lite statistik.
Frågan är då, fattar vi bättre beslut nu än förr? Blir det bättre när vi fyller excelblad efter excelblad med utvalda data.
Kanske är det bara så att alla vill ha ryggen fri, och en lunta med statistik funkar ju alltid. Ett felaktigt beslut går lätt att skylla på bristande underlag.
Fast viljan att fatta några beslut över huvet taget verkar i mina ögon att minska, kanske för att alla är så otroligt rädda för den förändring som diagrammet kommer att visa.
Det är till och med så att många i chefsposition ringer till tarolinjen för att för att slippa ta på sig hela ansvaret.
Men ibland måste man bara få tummen ur och ta ett beslut, kanske inte det bästa beslutet, men ett beslut.
Jag tycker det är helt acceptabelt om bara man kan vara ödmjuk nog att erkänna att man kan göra fel.
Och det är kanske där som skon klämmer i hela resonemanget, ingen vill erkänna att dom är mänskliga, och ingen vill erkänna att man inte är smartare, klokare, mer lämpad att fatta bra beslut än den som blir drabbad av besluten.
Ingen vill avslöja att man har svårigheter att tolka statistiken. Så därför så kräver vi mera siffror, mer tabeller, fler stapeldiagram och mer data som ska tolkas.
För vi lever i ett hav av statistik och sanningen måste alltid tolkas, och den som tolkar kommer alltid att ha företräde och rätten att förvanska.
Även om inte alla har ett uppsåt så blir vi blir dagligen överösta av siffror som ska få oss att tycka si eller så.
Och det är lätt att visa hur bra man är som beslutsfattare eller chef, ta bara fram lite roliga kurvor med en analys som säger vems fel dom röda siffrorna är och hur bra jag har skött mitt ansvarsområde. Ingen kommer ändå att kolla upp relevansen i det jag presenterar, och frågar nån så har jag haft för många bollar i luften och inte hunnit dubbelkolla.
Det kan gå åt fel håll på tok för länge när man backar sina påståenden med väl vald statistik. Det finns alldelens för många exempel på detta, föreningar, företag, banker och hela länder som fått härja fritt i statistikens förlovade land. Alltid utan personligt ansvar och alltid gömda bakom en tjock fasad av siffror.
Kanske är det så lätt för att statistik alltid visar dåtid.
Till framtiden har vi tyvärr och tack och lov ingen algoritm som blir diagrammad i ett enkelt kalkylblad, för då hade den såklart varit utsatt för lika många statistikböjar som dom som presenteras av våra folkvalda i regeringsställning.

Superhjältekraft. – Att hitta orsaken till 42.

Skrock i kvadrat.

Hur skulle du tänka om du krossade en spegel? Om du krossade den på självaste nyårsnatten då?
Jag gjorde just det, krossade den när jag kom hem i natt.
Spegeln var en kvarleva från ett av mina barns rum i det hus vi tidigare bodde i. Igår blev jag less på att flytta runt den, då ingen av tjejerna har visat något intresse av att hänga upp den så tänkte jag bära den till Myrorna.
Så lite stressad och på väg till nyårsfesten trampade jag i det utspillda saltet, tog nycklarna jag hade lagt på bordet, gick under stegen, såg den svarta katten och sen, i farten, grabbade jag spegeln och ställde den vid ytterdörren.
Ett bra ställe för saker som är på väg ut.
Klockan 01.36 hade jag inte en tanke på vad jag tidigare tänkt.
Krasch.
Jag tittade på alla glittrande glasbitar, tog ett långt kliv över och lät det bekymret vänta.
Nu så har jag städat undan olyckan, och jag förväntar mig också ha städat undan olyckan. Eller?
Jag får hoppas på att vidskepelse är just bara vidskepelse.

Superhjältekraft. – Att inte ha tankevillor om verklighetens beskaffenhet. (Som man säger på Wikipedia.)

2011-01-01.

Nytt år, nya möjligheter.
Jag önskar er alla en god fortsättning på det nya året.
Och glöm inte bort att njuta av kärlek när du har den, vänskap när den erbjuds och glädjen när helst den dyker upp.
Som Pearl Buck så klokt säger: "– Många människor försummar den lilla lyckan medan de väntar på den stora."

Superhjältekraft. – Att älska din nästa, och börja med mig.