Varde ljus.

Det brukar alltid vara trasiga lampor i alla juljus som man tar fram ur förrådet. Men som omväxling så lyste julstjärnorna i år.
Däremot så fattas det en lampa i min adventsljusstake.
När jag packade ihop grejorna förra året så rymdes inte ljusstaken riktigt så jag skruvade ur topplampan. Sen lade jag den säkert på nåt listigt ställe, väldigt listigt.
Jag har letat på alla smarta ställen, alla logiska ställen, alla kanske ställen, alla konstiga ställen men den är borta. Den borde ju ha varit i kartongen med allt annat jul, men så enkelt fungerar inte min listighet.
Nu blir det en tripp till affären, hoppas dom har rätt sort. Smålampor tillverkas i en babiljon olika varianter, för det finns ingen svensk standard i dom kinesiska stakarna.

Superhjältekraft. – Att stoppa upp ett ljus i mörkret.

Pys på dig.

För en vecka sedan var Bravida hit och slutbesiktade värmesystemet. Sedan dess har jag suttit och frusit, och i kväll behövde jag en tjock jacka för att hålla värmen.
Det stod på lappen jag fick i brevlådan att dom skulle göra sista justeringen och lufta elementen.
Jag har varit lite misstänksam på termostaterna, men vi har inte fått nån info om hur det här nya funkar med givare och så. Man tänker ju att det kanske ska vara så hädanefter, givaren inställd på knappt nittongrader för att spara pengar.
Men nu var det kallare än så, så i kväll tog jag fram en kylklabb ur frysen och la den på termostaten till elementet i vardagsrummet, jag tänkte tvinga igång lite cirkulation.
Och nog hände det nåt, jag hörde hur luften började röra på sig. Då blev jag less och tog fram en skruvmejsel och ett glas, sen gick jag runt och luftade alla elementen.
Pyyyyyyyyysssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss.
Så mycket luft bildas det inte i ett system som har blivit luftat en vecka tidigare. Jag gissar att jag har släppt ut tjugo liter luft, elementen var nog bara halvfulla.
Det är typiskt att Bravida har anställt Pellejöns och hans polare, och att just dom två hade ansvar att lufta hemma hos mig.
Eller hade dom lagt ut det på entreprenad så det var Fixarfrasse och Lången som skulle komma. Men dom kanske istället satt utanför systemet och klämde en bira.
”– A de é lugnt, det fixar jag”.
Det går fan inte lita på lejdfolk.

Superhjältekraft. – Att måsta bryta upp parketten och elda för kråkorna.

På g.

Äntligen har jag börjat måla, bröstpanelen har fått ett varv vit grundfärg.
Det känns förståss bra, men den ska torka i sexton timmar.
Jag vill måla klart nu. Det kliar i hela kroppen att få nåt klart, nu.
Det blir istället lite middag, risgrynsgröt tror jag.
Om ni orkar vara vaken så kan jag rekommendera en underbar film ikväll, Brazil som sänds på svt2. Terry Gilliam har som vanligt dragit historien ett steg till, synd att den börjar så sent.

Superhjältekraft. – Att se på färg som torkar.

Just nu.

Jag hinner inte det jag vill. Jag hinner ingenting. Det känns i alla fall så, för det är fler än en som vill ha hjälp och jag säger som vanligt ja.
Jag hade en tanke att min lägenhet skulle vara klar innan jul, men nu känns inte det som en möjlighet. Allt drar ut på tiden och jag vill inte göra nåt som stör mina grannar efter nio på kvällen.
Sen ska jag försöka sköta om min kropp med lite träning också, fast det känns oändligt jobbigt när jag har annat som hänger över mig.
Skulle ha börjat måla bröstpanelen, skulle ha byggt klar sängen, skulle ha målat skänken och bokhyllan, skulle ha bytt tyg på mina pallar, skulle ha flyttat om i köket, skulle ha städat klart efter byggjobbarna och bonat golvet på toa, skulle ha hälsat på mina vänner, skulle ha bytt olja på bilen, skulle ha bakat, skulle ha köpt julklappar och börjat pynta.
Ja förutom att lösa alla jävla problem som mina chefer envetet fyller mina dagar med.
Jag är tidsoptimist, har alltid varit. Och jag brukar kunna hålla uppe farten om jag bara får vara ifred. Men nu verkar det hopplöst.
Jag har tappat lite ork och lust också, min fritid känns lika ostrukturerad som mitt jobb. Katastrof.
Jag har ingen bra pysventil och jag känner att jag blir lite lättretad och sur.
Så jag har blivit en tidspessimist, ser inte nåt ljus i änden på tunneln.
Det är kanske bra föresten, han som såg ljuset blev ju överkörd av tåget.

Superhjältekraft. – Att acceptera längden på nuet.

Next step, anal probe.

Så här skriver Jonas Högberg i en artikel i Aftonbladet.

”Xbox 360-kameran Kinect ser och hör allt du gör. Övervakarsamhället har nått nästa steg i utvecklingen – tack vare Microsofts rörelsekänsliga kamera Kinect.
Trodde du att allt var frid och fröjd nu när du installerat din Kinect, slängt handkontrollerna och börjat leva i framtiden?
Tänk om. Nu avslöjar nämligen Microsoft att den känsliga kameran inte bara kan känna igen den som spelar utan även läsa av dennes rum och kläder för att på så sätt skaffa sig ett hum om personens intressen.
Och framför allt, den hör vad du säger och har möjligheten att registrera dina ord.
”Flertal affärsmöjligheter”
På ett affärsmöte i förra veckan ska Xbox-divisionens ekonomiske chef Dennis Durkin ha spekulerat i de ”möjligheter” den här graden av övervakning medför, rapporterar Wall Street Journal.
– Vi kan anpassa innehållet vi presenterar till dig beroende på vem du är, sa Durkin. Hur många finns i rummet när en reklamannons visas? Hur många människor är närvarande när ett visst spel spelas?
När du tillför en sån här apparat till ett vardagsrum uppenbaras ett flertal affärsmöjligheter som en direkt följd.
Grovt inkräktande. Personligt riktad reklam är ingen nyhet, Facebook gör det hela tiden, men den här typen av scanning och avlyssning skulle onekligen av vissa användare uppfattas som en kränkning av privatlivet.
Frågetecken uppstår kring vad som skulle hända om systemet skulle göras tillgängligt för allehanda säkerhetstjänster eller andra, mer tveksamma organisationer.
Men Microsoft var också snabba med att skicka ut en skriftlig dementi i efterhand och påpeka att även om Kinect kan läsa av ditt hem i annonseringssyfte (eller något annat syfte) så använder man sig inte av den informationen. Inte än i alla fall.
Det hindrar inte George Orwell från att vända sig i sin grav.”

Vad ska man säga? Hela världen verkar styras av reklamförsäljning. Allt jag gör på internet registreras, alla sidor jag tittar på, alla sökord som jag knappar in, all e-post, alla sms och alla samtal övervakas och registreras. Det bara är så.
Den mesta registreringen görs för att nån vill sälja en reklamplats som är riktad just till mig. Men kan det vara hela sanningen?
Finns det oändligt med pengar i världens samlade reklambudget? Eller är det bara en täckmantel.
Det går ju rykten om spionprogram som kan sätta igång webbkameran på en dator utan att det märks, och nyss så visades ett kryphål som gör det möjligt att se och lyssna genom andras iphone. Klart att det finns andra än reklamkillarna som är intresserad av mig, och särskilt om jag har några suspekta hobbys eller några extrema åsikter.
Så det kommer ju inte direkt som nån överraskning att ett oskyldigt tillbehör till en spelkonsol kan användas i rent underrättelsesyfte.
Har vi nån gräns för vad vi kallar integritet eller är vi så beroende av digital bekräftelse, nu när vi lägger ut hela vårt liv på internet, att vi skiter i det?

Superhjältekraft. – Att bli avslöjad med fingrarna i chipspåsen.

Vinkevink.

Det gäller att börja träna i tid om man ska slippa bekymmersrynkan.

Superhjältekraft. - Att trimma ögonbryn.

Hej då hjärnceller, hej då.

Jag betsar med lackbets, inte kul. Jo kul för det blir fint, men det luktar ju som om BT-Kemi har grävt ner gifttunnor i mitt sovrum.
”Sörj för god ventilation” står det på burken. Men det är minusgrader ute och dom fyrtiotvå kubikmeter med luft som finns därinne är överfulla med lösningsmedel.
Jag har öppet det lilla vädringsfönstret men lukten sprider sig med ventilationen. Det påminner mig om tider med modellbygge och sprayburkar.
I huset jag växte upp i hade vi ett hobbyrum, ett riktigt hobbyrum. Det var väl inte så stort men där fanns en arbetsbänk med skruvstäd, hyllor på väggarna, ett skåp med okänt innehåll och ett gammalt köksbord.
Överallt stod det burkar och lådor med bra-att-ha grejor. Där fick man stöka som man ville, och det pågick väl alltid något projekt.
Bland annat att måla delar till någon plastbyggsats. Jag minns inte att min mor hade några synpunkter, men det måste ha luktat i hela huset när jag brände av en hel sprayburk i det lilla rummet.
Så redan som liten pilt hade jag en vana att döda hjärnceller med ozonförstörande aerosoler, och det kanske förklarar en del.
Nej nu ska jag öppna alla fönster för ett välbehövligt korsdrag, mina näshår har krullat ihop sig.

Superhjältekraft. – Att ge min hjärncell en dos av frisk luft.

Sängångest.

Jag har jobbat några dagar, bromsat hostan och suset i huvet med piller. Vet att jag inte varit den effektivaste, men vem har råd att vara sjuk i dessa tider?
I går så fick jag till och med ork att ta itu med mitt sovrum.
Så det blev en tur till Byggmax för att köpa virke. Sänggavel och bröstpanel kan jag ju göra klart utan säng. Så nu har jag nåt att göra dom närmsta dagarna.
Men den jobbigaste biten, att välja säng, är kvar.
Jag gjorde ju en runda på alla möbelaffärer tidigare i höst, men på den korta stund jag ligger i affären så känns ju alla sängar bättre än min nuvarande. Och inte skiljer det just nåt i pris heller, utom hos IKEA.
Där är en likvärdig säng bara hälften så dyr, men deras säng har jag ju inte provlegat.
Det känns lite knäppt att åka tjugofem mil bara för att lägga sig och vila en stund, och sen åka tjugofem mil för att komma hem igen.
Jag vet inte om jag har ork till det just nu i alla fall.

Superhjältekraft. – Att provligga säng är också ett jobb.

Slå klackarna i taket.

Den som vill va fin får lida pin, vem sa så? En kvinna såklart.
Jag sitter och slötittar på Kobra, och där tar man upp höga damklackar ur en konstnärlig, en provocerande och en medicinsk synvinkel.
Och jag fattar ingenting. Men jag är ju lite korkad.
Varför väljer tjejer att ha skor med så usel passform och med så höga klackar att dom skadar sina fötter för livet? Och vi pratar inte om kvinnor på sjuttonhundratalet, nej moderna tjejer som bor i länder där kvinnan har rösträtt, egen ekonomi och eget självbestämmande.
Man väljer frivilligt att få skador på hälsenor, ligament, tår och trampdynor. Allt för en fullständigt galen modetrend.
Vi fnyser lite föraktfullt åt dom gamla geishorna som band ihop sina fötter till små knyten så dom knappt kunde gå, men den moderna västerländska kvinnan är kvar i samma stadium.
Frivilligt kuvad, stapplandes runt på styltklackar och köpandes skavsårsplåster i storpack.
Det finns kliniker som specialiserat sig på att operera kvinnofötter så att dom ska passa i de chickaste skorna.
Jag kan förstå den konstnärliga och provocerande delen, men då pratar vi inte om skor som ska användas mer än till en modevisning, två vändor på catwalken.
Men att använda såna skor dagligdags?
Jag har faktiskt en faster som inte kan sätta ner sina hälar i marken när hon går barfota, hennes hälsenor är så anpassade till höga klackar. Tokigt men sant.
I djurvärlden så är det ofta hanen som lägger sig till med galet skulpterade attribut för att imponera på honorna, men hos människan är det tvärt om.
Skillnaden är att människohonan inte behöver imponera på hanarna, han kommer alltid vara intresserad ändå, den som honorna vill imponera på är andra honor.
Jag fattar ingenting.

Superhjältekraft. – Att vara född med hälar att stå på.

Endast den starke överlever.

Jäkla förkylning.
Jag trodde den hade gjort sitt värsta, men inte då. Det finns visst lite kampvilja kvar i dom små bacillerna.
Dom har ju krigat nu i fem dagar, från halsen upp i ett öga, ut i öronen, in i skallen, tillbaka ner i bröstet.
Fast dom förlorar mark på alla flanker så vägrar dom skriva under nåt fredsavtal.
Lite sömn, ludd i skallen och en massa tjockt som ska hostas upp tvingar i stället mig till att kapitulera.
För ni vet väl hur det är när en kille är förkyld?
Men tyvärr så finns det ingen här som tycker synd om mig, ingen som kan dalta och fixa mat. Ingen som köper salt godis, och som bäddar ner mig i soffan med en kopp varmt och en bra film. Ingen som ser till att jag tar min Bromhexin och Alvedon i tid.
Jag är helt utlämnad till naturen och det naturliga urvalet à la Darwin.
Om jag inte överlever så kan ni trösta er med att jag hjälpte till att stärka människosläktet.
Stackars mig.

Superhjältekraft. – Att hoppas på ett snabbt slut.

Dubbel dos av saffran.

När vintern tränger på och känslan av mörker lägger sig som en kall våt filt, då är det tillåtet att använda vilka knep som helst.
Min dotter och jag bakade lussekatter i förrgår. Det är så härligt att känna doften, den är så starkt förknippad med värme, ljus och mys. Men man måste ha i två påsar saffran, annars blir det ingen fjutt.
Dom blev inte särskilt stora, så det är tillåtet att äta många. Och med julmust i glasen så är det omöjligt att känna mörker.
Jag tror att jag ska värma en nu som efterrätt till frukost.

Superhjältekraft. – Att torka våta filtar med bakverk.

Byggstopp.

Den största möbel jag nånsin byggt står klar.
Eller nästan klar, jag hann inte måla stegen. Det får bli sen när dottern åkt igen. Sängen blev riktigt bra, fast inte exakt som jag hade tänkt.
Men det känns bra att få stryka gardiner, torka golv och vara någorlunda klar med ett rum i alla fall. Behöver bara hitta ett litet skrivbord och en byrå, helst vitmålat och av lite äldre snitt. Sen kan jag säga som Maria Montazami,
”– Jag skulle vilja vara gäst hemma hos mig själv.”
Jag åkte såklart på den där förbaskade förkylningen som alla så villigt delade med sig av, så byggnationen i mitt sovrum ligger lite på is. Men jag hittade ett passande skrivbord till mitt sovrum på blocket.
Det var alldelens för dyrt när jag först såg annonsen, men jag har haft ögonen på den under några veckor. Nu så var priset sänkt och det gick att pruta några hundra till, så det blev en tur ut på vischan för att göra affär.
När jag kom in i villan hos tjejen som sålde skrivbordet så kände jag direkt en omisskännlig doft av mögel, troligtvis vattenskada. Ska man säga nåt eller?
Dom vet kanske redan om det, men dom kan ju lika gärna ha vant sig vid den smygande lukten och bor ovetandes i ett sjukt hus.
Jag har tidigare hamnat i samma situation, okända eller ytligt bekanta som bor i hus som luktar fuktig källare.
Ska jag haspla ur mig min misstanke eller inte?
Det känns som att fråga en lätt överviktig kvinna hur långt gången hon är, jag kan ju aldrig vara säker.
Nog om det, nu ska jag kurera mig med lite chips och en slak kväll i tv-soffan.

Superhjältekraft. – Att ofrivilligt konkurera med en mögelhund.