Cool i hettan.

Blir det lika varmt i morgon så finns bara en sak att göra.
Göra som killen i denna gamla kultiga reklam.

Superhjältekraft. - Att kyla, inte förkyla.

Sommar överallt.

Jag har inte övergett bloggen, det är bara det att jag inte näns sitta inne när sommaren vrålar utanför mitt fönster.
Jag har ju ingen laptop som kan följa med, och mina bloggfunktioner verkar ju liks ha fått solsting så...
I kväll så tjuvstardade jag min semester med lite festivalmat och ett par cider, varmaste dagen bjöd på varma och glada människor.
Nu försöker jag att vädra lägenheten till en temperatur som går att sova i, men det är inte lätt. Trotts korsdrag och jättefläkt så ligger tempen på tjugosju grader. Det blir till att sova naken i natt, om jag inte bäddar på balkongen.
Får se om det blir lite festival i morgon också, men helt säkert på fredag då Robyn uppträder.
Två jobbardagar kvar, det känns riktigt gott.

Superhjältekraft. - Att äta upp en hel, och för stor, salt lakritsrem.

Sommartorka.

- Hej Kaj. - Hallå Börje.
- Heej Kaj. - Hallåå Börje.
- Heeej Kaj. - Hallååå Börje.

Superhjältekraft. – Att sakna inspiration till meningsfulla blogginlägg.

I skuggan av ett askmoln.

Det ligger en doft av rök över min lägenhet. Att bo hundra meter från ett nerbrunnet hyreshus känns sådär. Man blir verkligen påmind om hur snabbt allt kan ändras.
Tänker såklart på hur lätt det kunnat vara det här huset, hur lätt det kunnat vara jag som förlorat alla mina ägodelar. Inte kul.
Det blåste inte åt mitt håll i går när det brann, men nån gång i natt så vände väl vinden, eller så slutade det kanske bara att blåsa helt. I alla fall så har min ventilation sugit in lite av den äckliga lukten och den verkar vara omöjlig att vädra ut igen.
Sitter här och huttrar medans den regnvåta nattluften slingrar sig runt mina ben i ett försök att få in lite blomdoftande midsommarluft från en vidöppen balkongdörr.
Kanske regnet kan städa undan lite oönskad odör med sin tydligt sommarförknippade ozondoft.

Superhjältekraft. – Att se på katastrofen räcker, jag behöver inte lukta på den också.

Grattis.

Den yngre dottern fyller nitton idag så vi tjuvstartade med tårta för två timmar sen.
Gott.

Superhjältekraft. – Att fylla så där onödigt ojämnt.

ET.

http://www.youtube.com/watch?v=Fce5uG18ZTI&feature=relmfu

Jag har haft det på känn men aldrig fått det bekräftat.

Superhjältekraft. - Att inte rätta in sig i ledet.

Motstånd mot reparation.

I förrgår så dog min fläkt, fläkten i bilen alltså. Ja den gick fortfarande på full fart men inte annars, så själva regleringen behagade att lägga av.
Ett motstånd á femhundratiokronor är inköpt, som enligt reservdelskillen brukar paja när fläkten börjar vara dålig, men en ny fläkt kostar tvåtusensjuhundra så jag har bara smörjt upp den befintliga och jag hoppas på det bästa.
Tur i oturen att den inte slutade fungera förra helgen när jag var ute på turné i alla fall.
Nu har jag bytt den fallerade delen, och det är inget för den som saknar tålamod vill jag lova.
Såklart sitter den precis så att man når den med fingertopparna, fastskruvad bakom en hel tjevu kablar och stag under instrumentbrädan.
För att komma åt så måste man ligga på rygg över tröskelkanten med armarnas alla fyrtifjorton leder böjda åt fel håll ovanför huvudet. Och i det läget så kan man bara använda ett öga att se med, men man behöver tre händer att skruva med.
Man behöver platta mejslar, stjärnmejslar, torxmejslar, spärrskaft och en vilja av stål för att byta det motstånd som jävlas.
Men nu är det gjort och jag sitter här med omplåstrade fingrar och känner mig rätt nöjd, fast lite illamående. Man blir illamående av att ha huvudet som lägsta punkt och adrenalinet pumpandes så det brusar i öronen.
Tur att solen skiner och att frysen fortfarande innehåller en påse bullar, för nu blir det fika på balkongen.

Superhjältekraft. – Att vika origami av styva extremiteter.

Bättre att vara ful och titta på snygga människor än vara snygg och måsta titta på fula.

Jag är kanske påverkad av min långa kärlekstorka men nu verkar skönhet stå som spön i backen. Vart jag vänder mig så står där en tjej och lyser ikapp med den norrländska sommarnattshimlen.
I måndags så jagade jag ikapp glassbilen och fick handla med en fantastiskt söt och charmig tjej, jag tror att glassen hann smälta lite av värmen i hennes leende.
I går så hade jag stämt träff med en vacker och mild hälsocoach, som så tydligt manipulerade med mitt blodtrycksresultat.
Och på britsen bredvid mig på blodgivningen idag så låg en ljuvlighet som också värmde ett stackars torrlagt hjärta.
Jag gillar rubriken som så påpassligt myntades av ”en idiot på resa”, han beskrev grottorna och templen i Petra men vände sen sin filosofiska genialitet till oss mänskliga medelmåttor. (Om än något överdrivet och onödigt krasst.)
Det verkar finnas fägring vart jag än vänder mig, så utan att spå väder kan jag säga att det blir en vacker sommar.

Superhjältekraft. – Att få vila ögonen.

Vit motoriserad bastu.

Underbart väder, jag tänker inte klaga på det. Men jag kan klaga på klimatanläggningen i min bil, den är inte dimensionerad för sådana häringa dagar.
En femton år gammal Volvo som tillverkades för att skydda frusna nordbor från vinterns bistra kyla fick inte ett fläktsystem som kan ventilera det stora glasinramade bagaget under dom tjugo varma dagarna på året.
Och såklart så skulle jag sitta i bilen på två av dessa dagar.
Igår så fattades det bara björkris och en finsk dialekt för att saunakänslan skulle vara komplett.
Men hemligheten är ju att göra många stopp och vädra med korsdrag så fort som hastigheten sjunker under sjuttio.
Det där med att stanna några extra gånger är definitivt underskattat, man har ofta för bråttom och glömmer att resan är en stor del av färden. ( Jaja, du förstår vad jag menar.)
För nu råkade vi pricka in ett härligt havsbad som vi bara kört förbi alla andra gånger, Och även om havet bara inbjöd till knädjup avsvalkning så kändes det som ett bra ställe att ha i minnet.
Kör du läng norrlandskusten så offra några minuter och doppa tårna vid Salusand, sen orkar du köra i två timmar till.

Superhjältekraft. – Att dricka två liter vatten och inte pinka en enda gång.

Avlånga norrland.

I morgon bitti, före tuppen har vaknat, så ska jag köra femtio mil söderut för att min dotter tar studenten.
Jag har laddat med kakor och bullar så jag bara behöver göra korta stopp, vägen dit är ju inte världens roligaste, och jag vill bara komma fram.
Faktiskt så är den bitvis världens tråkigaste.
Men dom femtio milen hem blir trevligare, för då får jag ju sällskap i bilen.
Och som vanligt så har jag inte planerat så noga, så nu ska jag gå ut och städa ur bilen lite, för att den ska rymma tre års samlade studentrumsinventarier.

Superhjältekraft. – Att teleportera mig hundra mil i en Volvo utan AC, hurra.

Du gamla, du fria

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jojo, idag fanns det anledning att sjunga, det känns som om texten fick liv idag.
Om man inte njuter av såna här dagar så kommer man aldrig att njuta.
Efter att blåsten tömt min hjärna med flera dagars korsdrag så blev det en riktigt härlig sommardag.
Den kan summeras så här.
Sovmorgon.
En stunds webb-tv.
Frukost på balkongen.
Sol och korsord.
Cykeltur runt hela stan.
Mera sol.
Glass på kajkant.
Slummer i solen.
Fika med kompisar.
Medvind hem.
Sol.
Biff till middag.
Nu blir det nog tv-soffan en stund, med balkongdörren på glänt såklart.
För denna sommardag är inte över än, men det är ju jobbardag i morgon.

Superhjältekraft. – Att ladda batteriet till den gröna markeringen.

Jag är en, ensam.

Jag är inte så duktig på att vara ensam, ändå är jag rätt bra på just det, att vara ensam. Alltså, jag saknar såklart någon nära att dela och uppleva allt med, men jag har inga problem att fylla dagar då jag är helt själv.
Sämre då att jag ibland känner mig ensam, men jag känner också att jag drar mig för att söka efter sällskap. Varför då?
Jag har aldrig varit nån social talang, när jag tänker på det så har jag har nog alltid lutat mig mot en ”wingman” om man så säger. Jag valde nog omedvetet kompisar som var framåt och som banade väg in i de mest besynnerliga sällskap, människor som jag annars aldrig skulle ha pratat med.
Och det fungerade dom första tjugo åren av mitt liv, jag träffade många roliga personer, men det är inte lika enkelt nu i min ålder och utan ”wingman”.
Sen kan man ju tycka att om jag gjort så under hela min uppväxt så borde jag ju ha lärt mig nåt av dessa trevlighetsgenier, icke. Jag känner mig alltid lika bortkommen när jag hamnar bland en massa människor som jag inte känner.
Så att kasta mig in en obekant persons liv genom att vara bekvämt frågvis och trevlig är liksom inte min grej, tyvärr, jag behöver lite mer tid.
Och jag har så smått börjat förstå varför det är så, men mer om det senare.
I kväll hade det varit skönt med lite sällskap, kanske bara nån som slappat bredvid mig i soffan, eller nån som tvingat ut mig på en midnattspromenad.
Men vill mina killkompisar gå en promenad klockan elva en söndagskväll? Skulle inte tro det. Och vill jag kurande mysa ihop med dom i soffan? Skulle inte tro det heller.
Bara tanken på det får mig att vilja vara ensam.
Jag får nog ta rådet av en annan bloggare och ge mig ut i det okända.

det finns all sköns
och en hel del överjävliga sätt
att betvinga ensamheten på
och jag har så svårt att fatta
att det mest effektiva syns vara
ett "hej"
/Nea.

Superhjältekraft. – Att bara sänka garden lite.

Cow suiside

Aftonbladet skriver om ett X-2000 tåg som kraschade in i en flock med kossor.
Flock??! Det är väl bara min dialekt som tycker att det låter konstigt, för kossor lever tydligen i flock.
Och jag som tänkte raljera över rubriksättaren.
En flock, hur fick man den rubriken? En svärm lät kanske inte riktigt rätt. Så besvärligt när dom flockar sig så här på försommaren, tur att dom inte flockade sig på Arlanda. Dom flockar sig ju gärna i närheten av människor.
Jag tror att synonymlexikonet har fått jobba övertid, för i artikeln så nämns också kossorna som ett gäng.
Det känns som ett gäng kossor är mer organiserade än en flock. Hoppas dom inte var ute för att tagga järnvägsvagnar, ett gäng grafittimålande, lösningsmedelssniffande vildkossor som håller till på spåren och triggar varandra till dödslekar med X-2000 tågen.
Det känns inte bra, dom har ju sina gängfärger dom där SRB.
Man undrar ju var bonden höll hus, har han förbjudna svampar växande i ensilaget?
Nä det går ju inte skämta om det nu när Google har överbevisat mig om kossornas flockande, en ko, två kor, tre kossor, flock.

Superhjältekraft. – Att göra en riktig bakgrundskoll.

Nät-tv.

Det har blivit krångligare att hitta godbitarna i mediebruset, överallt så finns det små udda serier och roliga sketcher. Det gäller bara att hitta sin egen humor.

Superhjältekraft. - Att orka leta.