Slutet är nära.

Så här, i det sista skimret på den regnbågsfärgade såpbubblan som kallas semester, får jag såklart ett upplyftande SMS från en jobbarkompis.

Äntligen! Pinan med för mycket fritid är snart över. Vi räknar ner dessa få timmar som är kvar av straffet, sedan låter vi vardagen träda tillbaks med full kraft och lägger oss i väntans tider under 345 snabbt rullande dygn, sen är plågan av semester tillbaks igen. Elllllller?

Sen följer en mycket smili smiley.
Han får till svar.

Ja det är lätt att tappa bort meningen med livet och irra runt i ledighetens meningslösa ingenting där dagarna bara flyter ihop och bildar en suddig gröt av tid utan syfte, där min vilja får grönt ljus för alla infall och ingen styr upp detta tidsslöseri i varandets korta skepnad. Jo vi ses i morgon.

Utan smiley.

Superhjältekraft. – Att acceptera sitt öde.

Några snabba filmtips.

Om vädret vill att du ska vara inne så kan du passa på att se en bra film.
Jag har sett Hanna, en actionfylld dödsdans lik . . . ja jag vet egentligen inte vad jag ska jämföra med, men riktigt underhållande.
Transformers trean är minst lika bra som dom två föregångarna, här är det fullt ös för hela pengen. Och den som saknar Megan Fox och hennes röda läppar får hålla tillgodo med läppförstoringens okrönta drottning, Rosie Huntington-Whiteley.
Vill du skratta åt en mysrolig alienrulle så kolla på Paul, en härligt avslappnad humor tillsammans med Simon Pegg, Nick Frost och några från SNL.
En lite stökigare action är Limitless, full fart även här. Och bortsett från några störiga fyllnadssekunder i mitten så är det en fräck story i schysst förpackning.
Fyra riktigt braiga filmer för regniga dagar.

Superhjältekraft. – Att ha en anledning att poppa popcorn.

Uffes bruksanvisning.

Den är lite rolig den här bruksanvisningen som min mor fick med sig hem från BB.
Jag ska bläddra och beskriva lite av innehållet.
Det börjar med Inledning.

Tack för att ni valt en produkt från detta universum. Vi hoppas att den ska uppfylla alla era krav och vara till stor glädje många år framöver.
För att garantin ska gälla måste underhållet skötas av auktoriserad personal. Serviceboken ska stämplas och skrivas under vid varje service.

Jo redan här blir man lurad, på sidan 9 tar tillverkaren avstånd från alla fel oavsett ursprung.

Var noga med att granska produkten direkt vid leverans och reklamera alla synliga skador, reklamation kan inte göras efter att förpackningen har brutits.

Jodå, det låter som ett klassiskt moment 22 det där, man kan ju inte granska nåt som fortfarande är inslaget.

Observera att produkten finns i två olika utföranden och levereras osorterad. Innehållet i denna handbok kan appliceras på båda modellerna där inte annat anges. Aktas för frost.
Produkten kan se liten ut, men det beror på den trånga förpackningen. Full storlek kommer att uppnås först efter ett antal år.

Sida 1. Funktioner. Denna sida är rikt illustrerad och beskriver vad alla öppningar, både fram och bak, har för funktioner.

Sida 2. Komma igång. En stor del av kapitlet behandlar laddningsprocedurer. Det är en essentiell del av handhavandet för att få ut mesta möjliga glädje av produkten. Produkten levereras fullt laddad men den behöver laddas kontinuerligt, och det verkar vara viktigt under hela produktens livstid.
Produkten får aldrig anslutas till vägguttaget.

Sida 3. Språk, tid och datum. Här verkar punkt tre vara krångligast, att ställa in rätt tidszon så att produkten vill stanna i standby läge på natten.
Språkfunktionen beskrivs mer ingående på sida 5.

Sida 4. Ljud och varningssignaler. Produkten levereras med ett antal förinstallerade varningssignaler. Varning för låg energi nivå, varning för att produkten har varit påslagen för länge och en varning för inbyggda fel. Det kan till en början vara svårt att höra skillnad på dessa varningar då alla varningar signaleras med samma ljud.
Volymkontroll finns inte på dessa modeller.

Sida 5. Kommunikation. Bara en massa information om de utökade ljudfilerna som medföljer dom nästkommande uppgraderingarna.

Sida 6. Det inbyggda minnet. Observera att produkten har öppen källkod och uppdatering av programvaran måste ske kontinuerligt. Minnet är vid leveransen formaterat och redo att fyllas.
Här står också nånting kryptiskt om hur minnet på vissa exemplar kan innehålla luckor som minskar kapaciteten att hålla koll på födelsedagar m.m.

Sida 7. Genvägar. För att snabbt få åtkomst till vissa funktioner. Den här sidan ska man ha koll på. Massor med bra tips, men många genvägar verkar gå genom magen.

Sida 8. Beskriver schematiskt hur man kan kombinera alla tidigare punkter för att få ut mesta möjliga prestanda vid alla tillfällen. Här verkar det vara stor skillnad på dom två olika modellerna. Här finns också en förklarande bild.



Sida 9. Felsökning. Ojoj, hur många sidor som helst som handlar om prickiga missfärgningar på ytfinish, olika former av överhettning och varningssignaler som inte går att stänga av.
Produkten verkar vara fullproppad med inbyggda fel som inte tillverkaren verkar ta något ansvar för.
En stor felkälla verkar vara närkontakt med andra liknande produkter, då tycks inte bara termostat och ventilation krångla. Vid senare uppdateringar kan både minneskretsar och pumpmembran få allvarliga störningar.
Inte undra på att man blev som man blev.

Sida 10. Här finns en tabell som beskriver prestanda och volymer. Hm, här står allt, volym på ventilation, rördragning, laddstation och behållare för vätskeformad rest.
Minnet verkar vara oändligt vid leverans men prestandakurvan verkar pika oroväckande snabbt. Så också kurvorna för ljudingångar och optisk utrustning.

Sen följer ett oändligt antal sidor med det finstilta, och det har så fin stil att det omöjligt går att läsa. Men jag antar att det innehåller alla undantag och alla skillnader i alla variationer som kan förekomma.

Jag måste säga att den här produkten är behäftad med så många frågetecken att konsumentverket borde kräva en varningsetikett.



Superhjältekraft. – Att köpa grisen i säcken.

För mycket tragik.

Kvällstidningarna öser det över mig, spaltmeter efter spaltmeter med det ofattbara.
Jag vet inte längre om det är för att jag bryr mig eller om jag bara vill gotta mig i eländet som jag nyfiket läser allt.
Personer vars liv förändrats för alltid, ett land, en världsdel som kommer att stå på tå och vara rädda under en lång tid framöver. Förtroendet är borta.
Hur man kan vända sitt hat mot samhället och ta ut hämnden på barn och ungdomar fattar väl ingen, och nu ska advokaterna slåss om begreppet vid sina sinnens fulla bruk. Men det förändrar ju inget.
Vapen finns överallt i överflöd och personer med extrema åsikter finns det gott om, samtidigt som vårt samhälle alltid behöver någon att skylla på.
Det är så lätt att slänga ur sig en kommentar om politiker som inte jobbar för allas bästa, poliser som bara jävlas med folk, ett rättsystem som inte behandlar alla lika.
Jag kan erkänna att jag ibland också sprider åsikten om att samhället är någon annan, och inte mitt ansvar. Jag vill också ha nån att skylla på.
Vi vill så gärna ha en syndabock, och att stå för sina handlingar och ta eget ansvar är svårt. Om normalfuntade människor med ett fungerande moraltänk kan uttrycka extrema åsikter i frustration, så kan såklart en galning med sprängmedel och ammunition sätta sådana åsikter i verket.
Men just nu förändra det inget, utom för kvällstidningarna som säljer massor med extranummer och bildbilagor i fyrfärg.

Superhjältekraft. – Att inte göra det enkla och skylla på andra.

Tv program för XX kromosomade, eller bara för USA kromosomer.

Så här på semestern så händer det att jag ser på tv vid en tidpunkt då jag normalt jobbar, detta resulterar i ett intressant kulturutbyte.
Rachael Ray, jag säger bara Rachael Ray.
Går hela publiken på droger, är programmet inspelat i en lufttät hall fylld med lustgas?
Måste alla ropa iiiiieeeeeyyyyyyyeeeeeeeeeeiiiiiiiiiii varje gång som nånting händer? Måste alla hysteriskt klappa händer när en kaka ska gräddas i en ugn?
Halva programtiden går bort i ooowwwhhhhhhhh, aaaaaooooooooo, eeeeeeeeiiiiiiiiiii tillsammans med oändliga applåder.
Denna dagen så skulle det paketeras inför julen. (Vi ligger ju några månader efter i sändningen kan tänka.) Killen som skulle visa publiken och hjälpa Rachael att snygga till sina julklappar fick så klart ett yyyyyyyyyyyyeeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiii när han kom in, och hela publiken av kvinnor klappade händer och gapade av förtjusning när han vek snibbar på papperet. ???
En kvinna, som satt långt fram i publiken, skulle omöjligt kunna se mer begeistrad ut om så paketinslagaren hade vikt ihop en helikopter av omslagspapper, knutit den med rött snöre vid sin mandom och flugit ut genom taket.
Och Rachael spär på, - Isn´t it incredible? Woooow yyyyyeeeeeeeeeeee.
Snibbar på ett omslagspapper!!!
Hon lagar lite mat och bjuder in nåt företag som får göra en massa reklam och ge bort lite prylar, och allt medan publiken ständigt avbryter med ett aaaaaaaaaaaooooooooiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeee.
Och jag frågar mig, hur går det här programmet att sända i Sverige?
Har verkligen hemmafruar på andra sidan Atlanten så tråkiga liv att en ugnsvante i teflon får orgasmen att närma sig? Får vi svenskar i tv-sofforna också lust att gnida oss mot nånting erigerat när sidensnören förvandlas till rosetter?
Jag har ju en del outtalade åsikter om Amerikanare och här kommer verkligen mer bensin för att släcka den elden. Yeyeeeee.
Wooow amazing Rachael Ray du ger verkligen min dag en betydelse, jag känner mig starkare och klokare efter dina upplyftande wooaaaaaaaaw.

. . . Not.

Superhjältekraft. – Att bli medlem av yea-it´s-amazing-sekten.

Trästock dag 3.

Jag glömde ju säga hur bra Movits är.
Jag såg Stefan Sundström och Lisa Miskovsky före regnet, båda mycket bra. Jag gillar Stefans texter och Miskovsky radar ju upp pärlorna.
Men när sen regnet behagade att ösa ner över Movits spelning så fanns ändå inga bekymmer kvar. Dom är fantastiskt härliga live, gå och se dom om du har chansen.

Superhjältekraft. – Att få hjälp att hålla värmen i spöregn.

Efterlysning.

Bortsprungen rondellhund. Sågs senast sittandes i en rondell på E4:an. Var vid försvinnandet iförd tratt.
Ja det är säkert några hemvändande festivalbesökare som knyckt den, lite synd att den inte ens fick överleva en natt i frihet.


Vit stor fluff, skulle ha sett underbart rolig ut i regnet.


Sista fotot på den kidnappade.

Men man lär sig nåt varje gång, ska man roa allmänheten så ska man göra det i armerad betong.

Superhjältekraft. – Att inte rasta hunden utan koppel.

Festival dag två.

Jasmine Kara hade varit värd en lite större publik, men hon kanske inte riktigt ligger i linje med storhopen av besökare.
Säkert bjöd på en härlig spelning men Kapten Röd på den roligaste.
Emma & Johnny, Spartanza, Nuclear 45 och Kajsa Grytt fick en stund av mitt öra innan Sahara Hotnight klev på. Alltid lika bra men inte så spännande live.
Hann också höra då Radon Riders drog lös på Super Mario innan det blev en ljummen cykeltur hemåt.
Jag har inte varit inne på festivalområdet i dag men händelserna i Norge påverkar oss alla såklart.

Superhjältekraft. – Att överleva på festivalmat.

Sexbloggen.

Det verkar gå trögt för mitt experiment, Jag tror att det mest är antalet flaggor som utökas, verkar som om den svenska sexmyten lever och frodas utomlands.
Nån stackars norrman som sökt på Lesbiske trekanter blev lurad hit, så också den som sökt efter knullorgasm.
Hmm, knullorgasm det låter nåt det, inget man lyckas med ensam framför en dator i alla fall.
I går blev det några timmar festival, Those Dancing Days, Adept, John Linberg Trio, Epidemics, Pain Of Salvation och några låtar med Amber Oak.
Kvällens bästa var nog Epidemics ösiga punk, och deras gravida sångerska som öste på rätt så rejält. Kul.
Nu blir det några timmar till, fast jag har ringat in så många artister att min planering kommer att skita sig.
Men det blir säkert bra ändå, nåt guldkorn ska jag väl ändå lyckas pricka in.

Superhjältekraft. – Att få det man söker efter.

Sexblogg.

Porr och sex är säkert dom vanligaste sökorden på internet, det är i alla fall sexindustrin som, vid sidan av militären, betalat hela klabbet. Utan porrindustri så skulle det inte finnas ett öppet internet.
Så varför inte utnyttja detta för att få fler bloggbesökare, sökningar sorteras ju efter relevans, och upprepningar borde ju öka relevansen.
Detta är ett vetenskapligt test som säkert kommer att irritera några kåta sexsökare.

Sexblogg sex kåt fitta kuk porr free gratis knull orgasm trekant fetisch utlösning kåtslag stånd sprut avsugning lesbisk bröst styv fuktig klitoris g-punkt oralsex sexblogg sex kåt fitta kuk porr free gratis knull orgasm trekant fetisch utlösning kåtslag stånd sprut avsugning lesbisk bröst styv fuktig klitoris g-punkt oralsex sexblogg sex kåt fitta kuk porr free gratis knull orgasm trekant fetisch utlösning kåtslag stånd sprut avsugning lesbisk bröst styv fuktig klitoris g-punkt oralsex sexblogg sex kåt fitta kuk porr free gratis knull orgasm trekant fetisch utlösning kåtslag stånd sprut avsugning lesbisk bröst styv fuktig klitoris g-punkt oralsex sexblogg sex kåt fitta kuk porr free gratis knull orgasm trekant fetisch utlösning kåtslag stånd sprut avsugning lesbisk bröst styv fuktig klitoris g-punkt oralsex sexblogg sex kåt fitta kuk porr free gratis knull orgasm trekant fetisch utlösning kåtslag stånd sprut avsugning lesbisk bröst styv fuktig klitoris g-punkt oralsex Arne Weise hängpung och ett vitt ulligt får.

Superhjältekraft. – Att locka besökare med gratisknull.

Jäkla dotter.

På tal om musik som föder känslor.
Min dotter berättade historien bakom den här sången, och sen visade hon mig videon på Youtube, så nu kan jag knappt höra den utan att det samlas en tår i ögonvrån.

Superhjältekraft. – Att ha öron som är kopplade till tårkanalen.

Lyssna på en känsla.

Jag lyssnade på Johanna Koljonen här om dagen, hon har ett program på P3. Och när Robyns låt Call Your Girlfriend tonade ut så sa Johanna att hon alltid tog av sig lurarna när den låten spelades, för den påminde så om en smärtsam händelse.
Och även om det hade hänt för flera år sedan så kunde hon inte lyssna på låttexten.
Jag måste erkänna att jag faktiskt byter kanal då Sarah Dawn Finer sjunger låten I Remember Love, för den spelades alldelens för många gånger när mitt äktenskap gick i kras, och fast det nu är några år sedan så förblev den liksom en signaturmelodi till alla ovälkomna minnen.
Bättre då att låta en gammal discodänga spränga högtalarna, från ett år då förälskelsen verkligen stod som spön i backen, må-bra-musik i den högre skolan.

Superhjältekraft. - Att trigga dom goda känslorna.

Man måste ta för sig.

Jo det är sant att man ska ta för sig, för ingen kommer att lägga allt jag vill ha i mina händer. Men vad menar man egentligen?
Ta för sig i ett socialt sammanhang, att ge sig in i samtal och diskussioner med mina tankar, kunskaper och säga vad jag tycker. Känna att jag har lika stort värde fast jag kanske inte har lika hög utbildning, och inte kan uttrycka mig med en massa fina ord.
Ta för sig i arbetslivet, att utbilda sig eller hålla sig framme när det finns mer att lära sig, fler arbetsuppgifter som ska utföras. Få förtroendet och ansvaret att avancera.
Ta för sig av det ekonomiska överflöd som finns runt om kring mig, att förhandla till mig extra ersättning, skaffa ett extraknäck eller starta eget.
Ta för sig i kärlekssökandet, att ge mig ut på en aktiv jakt efter någon som kan fylla mitt hjärta. Om än bara för en natt.
Kanske man menar allt på samma gång.
Jag vet likt många andra hur jag borde vara för att uppfylla alla dessa punkter, för jag är normalbegåvad och jag har också läst böckerna och varit på seminarier som vill hjälpa mig att ta för mig i livet.
Men jag är inte en tävlingsmänniska, och jag har aldrig haft en rak bana att följa.
Jag vill heller inte vara den som armbågat sig fram och bara klivit på andras axlar för att komma sig upp till ett högre pinnhål. Det finns inte inom mig.
Inne i mig bor det inte en stark entreprenör, utan en duktig kille som gläds när andra tycker att det jag gör blir bra. Och sån glädje blir man inte rik på.
Grubblar jag mycket på det här? Kanske inte lika mycket nu som förr, med åren så har jag lärt mig att acceptera den jag är.
Och med åren så blir jag också duktigare på att säga vad jag tycker, att faktiskt vara obekväm när andra människor inte ens vill lyssna på alternativen.
Jag kan mer än min arbetsgivare har förstånd att använda mig till, och det har gett mig självförtroende.
Men sen var det de där med självkänslan, nåt som jag inte fick med mig i så stor dos hemifrån, och en inte alldelens enkel känsla att utveckla och förändra.
Grubblar jag mycket på det då? Ibland, särskilt i kontakten med nya människor, och sen jag blev singel så har det tagit tid att bygga upp ett egenvärde igen.
Jag är inte och kommer aldrig vara den som raggar i ordets rätta bemärkelse, det har jag accepterat. Och jag skulle verkligen bli förvånad om jag fick med mig hem ett one-night-stand.
Jag känner mig verkligen obekväm i dom här vanligaste raggningsmiljöerna. Så det är kanske här som mitt taförmigproblem känns som mest handikappande just nu. Det kan hända att jag förblir singel ett tag till.
Men om någon skulle säga att jag måste ta för mig mera, ja vad skulle det betyda?
Jag lever inte på marginalen, utan lite ovanför, och jag har två fantastiska tjejer som jag älskar. Jag är förhållandevis frisk, har jobb och bor i ett av världens tryggaste länder.
Om en familjefar i Somalia skulle granska mitt liv så skulle han utan att tveka säga att jag redan har tagit för mig.
Allting är relativt.

Superhjältekraft. – Att utmana mig själv att ta för sig på mitt egna sätt.

Fånga en ren i flykten.

Min bror har varit uppe och hälsat på hos min mor några dagar.
I går så gjorde vi en utflykt runt inlandet och först till loppisen i Hej.
Jag hittade faktiskt nåt att köpa, en tavla med sjöbodar och klipphällar, fläskigt inramad i krusidulliskt guld. Tänkte ha den i mitt marina sovrum.
Vi bestämde att vi skulle köra en annan väg hem och kanske hitta till nybyggargården i Gallejaur.
På vår färd så kom vi ut på en lite längre raksträcka, och min bror som satt i passagerarsätet bredvid mig, fick syn på renen långt före mig. En fullvuxen rentjur med jättestora horn spatserade längre fram på vägen.
Jag började sakta in och min bror kom på att han skulle ta ett kort med mobilen.
Nu kom det också en lastbil runt kröken från motsatt håll så renen började småspringa mot oss.
Jag saktade in ännu mer då renen vek av i direkt kollisionskurs mot vår bil, men den sprang såklart ner i diket alldelens framför oss.
Min bror fumlade med mobilen och fönsterveven, och blev väl stressad av den snabba kursändring som rentjuren gjorde, men precis som renens arsle försvann in i snåren lyckas han knäppa av ett kort.
Förvånat tittade han på bilden och sa. – Men det är ju jag?
Jag vred på huvudet och tittade på hans mobil, bilden var tagen utifrån och in, och det enda han lyckades fotografera var ett prydligt självporträtt.
Vi fick båda ett hysteriskt skrattanfall och vi skrattade så tårarna rann.
Det händer att han är lite disträ och gör lite knasiga saker, och den här gången fick jag sitta på första parkett.

Superhjältekraft. – Att veta skillnaden på fram och bak.

Sunda människor.

Sitter en stund så här på morgonen och bläddrar igenom dom bloggar som jag brukar läsa, men många har gått ut i den verkliga världen och tagit bloggsemester. Klokt.
Jag ska också ut i solen idag, ja till och med nu på direkten.

Superhjältekraft. – Att inte blekna framför skärmen.

Varför inte prova nåt nytt?

Min dotter ställde inte frågan, hon sa att jag måste följa med.
Vad gör man, gruvar sig lite. Vill inte vara en svikare, vill inte fega ur när utmaningen ställs framför mig.
Jag visste att det skulle kännas obekvämt, att jag skulle blotta mina brister framför okända människor. Helt klart så skulle jag som kille vara i minoritet, det förstod jag och det var jag. Femton tjejer och jag.
Tack och lov sa instruktören att programmet var helt nytt så alla kände sig nog lite vilsna.
Zumba är jobbigt, svårt och faktiskt roligt. Men man ska nog ha kört många gånger innan man hänger med på rörelserna och jag, som aldrig dansar nykter och som inte besökt ett gympingpass på femton år, har fullt upp när mina armar och mina ben tycks ha egna liv.
Jag gör precis som instruktörstjejen men när jag kollar på mig själv i spegeln så kan jag inte hejda mig att skratta högt.
Zumba är ju en massa vickande höfter, studsande, hoppande, vridande, dansande och att göra alla dessa saker samtidigt. Hopplöst.
Dom andra tjejerna var väl också alla i olika smidighetsfaser men ledaren var som ett skosnöre, smidig och tillsynes lealös.
Jag är som en salt pinne, och du kan ju försöka att få en sån att vicka på höfterna.
Som att ha en Rubriks kub till att dansa Zumba. Humor på hög nivå.
Och om ett skratt förlänger livet så kommer jag att vara kvar här länge.

Superhjältekraft. – Att skrämma liv i juckmusklerna.

Restaurering.

Nu så, tillbaka. Vi har fått ett av stadens alla gatukonstverk att återuppstå.
Alltså inget klotter eller graffiti, eller, jo det faller nog under epitetet klotter om vi ska vara noga.
Men det är ett litet oskyldigt konstverk som målades förra århundradet och som sakta nötts bort och fallit i glömska.
Jag vet inte vem som ursprungligen målade dit det, för det finns såklart ingen signatur. Men nu är det åter i fullgott skick, redo att glädja stadsborna.

Superhjältekraft. – Att inte bli tagen av polisen med en burk färg på fickan.

Super 8.

Filmtajm, sena föreställningen men ett riktigt matinéäventyr. Allt vad man kan förvänta sig, men inte riktigt det som trailern vill förmedla.
Den har ju gått på biograferna ett tag nu, men ingen av mina bekanta har sett den.
Jag var lite rädd att filmen skulle ha fått Lostkänsla av J.J. Abrams, men den slapp vi tack och lov.
Har du sett The Goonies så känner du igen dig. Blanda det med en fly förbannad ET och en massa moderna effekter så blir det riktigt roligt, klart godkänt.
Man får som vanligt fylla i med egen fantasi och kärlekssagan är så sockersöt som den kan bli. Men jag ger den tre starka vikingahjälmar, mest för att jag gillar alienrullar och en hoper ösiga effekter.
Jag gick med min dotter men filmens överraskningar passar nog bra för den som vill hålla handen, jag hoppade till flera gånger.
Målpubliken är väl som åldersgränsen, 11 år och en bit upp, men alla som har lite barnasinne kvar får ett par underhållande timmar i biomörkret.

Superhjältekraft. – Att få se en lite nytänkande alien.

Aja Maja med B.

Min jacka dog bajamajadöden. Det är nåt med offentliga toaletter och mig som inte passar ihop.
I förrgår så blev det ju en tur in till festivalen, och hur man än gör så måste man ju pinka minst en gång på en sån kväll.
Så kosan styrdes mot dom blå utedassen i plast, men köerna till bajamajorna var långa, ogrediga och fulla av dom som tränger sig före, så när jag äntligen fick komma in var jag lagom stressad.
I tron om att temperaturen skulle sjunka, och för att inte upprepa förra årets frostskador, så hade jag min vita jackan med mig. Nu var det så varmt att jag inte kunde ha jackan på mig utan bar den i handen.
Inte smart.
Och min maja hade förståss en tvåa i besiktningsprotokollet, den gick inte att låsa.
Inte bra.
Kombinationen av mycket pissnödig man, jacka i handen, trasigt lås och skitig bajamaja blev för mycket.
Då majan inte gick att låsa så lyste ju handtaget grönt på utsidan, vilket fick andra att vilja slita i dörren hela tiden.
Så jag höll fast dörren med väster hand medans jag klämde fast jackan med benet och fumlade med gylf och kalsonger med högerhand.
Fråga mig inte hur jag hade tänkt fixa allt detta synkroniserade simultankoreograferande, för mitt i tömningen så tappade jag kontrollen över jackan och den lade sig prydligt i det blöta slafset på golvet.
Inte inte bra.
Jag gick ut med jackan, tittade på den geggiga utsidan, försökte vika ihop den så att smutsen hamnade inåt.
Hmm. Jag stod där i några sekunder och funderade hur rädd jag var om jackan och om jag skulle orka bära omkring på det skitiga knytet resten av kvällen.
Nej ingen ork, jackan fick försvinna ner i en grön tunna för brännbart material. Det verkar som om allmänna toaletter har ett ont öga till mig.
Men Robyn överglänste alla förtretligheter, hennes konsert får full poäng. Hon är ett energiknippe utan dess like.
Fantastisk.

Superhjältekraft. – Att lösa sina festivalbehov.