Det finns det som. . .

Okänd man har försökt bjuda barn på skjuts i sin bil utanför några skolor här i krokarna. Ingen vet vem det är eller hans uppsåt.
Men man tänker ju onekligen dom värsta tankarna, och är det så så finns det inget som förmildrar.
Jag säger att jag sällan blir arg, men när vi pratar om de här så kokar det i ådrorna.
När upphör en människa att vara människa? Vilka kriterier ska uppfyllas för att jag inte längre ska behandla en människa som människa?
När man begår övergrepp på barn så har man i mina ögon passerat gränsen.
Det finns inget i mig som förlåter, bara en svart känsla av vedergällning.
Jag har till och med svårt att skriva det i klartext, men ni fattar.