Inte för någon annan.

Några uppmärksamma såg kanske att jag raderade ett par inlägg förra söndagen, inte för att det var fel det jag skrev. Inte för att jag inte står för det som stod.
Men jag vet inte längre varför jag skriver blogg.
När gränsen till det innersta och mest privata suddas ut, när jag använder den här sidan som en verklighet vid sidan av verkligheten.
Det är i sig inget konstigt, vi har väl alla någon form av verklighetsflykt.
Jag skriver kanske för egotrippen att bli sedd, kanske för behovet att höras.
Och här krävs det ingen ansträngning att göra det, bara att sätta sig och skriva några rader. Ute i verkligheten måste man stångas med alla andra som tar plats och tycker en massa.
Det var inte tänkt att bli nån självutlämnande dagbok, inte heller en radiosändare av saker jag vill säga till andra.
Men det är kanske precis så det har blivit. Inte bra.
Jag ska tänka över meningen med detta så får vi se om jag återkommer i ny skepnad.

Superhjältekraft. – Att veta varför.