Det sitter en istapp på min sekundvisare.

Vi är ett väderberoende folk, vädret har styrt vårt liv sen den förta idioten klev iland på den skandinaviska halvön och pekade ut sin resväg norrut.
Huru dessa hillevioner var funtade får vi aldrig veta, men hade jag en tidsmaskin så skulle jag resa tillbaka till den stund då den förste människan sa – Låt oss gå norrut, och denne människa skulle få ett kraftfullt rapp över fontanellen med en spade, eller ännu hellre en snöskyffel.
Jag vet inte om vi heller kan kalla oss för kloka, då vi valt att stanna kvar i Höders land.
Även om vädrets makter styrde livet i bondesamhället mer än det styr oss, vi som nu sitter i fjärrvärmeuppvärmda, treglasfönsterutrustade, halogenspottsupplysta grottor och käkar micromat, så blir vi förfärligt upprörda när vädret ruckar våra klockor.
Visst bor vi i ett land där vi har vinter ibland? Oftast en gång per år, eller har jag missat nåt? Alla vintrar är olika, mycke snö, lite snö, kallt, milt, ishalka, barmark, och så har det varit sen förra istiden. Så jag kan inte tro att det kommer som nån överraskning att vi ska ploga och sanda.
Men ingen vill ju betala ett öre extra för att leva i denna bekväma värld. Jag blir så otroligt trött på dessa rubriker i tidningarna. Snöröjningen kostar si och kostar så och det är så dyrt att sanda så budgeten aldrig går ihop, vad är alternativet? Kommunen kanske bara ska köra upp skidspår mellan bostadsområdena.
Det kan vara så att dom som bestämmer över såna här trivialiteter åker på solsemester hela vintern och inte alls blir påverkade.
Sen ska ju folk vara realistiska, om det kommer en halvmeter snö så kan vi inte vänta oss att allt ska vara röjt på en dag och att allt ska fungera helt utan störningar.
Vi har ju valt att bosätta oss i en del av världen som är kall med allt vad det innebär, inte minst stora ekonomiska eftergifter för allt som ska värmas upp och hållas isfritt.
Och vi har ju byggt ett samhälle som är så tajt och effektivt att lite grus i maskineriet, som ett oväder, skapar stora störningar. Och vi som lever hela vårt liv med en sekundvisare uppkörd i röven, hatar störningar.
Det känns som vi ilandsmänniskor förväntar sig att naturen ska anpassa sig efter oss, som om naturen är nåt som ska besegras, trots att det globala vädret står så i fokus just nu att vi borde vara medvetna.
Vi är vana att spränga berg som står i vägen, men vi kommer alltid att vara en lus på ett elefant arsle, och när elefanten släpper sig , finns det bara en lösning, att kavla upp ärmarna och börja skotta.

Superhjältekraft. – Att se på väderleksrapporten och stiga upp lite tidigare.