Näsfrisyr.

Det blev en tur till frisören idag. Jag har bara nyttjat professionell hjälp två gånger på tjugofem år, typ, för jag har alltid haft tillgång till hobbyfrillafixare.
Frisörtjänster använde jag flitigast i min ungdom när det var så himla viktigt med en vällagd snedbena, men nu får den sakta glesnande isoleringen oftast spreta vildvuxet.
Nu började det däremot bli akut då schampooförbrukningen stigit till rekordnivåer och Stig-Helmer fjonkor börjar spontant uppstå överallt. Så jag tänkte följa de rekommendationer jag fått och droppa in hos en av stadens alla, ja till och med oändligt många frisörer.
Men på väg från parkeringen så gick jag förbi att annat fönster, och där inne satt det inga kunder och väntade så jag bytte strategi och gick in där istället.
Killen som just blev klippt var inte riktigt färdig så jag fick vänta en stund, men sen så fick jag full service.
Frisören var av ickesvensk härkomst så det blev lite gestikulerande innan vi var överens om frisyren, men hans bakgrund syntes mest i arbetet.
Aldrig förr har jag blivit klippt med sådan grundlighet. Ja håret på skallen såklart, men han körde också trimmer i näsan, i öronen, på öronen och lite varstans där han hittade ett strå.
Ögonbrynen fick också en liten justering innan han stylade med vax och gel, så nu ser jag ut som grabbarna i Dressmanreklamen.
Fattas bara magrutor och uppgraderad garderob, lätt motvind, barfotaplask i vattenbrynet och en självsäker gångstil i ultrarapid.

Superhjältekraft. – Att bli hårförlöst.