Byggstopp.

Den största möbel jag nånsin byggt står klar.
Eller nästan klar, jag hann inte måla stegen. Det får bli sen när dottern åkt igen. Sängen blev riktigt bra, fast inte exakt som jag hade tänkt.
Men det känns bra att få stryka gardiner, torka golv och vara någorlunda klar med ett rum i alla fall. Behöver bara hitta ett litet skrivbord och en byrå, helst vitmålat och av lite äldre snitt. Sen kan jag säga som Maria Montazami,
”– Jag skulle vilja vara gäst hemma hos mig själv.”
Jag åkte såklart på den där förbaskade förkylningen som alla så villigt delade med sig av, så byggnationen i mitt sovrum ligger lite på is. Men jag hittade ett passande skrivbord till mitt sovrum på blocket.
Det var alldelens för dyrt när jag först såg annonsen, men jag har haft ögonen på den under några veckor. Nu så var priset sänkt och det gick att pruta några hundra till, så det blev en tur ut på vischan för att göra affär.
När jag kom in i villan hos tjejen som sålde skrivbordet så kände jag direkt en omisskännlig doft av mögel, troligtvis vattenskada. Ska man säga nåt eller?
Dom vet kanske redan om det, men dom kan ju lika gärna ha vant sig vid den smygande lukten och bor ovetandes i ett sjukt hus.
Jag har tidigare hamnat i samma situation, okända eller ytligt bekanta som bor i hus som luktar fuktig källare.
Ska jag haspla ur mig min misstanke eller inte?
Det känns som att fråga en lätt överviktig kvinna hur långt gången hon är, jag kan ju aldrig vara säker.
Nog om det, nu ska jag kurera mig med lite chips och en slak kväll i tv-soffan.

Superhjältekraft. – Att ofrivilligt konkurera med en mögelhund.