Alla behöver bekräftelse.

Jag gillar den här låten och jag känner att frågan vore rolig att ställa ibland.
För visst vore det kul att få veta om någon känner likadant, oavsett om man har några seriösare baktankar eller ej.
Och just den detaljen skulle göra frågan så mycket mer intressant, att fråga någon som man inte har för avsikt att stöta på, men som man instinktivt ändå har känslor för.
Men att uttala sina känslor i en sån situation vore nog mest konstigt. För vi har ju ett socialt spel som ska spelas, och där ska allt berättas med outtalade signaler.
Ofta väldigt otydliga signaler, särskilt för en signalanalfabet som mig.
Bekräftelse i tycka om form, hur ofta får jag det nuförtiden? Inte ofta, och här är väl jag själv det störta hindret.
Förra fredagen stod kanske ett tillfälle i kön som jag passerade på vägen ut, men jag gick ändå.
Så söker jag istället bekräftelse på annat håll, i mitt arbete, på mina kurser, via denna blogg? Självklart, det är så vi fungerar.
Men den bekräftelsen är inriktad på vad jag gör, inte alltid på vem jag är. Och är det värt lika mycket?
Vet inte, kanske.
Lindar jag bara in mig i obesvarade frågor?
Troligen.
Känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

Superhjältekraft. – Att fråga.