Jag bor i köket.

Jag bor i en trea men utnyttjar den mer som en etta med kök.
Jag vill inte att mina barn ska känna det som om dom är obekväma gäster hemma hos mig, så det var väldigt viktigt för mig att mina barn skulle ha egna rum när jag blev singel och flyttade in till stan.
Men man har ju en begränsad budget och en trerummare rymmer ju bara två sovrum.
Min lägenhet skulle inte bli ledig förrän samma dag som vi skulle lämna ifrån oss husnycklarna, så jag kunde bara planera flytten i huvudet och blev tvungen att magasinera alla mina grejor i garaget hos en kompis.
Det naturliga hade varit att göra en del av vardagsrummet till mitt sovrum. Det är en jobbig kompromiss, men vad då, det funkar ju, och man kan ha en bäddsoffa som inte känns så mycket sovrum om man vill.
Så hade jag planerat att ha det när min äldsta dotter föreslog att jag skulle bo i köket.
Jag mätte lite på planskissen som fanns på fastighetsbolagets hemsida och såg att det skulle kunna gå. Med köksbordet i vardagsrummet så ryms en säng, en garderob och ett skrivbord perfekt.
Blev tvungen att bygga en lite specialsäng dock, som går lite över skrivbordet och har en massa förvaring under.
Det här upplägget funkar hur bra som helst, nu kan vi umgås, äta och slappa i vardagsrummet, och den som vill gå och lägga sig göra det, och den som vill stanna uppe och se tv kan göra det.
Nu blev det ju så att den yngre drog iväg på internatgymnasium så jag har möjligheten att ta över hennes rum större delen av året, men jag trivs bra i mitt kök.
Jag gillar idén med kompakt living och vore det så att jag hade ägt lägenheten så hade jag byggt om lite för att fixa lite mer smart förvaring, det är ju det som blir bristvara när man flyttar från hus.
Men jag vill ju inte fylla all yta och bo inklämd mellan en massa hyllor och skåp, så jag har fått lära om mig och inte spara på så mycket bra-att-ha prylar.

Superhjältekraft. – Att inte äta nattmacka när kylen är sänggavel.