SIFO.

Jag har blivit utvald som statistiskt underlag till ett mini Sverige, en undersökning om mediekonsumtion, konsumtion och lite till. Fyrtiofyra sidor om mina vanor och ovanor, och femtio små rutor som ska kryssas på varje sida.
Ett statistiskt säkert underlag brukar omfatta minst ettusen personer, men SIFO är i det här fallet lite mer seriösa, vi är fyrtiotusen utvalda.
Det börjar med massor av frågor som handlar om vilka papperstidningar jag läser, sen blir det privatekonomi, eller kanske privatoekonomi, för dom vill veta vad jag slösar mest pengar på, kläder, spel, resor, bil, elektronik eller heminredning.
En avdelning med åsiktsfrågor, miljö, invandring, jämställdhet och kultur. En hel massa om vilka butiker jag har handlat hos här i stan och vilket omdöme jag ger dom, det verkar aldrig ta slut.
Känner jag till, håller jag med, någon gång per år, inte alls, varken eller, aldrig.
Jag håller på att förminskas till en siffra i statistiken, hjälp!
Vi kommer snart att få veta hur många procent av dom svenska männen som använder ansiktskräm och av vilket märke, och nån jäkla statsvetare på regeringskansliet kommer att dra slutsatser av den informationen och en politiker kommer att utarbeta ett förslag om skattesubventioner på skönhetsbehandlingar, för dom svenska männen har alldeles för tjocka ögonbryn i allmänhet.
Det är väl så en del av detta statistiska underlag kommer att användas.
Efter ett par timmars intensivt kryssande så känner jag mig lite smått obstinat och när sen samma fråga dyker upp som en kontroll av min seriositet blir jag tvärtrött, jag har inte ens kommit halvvägs.
Dom vill till och med veta vad jag använder för papper att torka mig i röven med, otroligt.
Jag fattar att en stor del av frågorna är köpta av olika företag, men en del av mina kryss blir väl till statistik som våra beslutsfattare använder när dom ska förändra våra liv.
Och när vi lever i en tid där inga beslut fattas med sunt förnuft, utan alltid med ett statistiskt underlag som bas, så är det här kanske min stora chans att förändra världen.
Så det är bäst att jag seriöst tar ställning till detta påstående,
”Det är viktigt att kunna fortsätta se ung ut”.
Hm, när såg jag ung ut sist? Och hur ska jag kunna fortsätta med nåt som inte finns? Kanske jag borde använda lite av den där ansiktskrämen dom pratar om, eller är det redan för sent?
Se där, jag får till och med lite åldersnoja av SIFO, tack för det.

Superhjältekraft. – Att kryssa sig in i historieböckerna.