Karate kid.

Jag har sett samma sak en gång förut. För såklart är det en upprepning, om än i ny förpackning. Det gör ju att lite av spänningen går förlorad.
Jag hade nog velat se mer av Jackie Chans förmåga att underhålla, för det blev kanske lite för mycket drama för en sån här film.
Wills grabb som spelar huvudrollen kanske lämnar lite att önska, han känns egentligen inte som den utböling och det mobbningsoffer som han ska spela. Men stryk får han så det räcker.
Trovärdigt? Nja. Men ok jag är väl inte målgruppen precis.
Däremot så inbjuder Kina till en rad häftiga scener i storslagen miljö, och Hollywood är inte feg att glida på den Kinavåg som just nu sveper runt jorden.
Men jag kan hålla med övriga recensenter att våldet var lite i överkant, och blandat med den sockersöta kärlekshistorien så blir det en tallrik ris med sötsur sås.
Lättsmält.

Superhjältekraft. – Att se om igen.